Vit, medelålders man

Idag slogs en kvinna ner med en yxa inne i RFSLs lokaler i Stockholm. Just nu är det väl ingen som ritkigt vet motivet, men man kan gissa att det gjordes av någon som inte gillar homosexuella.

Varför finns det människor som hatar homosexuella och homosexualitet? Vad är problemet? Vissa tycker också att det här är en väldigt viktig fråga, och jag fattar inte varför. Jag misstänker att man för att förstå hatet måste lämna logikens land och hitta känsloargument, men... varför? Nej, det är obegripligt för mig.

Jag tycker inte sexuell läggning över huvud taget ska finnas med som faktor när man bedömer människor. Därför ogillar jag starkt sådant som pride-parader och organisationer som är uppbyggda runt medlemmarnas sexuella läggning. Sådant stärker bara bilden av homosexuella som Annorlunda och att sexuell läggning inte är en privatsak som inte definerar oss.

Vi människor är heterosexuella, homosexuella, vita, svarta, män, kvinnor osv. och för att undvika att vi ska bli kategoriserade utifrån dessa grupperingar och istället som individer så bör vi inte medvetet förstärka dessa gruppindelningar. Går du med i en grupp för heterosexuella och svarta och män så innebär det att du ser dig som tillhörig dessa kategorier... du erkänner dessa kategorier som kategorier... och andra kommer också att börja se dig som tillhörig dessa kategorier.

Jag vet inte varifrån hatet mot homosexuella kommer, och jag säger inte att pride eller RFSL orsakat det, men jag vet att en förutsättning för hatet är att sexuell läggning ses som en definerande faktor för gruppindelning och kategorisering av människor. Vill man att homosexualitet ska ses som lika naturligt som heterosexualitet, och därmed vara ointressant som kategori, så är prideparader inte rätt väg att gå.

UPDATE: 070530

Jag sitter och lyssnar på en debatt i Studio1 i P1 om hatbrott, alltså brott som riktar sig mot, i det här fallet, homosexuella på grund av att dom är homosexuella. Inslaget inleds med en enkät där dom frågat folk på stan vad dom tycker om homosexuella. I panelen fanns en tjej från RFSL som sa att bara det där att göra en sådan enkät visar på ett vi- och dom-tänkande när det gäller homosexuella. Jag tror att jag förstår precis vad hon menade där.

När jag skriver att jag är emot prideparader så menar jag inte att jag är emot demonstrationer emot hatbrott, emot brott mot homosexuella, för sexuell frihet osv. utan jag menar bara att jag är rädd att det förstärker vi- och dom-känslan.

Åter till det här programmet: dom spekulerade i varför det finns ett hat mot homosexuella. Rädsla, lät det som dom flesta trodde. Rädsla för sådant som var okänt. Jag tror inte det är så himla okänt, och jag skulle vilja veta vad rädslan i sig beror på. Hatet beror på rädsla som beror på... vad? Ingen lyckades förklara det för mig.

Programmet avslutades med att alla i panelen fick säga om dom skulle säga till att det var olämpligt om dom fick höra folk som skämtade om homosexuella, t.ex. om man var på arbetsplatsen. Alla sa typ "oftast gör jag..." eller "jag brukar säga...". Eh... är det bara jag som inte kan påminna mig att jag någonsin har hört någon dra ett "bögskämt"? Om det är så vanligt, varför hör jag det aldrig? Jag förstår att många kommer att tänka att jag inte tänker på det för det är så vanligt, och det kan jag inte just nu säga emot, men... om vi säger så här: från och med nu ska jag tänka på det så att jag verkligen lyssnar och lovar att lägga märke till det. Promise.

Puss, puss Kommunal! I alla fall nästan! Jag blev så rörd i morse när jag hörde Kommunals ordförande Ylva Thörn berätta om nya avtalet i SVTs nyhetsmorgon. Hon sa att det varit väldigt viktigt att få ett bra avtal för dom lågavlönade kvinnorna, men också för dom lågavlönade männen. Åh, puss! Hon sa inte bara att hon ville ha ett bra avtal för lågavlönade kvinnor den här gången. Det var nog snudd på första gången.

Det var så himla härligt att höra! Jag höll på att tappa hakan, fick tårade ögon och tänkte... men vill hon verkligen ha högre löner för... alla lågavlönade Kommunalare!?

När jag kommit till sans så undrade jag ju lite varför det då varit nödvändigt att säga att man vill ha högre löner för lågavlönade kvinnor och för lågavlönade män. Måste hon räkna upp könen på dom lågavlönade hon vill ha högre lön för? Ja, i och för sig kanske det var nödvändigt eftersom hon bara brukar säga att hon vill ha högre löner för lågavlönade kvinnor.

På kvällen i Aktuellt lät det dock som vanligt. Då var det inte Ylva Thörn som hördes utan bara en speakerröst i inslaget om det här som sa att Kommunal nu förhandlat fram en lönepott som ska gå till lågavlönade kvinnor. Inget för lågavlönade män, således :(

Väldigt många, inklusive mig, tycker att det är helt fel att otrogna kvinnor stenas i Iran.

Sedan finns det en och annan, inklusive mig, som tycker att det är fel att också otrogna män stenas i Iran.

I Kulturnytt i P1 i SR så intervjuas idag en iransk människorättskvinnorättsaktivist. Hon arbetar emot att otrogna kvinnor ska stenas. Så här:

Hon berättar om den kampanj hon leder mot att kvinnor fortfarande stenas till döds för äktenskapsbrott. Trots att Iran säger sig ha infört ett moratorium så tillämpas straffet fortfarande, och AA kan i detalj berätta om det par, en man och en kvinna, som stenades till döds tillsammans för ett år och tio dagar sedan, som hon säger med kuslig exakthet.


Påminner mig om en dokumentär som jag såg på tv för några år sedan. Där berättade man att kvinnor stenas och så illustrerades det med bilder på tre män som stenades.

Hur är man egentligen funtad när man arbetar emot att dom med ett visst kön inte ska stenas men när man inte bryr sig när dom med ett annat kön stenas för samma brott? Är man feminist eller bara ond i största allmänhet? Eller både ock? Ja, det är ett mysterium i alla fall...

Jag såg en debatt i Agenda i SVT idag mellan Kalle Larsson (v) och Lars Gustafsson (kd). Jag tycker det var rätt av (kd) att ta debatten. Man ska prata med människor även om dom är feminister (okej, jag ska inte anklaga Kalle Larsson för att vara feminist, men han är faktiskt medlem i ett parti som är öppet feministiskt).

Debatten handlade om asylsökandes rätt till sjukvård. Jag tycker asylsökande ska ha rätt till sjukvård i Sverige. På något annat sätt kan det liksom inte vara. Ska läkarna neka en sjuk asylsökande vård bara för att den är asylsökande? Så kan det inte vara.

En intressant sak var att Kalle Larsson sa att alla riksdagspartier utom (v) och (mp) röstat för att asylsökande inte ska ha rätt till gratis sjukvård, och Lars Gustafsson sa då att vi alltid gjort skillnad på svenska medborgare och utländska när det gäller vård, och att vi till exempel inte ger turister vård på samma villkor som svenskar. Hade en Sverigedemokrat sagt det så hade han kallats rasist. Nu säger alla partier utom (v) och (mp) det, och kommer dom att kallas rasister nu?

Vi måste skilja på turister och asylsökande. Ja, det är att "göra skillnad på folk och folk" (det brukar leda till anklagelser om rasism), men söker man asyl så har man sagt att man inte kan vara kvar i sitt hemland och behöver ett nytt, och under prövotiden får vi se Sverige som deras hemland. Då måste Sverige ställa upp med vård. En turist har ett annat hemland som han eller hon kan få vård i, men det har inte asylsökande.

Jag älskar demokrati. En man - en röst. Åsikter ska stötas och blötas och i slutändan så avgörs vem som har "rätt" i ett allmänt val. "Vinner" dina åsikter så får jag leva med det, men jag kommer såklart att fortsätta min argumentation i väntan på nästa val.

Det som nu börjat gnaga i mina tankar är det här:

Ni har kanske hört att FN:s råd för dom mänskliga rättigheterna nyligen beslutat att kritik mot islam är ett brott mot dom mänskliga rättigheterna eftersom det kränker muslimer. Invändningarna att det är en mänsklig rättighet att få kritisera religion avfärdades (det är nu bara förbjudet att kritisera islam, det går fortfarande att kritisera t.ex. kristendomen).

Sverige röstade emot det här förbudet att kritisera islam.

Hur ska man då förhålla sig i den här situationen? I FN har alla länder 1 röst, och besluten fattas demokratiskt. Det finns om inte annat så en förbaskad moralisk skyldighet att följa demokratiskt fattade beslut. Sverige röstade emot beslutet. Våra folkvalda och förhoppningsvis demokratiskt tillsatta representanter för oss i Sverige ville inte ha något islamkritikförbud.

Är det då rätt eller fel att vi i Sverige, du och jag, ska anses kränka dom mänskliga rättigheterna om vi säger att vi inte gillar islam? Är det demokratiskt eller odemokratiskt att förbudet gäller oss?

Det är här dilemmat inträder, för beslutet är ju både demokratiskt och odemokratiskt. Vi i folket har valt en regering som har valt att inträda i FN och därmed accepterat att beslut där ska påverka oss i Sverige, och om FN då beslutar om något så är det bara att tacka och ta emot. Vi i Sverige kan ju såklart rösta emot, men vill dom flesta andra något annat så ja, då är det det som gäller. Samtidigt så har dom av oss demokratiskt utsedda politikerna i den här islamkritiksfrågan valt att säga emot.

Vi i Sverige röstar emot att ett islamkritiksförbud införs. Men på grund av att demokratin ska respekteras ska förbudet införas...

Okej, nu finns det säkert många här som tycker att det är bra att vi inte ska få kritisera islam, men vad säger ni om FN kräver att det ska bli obligatoriskt med kvinnlig könsstympning? Länder som Somalia, Tchad, Sudan och Etiopien kanske har röstat för det i FN och nu har FN beslutat om det. Dom vill ha det så, och nu är det bestämt. Eller om det beslutas att det ska införas en statlig censur av media? Länder som Kuba och Nordkorea har kanske röstat för det. Och vad ska vi säga om SaudiArabien tycker att "det här med mänskliga rättigheter är överskattat"? Sverige har förmodligen varit emot alla dessa beslut.

Har vi då en demokratisk skyldighet eller en "oskyldighet" att införa dessa saker? Ska vi legalisera omskärelse av flickor i Sverige för att folket i Tchad tycker att vi ska det? Eller ska det fortsätta att vara förbjudet för att folket i Sverige vill det?

Det här är en väldigt svår fråga som egentligen inte har något svar. Kanske utmynnar den i frågan om det här med stora unioner verkligen är något bra. Ska halva EUs budget gå till stöd till bönder trots att dom flesta i Sverige är emot det - vi har ju faktiskt röstat för att gå med i EU? Ska "sura" och "dåliga" beslut accepteras från FN - vi har ju faktiskt en demokratisk majoritet för att vi ska vara med i FN?

Och egentligen kan man problematisera det här ytterligare, för det här komplexa förhållandet mellan stat och union finns också mellan samhälle och individ. Jag tror ju att lösningen (om det nu finns någon lösning) handlar om "naturliga unioner". En naturlig union är en union som känns rätt. Människor styrs av känslor så att något känns rätt ska inte avfärdas. Om jag snackar om mig själv, så känns Sverige rätt som en union av människor. Det håller väl kanske på att uppluckras, men det är så viktigt att vi känner att Sverige är en rättmätig union. Jag kommer att acceptera demokratiskt fattade beslut i den här unionen av individer som kallas Sverige just för att jag accepterar Sverige som en union. Skulle Sverige besluta att flickor ska omskäras skulle jag motvilligt acceptera det (men argumentera emot det och rösta emot det i nästa val) men skulle FN besluta att flickor i Sverige ska omskäras så skulle jag INTE acceptera det för jag har inte accepterat FN som union. Jag accepterar inte deras rätt att bestämma över mig.

Att upprätthålla känslan för "naturliga unioner" tror jag är jätteviktigt! Skulle jag inte känna att Sverige var en naturlig union och ha en legitim rätt att demokratiskt besluta om regler som jag personligen inte gillar så skulle jag inte bry mig om svensk lag, och det skulle förmodligen få väldigt dåliga följder.

Det kan tyckas paradoxalt att jag är för EU. EU är ju just en sådan här union som många inte känner är "naturlig". Jag tycker också att det är lite si och så med den saken... Men just därför vill jag stärka känslan av en naturlig union! Inför EU-nationalsång och hela köret! När jag blir lika glad över att någon från Portugal vinner VM i höjdhopp som när någon från Sverige vinner så är målet nått och då kan man på EU-nivå införa krav på raka gurkor och jag accepterar det som ett demokratiskt beslut. Ett dumt beslut, men ett demokratiskt fattat beslut.

Några konkreta förslag:

EU bör FÖRSTÄRKA alla känslor av samhörighet för att vi ska få mer förtroende för unionella beslut. Se på USA! Och släpp inte in Turkiet i EU nu för då får vi bara en union där människor känner ännu mindre att beslut känns demokratiska!

FN borde också förstärka alla känslor av samhörighet. Eller försvinna. Nuläget med ett mellanting är inte bra!

Vi i Sverige borde uppmuntra känslan för "svenskhet" för att stärka demokratin.



PS Det här är ett demokratiskt dilemma så jag har inga klara slutsatser och ska jag tjata om mångkultur så är det att jag tror det är mycket skadligt. Det upplöser unioner. Ska jag dra ut det i förlängningen så är unionsupplösande ideal ett hot mot en demokratisk civilisation eftersom våra samhällen bygger på en känsla av samhörighet..
 
Ursäkta mig att det här inlägget inte uttrycker någon klar ståndpunkt utan mest pekar på ett dilemma. Det kanske kan tolkas som en ståndpunkt också... DS

Det har varit många aktiviteter angående HBT-frågor nu i dagarna (HBT står alltså för Homo, Bi- och Transsexuella). Om jag inte är felunderrättad så ska det hållas en pride-parad i Polen i morgon där homosexuella ska ut på gatorna och paradera.

Jag är väldigt mycket emot allt det här. Jag anser att det skapar en känsla av "vi och dom" som bygger på sexuell läggning. Vi bör istället försöka minska den här känslan, och sexualitet ska inte bli ett kriterium för hur människor ska defineras. Pride-parader och olika evenemang för och av homosexuella förstärker bara vår syn på att homosexuella är en grupp och heterosexuella en annan. Nu går homosexuella i parad på gatorna för att få ett större värde som grupp. I andra tider har homosexuella paraderats på gatorna av andra anledningar. Men allt homosexuellt paraderande förstärker tankesystemet att homosexuella är en grupp.

Nu i dagarna håller SD riksårsmöte och det finns tydligen ett förslag om att man ska förbjuda "religiösa byggnader med en för svensk byggnadstradition främmande arkitektur".

Jag tycker förslaget är dåligt och jag skulle rösta emot det om jag varit medlem i SD. Man ska inte hålla på att gå in och peta på den här nivån i vad som är tillåten arkitektur.

Men när jag läser om det här förslaget idag i Expressen så kan jag ändå inte tycka annat än att kritiken där är fånig. För det första så skriver man att SD föreslår ett förbud mot att bygga moskéer, men något sådant allmänt förbud handlar inte det här om. Vad jag vet tycker SD det är helt ok med små moskéer som inte påverkar stadsbilden. Inga minareter, för att uttrycka det lite snärtigt.

Rubriken för Expressens kritikartikel, för ja, det är en politisk kritikartikel på nyhetsplats, något som SD ofta råkar ut för, lyder Vill ni riva de här också? och illustreras av tre bilder med Stockholms stadshus, Stockholms slott och en röd stuga med vita knutar. I ingressen slås fast att Lunds domkyrka och den gotländska medeltidskyrkan också ligger i farozonen.

En arkitekt intervjuas som säger att det går inte att prata om svensk arkitektur för allt som är byggt påverkas från andra länder.

Ni vet - det är det där sättet att argumentera som bygger på argumentationen att det finns inget svenskt eftersom för 11000 år sedan så bodde det inga här. Allt och alla kommer utifrån så Sverige existerar liksom inte egentligen. Ett i sig etnocentristiskt sätt att resonera eftersom det innebär att för att något ska kallas svenskt så måste det ha uppfunnits på svenskt territorium av någon med svenskt medborgarskap och som inte fått några influenser från någon från ett annat land. Bygger någon en röd stuga med vita knutar så ska inte stugan betraktas som svensk ifall byggaren inte är svensk eller om det byggts liknande stugor utomlands tidigare... Gee...

Jag gillar inte SDs förslag, men fruktar någon på allvar att om förslaget går igenom så ska Stockholms stadshus, Stockholms slott, alla röda stugor med vita knutar och Lunds domkyrka och gotländska medeltidskyrkan rivas? Ja, någon annan än Expressen då, menar jag.

Jag tycker ofta att kritiken mot SD är så här korkad. "Barnen ska lära sig svenska i skolan" möts av kritik att egentligen finns ingen svenska för vi har så många låneord och tycker SD att vi ska sitta och lära barnen 1100-talssvenska, va!? Öh... nej, det kanske inte var riktigt så dom menade. "Pensionärerna i Sverige måste få det bättre" bemöts med att det inte går att prata om Sverige, för vad är Sverige? Sverige har bara existerat i 1000 år och för några hundra år sedan så var nuvarande Finland svenskt och för bara drygt hundra år sedan så hade vi en union med Norge, så vad är det här "Sverige" som det pratas om?

Det här är ju ett jättekonstigt sätt att resonera. Klart att det finns svenska saker! Och saker som tidigare setts som utländska måste förr eller senare kunna ses som svenska. Om några år kanske vi ser moskéer som svenska, och blä för dom som då håller på att komma med värsta långa utläggningarna om moskéers historia ifall dom ska kunna ses som svenska. Ser man dom som svenska så är dom svenska. Det är inte svårare än så.
 
Suck. Så fort SD föreslår något som på något sätt pratar om Sverige eller svenskarna så vet tydligen ingen vad som menas. Jag undrar ibland om folk är dumma på riktigt eller om dom bara låtsas vara så totalt okunniga för att få en politisk poäng. Men dom får ingen poäng. Dom framstår bara som korkade.

Kritisera gärna det här SD-förslaget utifrån att det är dumt att lagstifta om estetik, det är dumt att lagstifta om att allt i Sverige ska betraktas som svenskt, men kom inte dragandes med dumheter om att ett förbud mot att bygga minareter kan leda till att slottet i Stockholm måste rivas för man inte kan avgöra om det ska betraktas som svenskt.

Sverigedemokrater är fattiga människor. Det är slutsatsen man kan dra av artikeln Får bidrag - för miljoner i Aftonbladet igår. Aftonbladet har begärt ut och fått uppgifter från Försäkringskassan om aktiva SD-politikers bidrag. Jag trodde det var ganska hård sekretess på sådana uppgifter, men tydligen inte.

I alla fall så avslöjas att var tredje SD-politiker mer eller mindre "lever på bidrag", som Aftonbladet säger. Dom är sjuka eller arbetslösa helt enkelt.

Jag gillar inte Aftonbladets sätt att granska. Siffrorna stämmer säkerligen och visst kan man diskutera om det är så att man ska ha rätt till sjukpenning om man tydligen är så pass frisk att man kan jobba för ett parti, men det är inte det... det är att Aftonbladets antydning om att det är fult att ha bidrag jag inte gillar. Bidrag har man ju för att man är fattig och inte kan försörja sig själv, och skulle det på något sätt innebära att bidragstagarna är "sämre" människor? Är det komprometerande att ha många sjuka eller fattiga i sin organisation? Är det inte dom som pekar finger och säger usch och fy om en organisation med många fattiga som egentligen borde skämmas och inte organisationen? Ska man ha en sämre status i politiken om man är fattig?

Vi får och ska diskutera bidragssystemen ur en samhällelig och ekonomisk synvinkel. Bidragens storlek och systemens konstruktion ska vara något vi ständigt filar på. Men vi ska INTE peka ut sjuka, arbetslösa eller fattiga som sämre människor.

På en dryg halvsida i dagens Gefle Dagblad berättas det att RFSL bjudit in Sverigedemokraterna till ett möte. En person från RFSL säger att eftersom dom är partipolitiskt obundna så måste dom bjuda in alla, men att dom inte trodde att Sverigedemokraterna skulle komma. Bjuda med höften, kallas det.

Och vad är egentligen anledningen till att Gefle Dagblad så stort berättar att RFSL bjudit in Sverigedemokraterna? När man ser det här kan man ju tro först att dom bara bjudit in just SD men dom har ju faktiskt bjudit in alla partier. Kunde Gefle Dagblad istället ha skrivit att RFSL bjudit in Centerpartiet?

Andra grejer som jag reagerar på i artikeln är att tidningen skriver "under det korta inledande anförandet framstod sverigedemokraterna som ett nästan homovänligt parti". Det står inte vad som sades så jag kan inte bedöma vad som fick reportern att säga att SD nästan framstod som homovänligt. Jag får dom här konstiga vibbarna som säger mig att om SD säger något som är bra så blir kommentaren att det nästan är bra. Säger andra partier samma sak så blir kommentaren att det är bra.

Men men. Det kan ju faktiskt ha varit nästan bra i det här fallet, så jag vet inte.

Den andra intressanta grejen är att artikelförfattaren skriver Sverigedemokraterna är relativt ensamma på planen när de till och med besöker RFSL, en rörelse där partiet nog inte fick en enda röst. (jag vill påpeka att den här artikeln står på nyhetsplats och alltså inte på ledarsidan hos Gefle Dagblad (som är oberoende liberal)). Det nästan komiska är att i nästa mening i artikeln så blir det ett citat från en person på RFSL som säger - Vi trodde ju aldrig att sd skulle komma. När de vill det får de så klart göra det eftersom vi är partipolitiskt obundna. Det finns naturligtvis HBT-personer i sverigedemokraterna och vi arbetar för deras rättigheter också.

Alltså: intervjupersonen säger att det naturligtvis finns HBT-personer i SD och då skriver artikelförfattaren att SD nog inte fick en enda röst från någon i RFSL. Artikelförfattaren och intervjupersonen har uppenbarligen helt olika åsikter om SDare finns i RFSL. Märkligt journalistiskt grepp.

Organisationen Amnesty gjorde för ett par år sedan en kovändning i sin inriktning. Amnesty har tidigare sett det som sin huvuduppgift att vara emot dödsstraff och vara emot staters övergrepp på individer. Så är det icke numera. Nu ser Amnesty som sin huvuduppgift att vara emot mäns våld mot kvinnor.

Jag tänker inte ge mig in i någon debatt om det är rätt eller fel med dödsstraff, men jag har alltid tyckt det har varit något fint och respektabelt med Amnestys sätt att resonera. Dom har varit emot dödsstraff och staters övergrepp på individer punkt slut. Det har inte spelat någon roll om du är svart eller vit eller man eller kvinna och inte heller om du är skyldig till det staten tror att du är skyldig till. Rätten att leva och att inte utsättas för våld har varit absolut och det vägledande. Det sättet att tänka gillar jag. Det förtjänar respekt.
 
Är man emot dödsstraff, våld och tortyr så måste man faktiskt vara det i alla fall. Slirar man på den punkten och börjar säga att man är emot dödsstraff i VISSA fall så är man ute på hal is, och skulle man till råga på allt säga att man är emot dödsstraff om det gäller t.ex. personer med en viss hudfärg, men att man inte tycker det är lika viktigt att vara emot dödsstraff om det handlar om människor med en annan hudfärg så är man inte bara ute på hal is utan då är man ett svin. Då har den fina ambitionen att vara emot dödsstraff förvandlats till rasism.

När Amnesty för några år sedan slutade se kampen mot staters övergrepp mot inidivider som sitt huvudområde utan istället började inrikta sin kamp mot våld i hemmen så förlorade man inte bara i trovärdighet på statsvåldsområdet, utan när dom sa att det var våldet mot kvinnor i hemmet som dom tänkte arbeta emot så blev dom svin i mina ögon. Amnesty arbetar selekterande och väljer ut vilka man väljer att hjälpa pga deras kön. Dom är emot våld i hemmet i vissa fall och dom låter könet på den utsatte avgöra hur mycket dom kämpar emot våldet. Det förtjänar ingen respekt utan förtjänar förakt. Svinigt.

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson sa idag i Akutellt i SVT att rätten att söka asyl är en av dom viktigaste mänskliga rättigheterna. I och med att (sd) vill att asylsökande ska kunna styrka sin identitet så säger Amnesty i Aktuellt att Sverigedemokraterna bryter mot dom mänskliga rättigheterna och att det här kan tvinga Sverige att lämna FNs konvention om dom mänskliga rättigheterna och att Sverige kanske måste lämna FN helt.

Den borgerliga regeringen har fått mycket kritik för att dom sagt att dom vill göra a-kasseförsäkringen obligatorisk. Det ska alltså vara obligatoriskt att ha en arbetslöshetsförsäkring.

Jag tycker obligatorisk arbetslöshetsförsäkring är ett alldeles utmärkt förslag. Se det som en skatt som ger oss ett extra skydd. Välfärd.

Jag hör just nu på ett program i SRs P1 som berättar om vad som händer med svenskar som råkar ut för katastrofer utomlands. Tsunamin i Thailand och kriget i Libanon är dom exempel som tas upp. Det påpekas att svenskar utomlands inte har någon självklar rätt att få hjälp från Sverige och att vi i princip får klara oss själva så fort vi lämnar landet.

En person från SOS International intervjuas och han berättar (så klart) att dom på alla sätt och vis försöker hjälpa personer som befinner sig utomlands och är i nöd, men att man alltid måste läsa det finstilta när det gäller den resa man köpt och vilka rättigheter man har (t.ex. till sådant som vård och hemresa).

Det intressanta är att han säger att har man en svensk hemförsäkring så har man ett hyggligt bra skydd. Man kan få hemresa och vård och... ja, jag ska inte gå in på detaljer, för dom ska du läsa om i villkoren för din hemförsäkring. Men har man en hemförsäkring så kan man få...

Att inte alla har en hemförsäkring är skandal. Och vi ska inte kritisera dom personer som inte tecknat en hemförsäkring, utan vi ska kritisera dom politiker som inte gjort hemförsäkringen obligatorisk. En obligatorisk hemförsäkring skulle vara en extra skatt och såklart kosta pengar, men det finns något väldigt bra med att om vårt hus brinner upp, vi drabbas av kris eller katastrof, så står samhället där och ställer upp för oss. Vi får hjälp av samhället. När vi kan så hjälper vi samhället (t.ex. betalar skatt) och när vi behöver hjälp så ska vi få hjälp av samhället. Det här tycker jag är en jätteviktig princip och som måste gälla i samhället. Det är så viktigt på många sätt.

Min slutsats är att jag tycker att vi ska göra hemförsäkringen obligatorisk. Ingen ska få vara utan hemförsäkring. På sätt och vis kan man säga att jag tycker att hemförsäkringen ska avskaffas. Jag tänker så här: hemförsäkringen ska avskaffas och försäkringsskyddet ingår istället i systemet för skatt och bidrag. Jag är inte främmande för att privata bolag ska få administrera det hela. Försäkringskassan behöver inte ha monopol utan det kan vara Folksam eller Länsförsäkringar eller någon annan som kan ta hand om din försäkring. Staten kan gärna sköta en upphandling med privata försäkringsbolag och med skattepengar så får vi alla något som kan betecknas som hemförsäkring. Det privata försäkringsbolag som kan erbjuda "mest pang för pengarna", dvs ge oss mesta möjliga försäkring för minsta möjliga pengar, ska få uppdraget.

Men jag tycker att alla ska ha hemförsäkring!!
 
Man ska känna att man har ett grundläggande skydd och stöd från samhället om man råkar ut för hemska saker, och det där skyddet ska man känna att man har oavsett var man befinner sig. "Du är svensk, och vi ställer upp för dig och hjälper dig" är det du ska känna. Utomlands... inomlands... spelar ingen roll. Och det är också viktigt att man känner skyddet. Jag pratar inte skyddets storlek nu utan känslan. Det individuella ansvaret och att du får ta konsekvenserna av dina egna handlingar hotas inte av det faktum att we will help you!

Jag kan avslöja att jag faktiskt varit medlem i Sverigedemokraterna. Jag är inte medlem nu. Jag har inte aktivt gått ur partiet utan har helt enkelt inte betalat medlemsavgiften. Dom skickar fortfarande medlemsutskick till mig... men jag är faktiskt inte medlem. Men jag röstade på (sd) i förra valet och skulle göra det igen om det vore val idag.

Några plus och minus med (sd) som jag ser det:

(allt detta är min tolkning och ska inte ses som någon slags objektiv beskrivning av SDs politik)

+ (sd) vill ha ett samhälle med stark välfärd och en stor gemenskap där det inte finns några stora ekonomiska, sociala eller kulturella klyftor mellan människor.

+ (sd) har fattat att det här med mångkultur inte är något positivt. Som jag ser det så är mångkultur en hyllning av att människor ska ha det olika och står i rak motsats till gemenskap och solidaritet. Att hylla mångkultur är som att hylla klassamhället och tycka att det SKA vara så att människor i Sverige lever under olika villkor och lever i skilda världar.

Jag tycker att (sd) är det enda parti som ser att Sverige håller på att krackelera som samhälle pga idealet om mångkultur. Om ni tror att jag röstar (sd) för att jag vill ha färre invandrare så tror ni fel. Antalet invandrare är inte kärnpunkten. Kärnpunkten är hur samhället reagerar på ett stort antal invandrare. Jag tycker att Sverige är ett väldigt dåligt invandrarland. Vi har en slags förment icke-nationalism som i slutändan bara utmynnar i att det är helt omöjligt med integration... för vi VILL inte ha integration för vi VILL ha mångkultur (vi = någon slags samhällsnorm), och sedan leder det till utanförskap och klyftor mellan människor och ett samhälle som inte är bra för någon.

För det första så har (sd) insett att det här är en väldigt viktig fråga. För det andra tror jag dom är på rätt väg i sina tankar. Dom har inte några väldigt bra konkreta politiska svar på min oro, men jag känner att (sd) i alla fall ser det samma som jag ser. Det där med inkluderande och öppen nationalism tycker jag är skitbra!
 
Ett samhälle som fungerar som invandrarland och har en bra integrationsmentalitet/politik kan ta emot massor med flyktingar. Massor. Men i ett land som Sverige så skapar det problem. En mindre invandring kan då vara ett sätt att öka integrationen. Det där ska inte tolkas som rasism eller främlingsfientlighet, utan bara som att med det sätt som invandrare tas emot idag i Sverige så kan en minskad invandring vara bra.

Och det här handlar inte om rasism eller att man inte vill hjälpa andra! Både jag och (sd) är positiva till ett högt bistånd. Vi ska hjälpa människor i andra länder men det bästa är kanske inte att hjälpa dom flytta hit. Man måste också se det rationellt och att 1 biståndskrona hjälper så mycket mer och många fler i ett flyktingläger i Afrika än vad 1 krona hjälper en afrikansk flykting som kommit till Sverige och får aktivitetsstöd.

Sa inte förra försvarministern att hon ville ha "mera pang för pengarna"? Att hjälpa flyktingar i deras närområde är verkligen att få mera pang för pengarna. Jag ska egentligen inte nämna några siffror här, men en siffra som jag har hört (inte i Sverigedemokratiska sammanhang) är att det som en flykting i Sverige kostar i form av olika bidrag skulle kunna hjälpa 100 flyktingar på plats i krisområden och flyktingläger att få en dräglig tillvaro. Dom allra, allra flesta flyktingar som flyr från kriser stannar i närområdet. Vore det inte då bättre att satsa mer pengar på att hjälpa flyktingar i närområdet? Vore inte detta "mer pang för pengarna"?

+ (sd) varnar för islamisering. I historiskt perspektiv så tror jag att den tid vi lever i kommer att beskrivas som islamiseringen av Sverige och Europa. Vi kanske inte ser det eller vi tycker att det är en långsam process, men vänta ni - om 800 år så kommer historikerna att säga att vårt århundrade var då Europa islamiserades. Och jag är faktiskt inte rädd för islam per se. Jag är rädd för religion. Jag är överlycklig för att Sverige är så starkt sekulariserat och att religion här har så svag ställning. Religion är institutionaliserad vidskepelse och ska ha så lite med samhället att göra som möjligt. Jag accepterar att människor har en religiös tro, men man får hålla den för sig själv. Något säger mig nu att islam växer i Sverige och har starka ambitioner på samhällsnivå och det skrämmer mig.

+ (sd) gillar inte feminism. Det gör inte jag heller!

- (sd) gillar inte feminism av en helt annan anledning än jag själv. (sd) har en traditionell syn på kön, med män som si och kvinnor som så. Dom förespråkar en slags jämställdhetsbalans mellan könen, medan jag menar att tanken på en könsbalans förutsätter ett könstänkande och jag vill avskaffa könstänkandet totalt. Det innebär inte att jag vill avskaffa könen, och på det sexuella planet så kan vi inte avskaffa det, utan jag vill bara att det ska upphöra att existera som en tankekonstruktion. Människor ska inte bedömas utifrån kön. Då är det också helt ointressant att veta hur många kvinnor som är hemmafruar eller sitter i styrelser, för kön ska inte finnas som kategori. Att ens ha frågeställningen hur många kvinnor som sitter i styrelsen ska vara lika intressant som att fråga hur många med gröna skor som sitter i styrelsen. Ett samhälle kan vara jämställt eller ojämställt oavsett om 0%, 50% eller 100% av dom som sitter i styrelsen är kvinnor. 50-50 idealet är dåligt inte för att det är dåligt med 50-50 utan för att det är dåligt med ett ideal som bygger på kön. Mätandet tyder på ett tänkande som delar in människor i könskategorier. Sluta mät i kön och sluta tänk i kön.

Jag upplever att (sd) inte har samma syn på vad jämställdhet är men vi tycker båda att feminism är något riktigt, riktigt dåligt.

+ inom (sd) så finns det en demokratidiskussion som jag gillar. Det här upplever jag som en av dom mest intressanta politiska diskussioner som pågår just nu i vårt samhälle. Politiska motståndare brukar avfärda SDs kritik mot hur demokratin funkar i Sverige med att (sd) bara vill söka ett martyrskap. Det är ett osynliggörande av offerskap och bara det är ett tecken på demokratins dysfunktionalitet i sig. (sd) har i alla fall insett, på ett brutalt sätt, att Sverige inte har en välfungerande demokrati. Jag tror att (sd) här har en historisk roll i och med att fallet (sd) kan visa hur ett demokratiskt land kan begå självmord på demokratin. Jag tänker på hur fria media agerat, jag tänker på hur myndigheter, fackföreningar, arbetsgivare och politiker agerat... Ja, det är en läskig historia att se hur Sverige behandlat (sd).

Jag tror, eller i alla fall hoppas jag, att vi om några år tillsätter en haverikommission som granskar hur demokratin fungerar utifrån hur (sd) behandlats. För det har ju gått fel någonstans. Sätt igång utredningssverige och ta reda på hur det kunde gå så fel.

- (sd) är till stora delar ett konservativt parti. Dom vill t.ex. att äktenskapet ska vara mellan man och kvinna, medan jag vill ta bort äktenskapet som institution i samhället eftersom det är ett religiöst påfund och jag tycker det är helt ointressant ur samhällelig synpunkt att dom som vill ingå det dära äktenskapet är en man och en kvinna. Ta bort kyrkans rätt att viga människor ur en juridisk synpunkt och låt istället tingsrätten eller kommunen sköta det hela. Man skickar in papper och så är man gift och det ska inte spela någon roll om den man gifter sig med är man eller kvinna. Okej, jag medger att det inte är lika romantiskt att skicka in papper till tingsrätten som att gifta sig i kyrkan, men eftersom jag erkänner människors rätt att ha en privatreligion så får väl dom som vill ha en symbolisk ritual i kyrkan då där dom "gifter" sig och you may kiss the bride och allt det där. Men sedan får dom skicka in papper till tingsrätten ifall dom vill att deras förbund ska ha någon betydelse i samhället.

Jag är inte heller säker på vad (sd) tycker om homosexuellas rätt att adoptera barn, men jag misstänker att dom är emot. Jag är väldigt mycket för. Inte så att jag tycker alla homosexuella ska få adoptera barn, men dom ska ha en rätt att bli bedömda precis som heterosexuella blir bedömda.

Abort... tja, som jag sagt så gillar ingen egentligen abort, och vi kan snacka veckor hit och dit, men grundprincipen är att kvinnor ska ha rätt att göra abort om det är deras önskan. Där har jag och (sd) inte någon principiell åsiktsskillnad.

Just nu kommer jag inte på något mer. Jag kanske återkommer och lägger till fler punkter. Man kan ju också säga att (sd) får andra partier att visa sig från sin sämsta sida i och med hur dom behandlar sverigedemokrater. Jag vet inte riktigt om det är bra eller dåligt att andra partier visar hur illa dom och deras företrädare uppträder. I en demokrati är det såklart bra att man får se hur partierna är, men har vi demokrati...? Jag får fundera vidare på det där.

Idag hör jag på nyheterna att försvarsminister Odenberg vill avskaffa den allmänna, dvs. manliga, värnplikten!! Jag törs inte riktigt ropa hej förrän det verkligen är genomfört. Det krävs en grundlagsändring och således kan det inte bli gjort på riktigt förrän efter nästa val, men det är sannerligen en stor dag för jämställdheten idag!

Viktiga årtal för jämställdheten:

1921 - kvinnor får för första gången generellt rösta i val.
2007 - den manliga värnplikten har sett början på slutet.

Hörde nyss på radio att dom som är sämst på att slänga skräp i papperskorgar, och alltså skräpar ner mest, är män mellan 15 och 29 år.

Det sades dock inget om hudfärg eller sexuell läggning på dom värsta nedskräparna. Inte heller berättade man i vilket stjärntecken dom var födda.

Varför tycker dom att kön är en relevant faktor i sammanhanget? Säkerligen är det så att män skräpar ner mer, men jag förstår bara inte varför det är viktigt att berätta det. Sluta sätta kön på allt! "Könifiera" inte, tack.

I förrgår valde Liberala Kvinnor (Folkpartiets kvinnoförbund) en ny ordförande. Det blev Birgitta Ohlsson. Hon är en kvinna, om jag inte är felunderrättad.

En fundering jag fick var vad det här Liberala Kvinnor egentligen betyder. Alltså vad själva namnet syftar på. För det är inte så att förbundet bara tillåter kvinnor att bli medlemmar, utan det går utmärkt att vara man och bli medlem. Jag känner till en man som är medlem där, och det var inga problem för honom att bli medlem. Så ordet kvinnor i Liberala kvinnor syftar inte på biologiskt kön. Men vad syftar det på då? Det måste ju handla om något sätt att vara eller någon annan sorts egenskap som inte handlar om biologiskt kön. Vad skiljer Liberala Kvinnor från Liberala Män om vi inte snackar könsorgan?

Det är jättebra att alla får vara med i föreningen oavsett kön och att ordet kvinnor i namnet uppenbarligen inte syftar på biologiskt kön, men samtidigt så blir jag väldigt bekymrad över att det syftar på något annat... Att tillskriva kön olika egenskaper beroende på biologi är dumt, men att tillskriva kön olika egenskaper bara sådär ändå känns om möjligt ännu dummare. Skulle det syfta på någon slags mjukhet så blir jag nipprig. Exempel: skulle dom tillsätta en mjuk, lyssnande och empatisk man som ordförande för Liberala Kvinnor och motivera det med att han är så kvinnlig i sitt sätt så... ja, då blir jag inte glad. Det man har sagt då är inte att män kan vara mjuka utan man har förstärkt bilden av att kvinnor är/ska vara/bör vara mjuka.

Jag kanske får ta och skriva till Liberala Kvinnor och fråga vad dom menar med kvinnor och vad en kvinna är.

Igår såg jag på tv att Palestina nu gör ansträngningar för att få vara med i Eurovisionsschlagerfestivalen. Dom enda detaljer som kan sätta käppar i hjulet för planerna är att Palestina inte är något land och inte ligger i Europa.

En palestinsk kvinna uttalade sig extremt politiskt inkorrekt i programmet. Hon sa att medlemskap i Euro-schlagern skulle vara väldigt viktigt för alla i det palestinska folket, oavsett vilket land dom bor i.

Vadå oavsett var man bor? I Sverige så bor det i alla fall inga palestinier. Alla som bor i Sverige är svenskar. Punkt. Sverige är det enda land i världen som bara har en enda folkgrupp (svenskar), alternativt det enda landet i världen utan folkgrupp.

Palestinier är dom som finns i Palestina (eller dom palestinska områdena). Man blir palestinier när man sätter sin fot där och man slutar vara palestinier när man lämnar området. Svensk blir man när man sätter sin fot på svensk mark och svensk slutar man vara när man lämnar svenskt territorium. Så är det ju. Tänker man inte så så är man rasist, nazist, etnocentrist, antidemokrat och kanske rentav Sverigedemokrat.

(detta inlägg ska läsas med en nypa salt)

-----

En update skriven sent på kvällen:

Såg Kobra i SVT. En amerikansk författare hade flyttat till Tokyo och han sa att när man gick på stan där så kunde man gå i flera dagar och bara möta japaner. Han var helt fascinerad av detta. Han kanske borde komma till Sverige, för här är alla svenskar. Han kan gå på stan i svenska städer i evigheter och bara möta svenskar för här är alla svenskar. Varenda en han möter är svensk eftersom man blir svensk när man är här. Det är INTE ett etnocentristiskt sätt att se det så här.

(plocka fram saltkaret igen)

Igår vann en tjej från Serbien schlagerfestivalen. Jag har idag i flera feministiska bloggar kunnat läsa att hon är homosexuell. Lesbisk, helt enkelt. (jag länkar inte till bloggarna för jag tror inte dom vill att jag länkar dit)

Visst är det lite märkligt att prata om hennes sexuella läggning? Tror ni att ni skulle se blogginlägg av typen "Frankrike vann! Han som sjöng är heterosexuell"? Vad sjutton har sexuell läggning för relevans? Och är det inte lite... eh... privat? Det kanske är jag som är gammalmodig men jag tycker att sexuell läggning är något som känns privat. Jag lägger mig inte i andra människors sexuella preferenser och förväntar mig att andra inte lägger sig i mina.

Jaja, men många feministiska bloggare tyckte tydligen att det var väldigt viktigt att berätta om serbiska schlagervinnarens sexuella preferenser. Jag drömmer om en värld där det är fullständigt ointressant att berätta om någon persons sexuella läggning.

Jag fick en "vision" av en intervju i tv med en person: "Hej, jag heter Mikael och är 48 år. Jag har fru och två barn. Jag jobbar på Ericsson. Jag gillar analsex och rakade tjejer. Ja, det är väl ungefär det jag kan säga om mig... Jo, jag har en sommarstuga också". Tips till Mikael från coachen: det sexuella är inget vi är intresserade av. Din sexuella läggning definerar inte dig som person. Sluta se dig själv som "analsexälskande och rakadetjejerälskande" så kommer andra att också sluta se dig som det... Vad du sedan tänder på är helt upp till dig.

Människor ska inte defineras utifrån sexuell läggning! Så sluta använda det i er analys av människor! Sluta definera människor efter vad eller vilka dom tänder på!

Jag läser i Gefle Dagblad att Sandvikens kommun ska instifta ett mångfaldspris. Den som utmärkt sig för att verka för "mångfald och integration" ska kunna få ett pris på 5000 kr som delas ut varje år.

Jättebra! Men det skulle vara intressant att höra hur dom resonerar angående det här priset. Skulle det räknas som att verka för mångfald ifall man drog igång en kampanj för att kvinnor ska få bära heltäckande slöja (niqab)?
 
Min gissning är att det här projektet kommer att prisa organisationer som ordnat någon "multikulturell fest" där det bjudits på utländsk mat och spelats musik från andra länder och man har bjudit in hela kvarteret genom att sätta upp lappar i trappuppgångarna och så tror man att det är integration.

Jag hoppas jag har fel.

Igår var det schlagerfestivalsfinal. Serbien vann. Sverige kom på 18:e plats.

Schlagerfestivaler där länder håller på att rösta på andra länder är rent fjanteri i ett mångnationellt samhälle. Det är meningslöst. Lägg ner.

Du kan visa att du inte gillar schlagerfestivalen genom att helt enkelt ignorera den. Titta inte, rösta inte.

Joe Labero sa nyligen så här i SJ:s tidning Kupé:

Jag har länge varit nära att få min egen show i Vegas. Men i slutändan tycks det omöjligt om man inte är homosexuell, jude eller amerikan. Ja, jag vill ju självklart inte låta fördomsfull, jag är bara krass. En blond svensk viking har svårt att hävda sig mot de hierarkier som styr i Vegas, där makten består av judiska buisnessyndikat, amerikanska dollarmiljonärer och homosexuella artistbokare.


I Sverige kan man naturligtvis inte säga så där. I Sverige har man bytt ut judar och homosexuella mot män.

Så här skulle det alltså se ut i Sverige:

Jag har länge varit nära att få min egen show Sverige. Men i slutändan tycks det omöjligt om man inte är man. Ja, jag vill ju självklart inte låta fördomsfull, jag är bara krass. En kvinna har svårt att hävda sig mot de hierarkier som styr i Sverige, där makten består av män.



Liten ordlista:

En person som ser en judisk överordning och vill göra något åt den är rasist.

En person som ser en manlig överordning och vill göra något åt den är feminist.


Även om feminister och rasister resonerar på samma sätt så finns det en uppenbar skillnad säger feministerna, och det är att det faktiskt finns en manlig överordning (till skillnad från rasisterna som hävdar att det faktiskt finns en judisk överordning).

Idag frikändes tre kvinnojourskvinnor från ett åtal som handlade om att dom i sex års tid hjälpt en kvinna att hålla sig undan pappan till barnen. Problemet var bara att pappan ensamt hade vårdnaden om barnen... En rektor på en skola där barnen gått frikändes också. Hon var åtalad för att ha låtit barnen gå på skolan anonymt.

Jag är egentligen inte förvånad över domen. Kan faktiskt säga att jag tycker det är rätt att dom frikändes, om man utgår från det jag fått veta genom media. Den jag tycker borde fällts är rektorn, för hur kan man låta barn gå på skolan anonymt? Dom kan ju faktiskt - som i det här fallet - vara efterlysta av polisen.

Men att kvinnojourskvinnorna frikändes tycker jag var rätt. Förutsättningen för frikännandet var att kvinnorna inte visste att dom barn som dom hjälpte till att gömma var efterlysta. Och - som påpekats i domen - dom som jobbar på kvinnojourer har inget myndighetsansvar utan agerar som privatpersoner, därför har dom ingen skyldighet att kolla upp personer som söker skydd att dom inte är efterlysta eller att barnen faktiskt ska bo med den skyddssökande.

Jag tror dock att vi efter den här domen kommer att få en förändring när det gäller kvinnojourerna. Från att ha varit privat drivna, åtminstone delvis offentligt finansierade jourer som drivs av människor som har ideologiska (feministiska) skäl till sitt engagemang så tror jag, och hoppas jag, att vi kan få offentligt finansierade och drivna jourer som drivs av människor som har professionella skäl (att dom t.ex. är psykologer eller socionomer) för sitt engagemang. Och givetvis att dom också hjälper män på förekommen anledning.

Dessa professionaliserade kvinnojourer (eller krissjourer) ska såklart samarbeta med andra myndigheter så att varken män eller kvinnor kan ta med sig sin makes barn och få hjälp av jouren att försvinna. Samma sekretess som hos sjukhusen ska gälla, dvs. ingen utomstående ska kunna få ut några som helst uppgifter om dom hjälpsökande. Sådana jourer bör inrättas i varje kommun eller ifall det gäller små kommuner så bör avtal tecknas med andra kommuner så att flera småkommuner kan gå ihop om en jour. Huvudsaken är i alla fall att ingen människa i "detta avlånga land" ska vara utan en hjälpjour dit dom kan vända sig när det krisat ihop sig. Ibland måste man ha hjälp för att fly och ibland måste man få ta en time out och komma bort ett tag. Där ska krisjourerna finnas med adekvat hjälp, och det kan handla om säker bostad, terapi, samtal, ja, vad vet jag. Individuell bedömning av hur samhället kan stötta, helt enkelt.

Häromdagen nåddes vi av nyheten att (s) och (fp) bildar en allians i Upplands-Bro. Den kommunen har sedan valet i höstas haft en oklar politisk styrning eftersom det varit jämt mellan dom två blocken och (sd) har med sitt enda mandat haft en vågmästarroll.

Det var med anledning av läget i den här kommunen som frågan restes i debatten om det kanske skulle ske en grundlagsändring så att kommunala nyval blev möjliga. Det skulle väl röstas och röstas tills (sd) inte fick någon makt...

Jag tycker det är olyckligt för demokratin att nu (s) och (fp) bildat allians. Självklart är det bra att kommunen får en politisk styrning, men jag tänker så här:

Väljarna i Upplands-Bro kunde inte veta före valet att (s) och (fp) skulle bilda en allians. Dom som röstade på (fp) ville nog ha ett borgerligt styre och inte se till att (s) fick vara med och bestämma, och motsvarande gällde nog för dom som röstade på (s). Och det är också olyckligt att dom som röstade på (sd) genom poltiskt trixande inte får något inflytande alls.

Jag har i mina mörkaste stunder tänkt att om så (sd) fick 49% av alla röster så skulle dom andra partierna se till att dessa väljare inte fick något som helst inflytande på politiken. Det skulle då bildas en allians mellan alla andra partier, från höger till vänster, med det enda syftet att dom 49% som röstat på (sd) inte ska få något inflytande.
 
Jag tror det här skulle göra alla väljare väldigt besvikna. Inte bara (sd)-väljare, utan även alla andra väljare som ser sitt parti ingå allians med politiska motståndare. Väljarna kommer att känna att det spelar ingen roll vad dom röstar på, vare sig det är (sd) eller något annat parti, och i den mån det spelar någon roll så kan dom inte förutsäga konsekvenserna. (m) kan komma att ingå koalition med (v) bara det håller (sd) utanför... Okej, det var ett worst case scenario, men med tanke på Upplands-Bro så tycker jag inte vi ska bli förvånade om valdeltagandet sjunker och misstron mot politiker stiger. I grunden handlar det om tilltron till demokratin så det är något vi måste ta på allvar.

Jag tar mig friheten att publicera en motivering jag fick i en annan blogg när jag fick en kommentar med en länk till min blogg borttagen (jag länkar inte dit eftersom jag inte tror den blogginnehavaren vill det):

Jag publicerar gärna kommentarer som innehåller åsikter som jag inte är överens om, men gränsen går vid rasistiska, sexistiska och homofoba inlägg eller länkar.

Min blogg bedöms alltså som rasistisk, sexistisk och/eller homofob.

Sverige ligger i topp när det gäller Rädda Barnens årliga utvärdering om vilket land som är bäst för mödrar och barn. Sverige ligger 1:a på en lista med 140 länder. Undrar hur bra Sverige är för fäder och barn?

Allvarligt talat: känns det inte lite mossigt av Rädda Barnen att bara mäta hur bra det är för mödrar och barn?

Ett nytt bombdåd har drabbat Irak. Enligt SRs rapport i Lunchekot finns bland dom döda "kvinnor, barn och civila". Hur ska man tolka det? Inga män har dödats? Eller att kvinnor och barn inte är civila? Eller?

Två helt olika saker. Den första saken:

Hörde i morse på radio att antalet vandaliserade bilar fördubblats i södra Sverige i år. Polisen tror att det beror på att i början av året så gick det en reklamfilm på TV där ungdomar hoppade mellan hustak. Därför hoppar nu ungdomar i södra Sverige på bilar. Jag tycker det låter som en långsökt förklaring.

En annan sak som jag hörde när det gäller förstörande av bilar: dygnet efter att Sarkozy vunnit det franska presidentvalet hade 200-300 bilar bränts i Frankrike. Enligt polisen är det dubbelt så många som under ett vanligt dygn.

-------

Den andra saken:

I Estland är det just nu stökigt gällande en flytt av ett monument. Monumentet gillas av ryssarna i landet och gillas inte av esterna. Mångkultur kan vara komplicerat. Vad sägs om lite integration?

Hörde nyss på KvartifemEkot i SR om den vilda gruvstrejken på LKAB. Gruvarbetarna kräver 4000 kr mer i månadslön men har blivit erbjudna 800 kr. En gruvarbetare intervjuas:

- Och hur mycket tjänar du idag?
- Det vet jag inte.

Ett tips till LKAB: ge killen 800 mer i månaden och säg till honom att han fått 4000 mer.

Igår besökte Irans utrikesminister Sverige. Han fick träffa vice statsminister Maud Olofsson. När hon sträckte fram handen och ville hälsa på honom så vägrade han ta henne i hand och sa "i Iran har vi andra traditioner".

Undrar vad som skulle hända om Maud vid ett eventuellt besök i Iran och möte med en manlig minister som inte vill ta i hand skulle resolut gå fram och greppa tag i hans hand och säga "i Sverige har vi andra traditioner"... Det skulle vara intressant att se hans reaktion!


Tillägg skrivet någon dag efter: att säga "i Sverige har vi andra traditioner" och ta i hand är egentligen en omöjlighet, för Sverige är mångkulturellt och det finns många här också som vägrar ta kvinnor i hand. Kanske Maud skulle prova med att säga "i Sverige har vi andra traditioner" och hälsa på buddhistiskt vis? Det finns ju många buddhister i Sverige.

Det är egentligen lite märkligt med sådana här hälsningsguider som finns, alltså sådana där som talar om hur man hälsar i olika länder. Efter alla länder på listan i guiden kan det stå hur man hälsar, men hur sjutton ska det stå efter Sverige? Det går ju inte att säga att i Sverige tar män och kvinnor varandra i hand, för genast invänder någon att alla i Sverige inte gör det. Och vi kan ju inte tala om att svenskar tar varandra i hand, för alla svenskar gör ju inte det. En hälsningsguide som talar om hur svenskar hälsar skulle antingen beskriva precis alla hälsningssätt som finns - eller avfärdas som rasistisk.

Sverige är fantastiskt - eller hur?

Jag hör på nyheterna i SR att Sarkozy sagt att han nu, som nybliven president i Frankrike, vill försöka ena landet. Liknande hörde jag från presidentkandidat Obama i USA för några dagar sedan (jag minns inte exakta ordvalet, men han pratade om att han ville unite the people och sådana saker). Nu kommer säkert dessa båda herrar att anklagas för rasism och nazism av det svenska etablissemanget. Jo. För Sverigedemokraterna pratar ju om det här att försöka ena landet, och då blir partiet beskyllt för rasism och nazism. Så det samma gäller väl för Sarkozy och Obama nu antar jag? Eller är det så att det kommer att ses som helt ok att försöka ena Frankrike och USA men inte Sverige? Ja, så är det nog.

I Turkiet har det nyligen varit stora demonstrationer för att protestera mot en muslimsk presidentkandidat. Gyl, tror jag han heter. Demonstrationerna har handlat om att hålla Turkiets ledning fritt från religion. Väldigt viktigt. Jag ser med fasa på hur religiösa partier eventuellt kan växa fram i Sverige. Kristdemokraterna är ett gränsfall. Dom säger ju själva att dom inte är ett religiöst parti... jag är lite mer skeptisk. Jag tycker inte vi ska ha religiösa partier i Sverige. Religion och politik ska inte blandas ihop för det kommer bara att leda till olycka. Så länge vi har ett kristdemokratiskt parti som svär på att dom inte är religiösa och inte har något annat parti som gör anspråk på religionsområdet så tycker jag vi har en gyllene chans att helt enkelt förbjuda religiösa partier. Rakt av. Förbjud. För den dagen vi har ett stort religiöst parti i riksdagen kanske vi inte har möjligheten att förbjuda...

Jag ser USA som ett föregångsland på många sätt.

I USA så finns det många invandrare. Dom stora städerna har alla områden som typ Little Italy och Chinatown. Det är ett väldigt uppdelande i små nationer, kan man säga.

Jag tror för det första att det här uppdelandet i nationer är ofrånkomligt. Människor som känner att dom hör samman vill bo tillsammans. Vi ser det i Sverige med syrianska områden, kurdiska områden osv. I Sverige kallas det segregation. Samma fenomen kan också ses bland utlandssvenskar som väldigt gärna bosätter sig i samma område och också, som sagt, i USA.

Det som skiljer Sverige och USA som invandrarländer är att i USA har man det som jag skulle vilja kalla för öppen nationalism. I Sverige har vi en annan inställning. Jag har inget namn för den, men jag kan beskriva dom skillnader som jag ser.

I USA så tänker alla invandrare både på sitt ursprung (manifesterat bland annat i valet av bostadsort, t.ex. Little Italy) och det amerikanska. Man är italian-american eller något i den stilen. Man glömmer inte sitt ursprung, men man är också klart och tydligt amerikan. Invandrarna i USA verkar känna sig som både tillhöriga sitt ursprungsland men OCKSÅ USA. Går man i Chinatown i NewYork så vajar kinesiska flaggor sida vid sida med amerikanska, och dom som hängt ut flaggorna törs jag lova är väldigt stolta över båda länderna och känner sig som kines-amerikaner.

Jag tror det här beror på den inkluderande nationalism som finns i USA. Varifrån du än kommer så kan du bli amerikan bara du VILL det, bara du själv TYCKER att du är amerikan. Och om någon VILL vara amerikan och TYCKER att den är amerikan så låter andra amerikaner den SES som amerikan. Det här synsättet har vi inte i Sverige, tyvärr.

Vi har valt att istället för att betona INKLUDERANDE nationalism så har vi valt att minska betoningen på NATIONALISM. Allt nationalistiskt ses som hot. Svenska flaggor ses som suspekta, svenska nationalsången är suspekt, nationaldagen ska kanske... kanske inte... få hyllas, ja, allt som ses som nationalistiskt ses som farligt. Och det gör det för att vi tror att det stöter bort andra människor och att vi då uppfattas som rasister och elaka och som människor som inte vill släppa in andra. Det där är så fel! En öppen nationalism där vi välkomnar alla som vill vara svenska och alla som ser sig som svenskar vore ju så mycket bättre!

Att integreras i ett land som inte är öppet nationalistiskt (båda orden viktiga) är omöjligt. Du kan som invandrare aldrig integreras i ett land som är stängt nationalistiskt och du kan aldrig integreras i ett land som är öppet onationalistiskt (då finns det inget land att integreras i).

Integrering är INTE att vi alla ska vara lika. Man behöver inte dansa runt midsommarstången för att vara svensk. Men man måste KÄNNA sig som svensk för att vara svensk. Och för att känna sig som svensk måste man VILJA vara och FÅ vara svensk. Öppen nationalism.

Åk till NewYork och vandra runt mellan stadsdelarna så får ni se att det finns olikheter. Människor där är väldigt, väldigt olika. Men jag lovar att frågar man människorna där om dom är amerikaner, om dom känner sig som amerikaner, så kommer alla att säga JA (eller YES eller SI...). Det beror på den öppna nationalismen, gott folk.

Ska jag göra lite reklam för Sverigedemokraterna igen så är det att dom faktiskt förespråkar en öppen (eller inkluderande) nationalism. Dom har lite problem med att kunna omvandla denna önskan i konkreta förslag, och det förstår jag att dom har. För en öppen nationalism är nog inget som kan skapas genom politiska beslut utan det är en mental omvandling hos oss alla. Kanske kan SD genom större inflytande i samhällsdebatten påverka vårt tänkande så att vi blir mer öppet (inkluderande) nationalistiska. Jag hoppas.

Idag är det presidentval i Frankrike. Jag kan för lite om fransk politik för att ha någon uppfattning om vem jag vill ska vinna, men som ni förmodligen känner till så står valet mellan Sarkozy och Royal. Royal är kvinna, och det verkar vara väldigt viktigt för vissa. Under rapporteringen i svensk tv inför valet så har jag sett tre intervjuer med personer som sagt att dom ska rösta på Royal. Dessa tre - kvinnor, för övrigt - har sagt att dom ska rösta på henne för att hon är kvinna. Eller, ja, en av dessa sa att hon var ju kvinna själv och därför tänkte hon med hjärtat, och därför skulle hon rösta på Royal. Lite oklart vad hon menade. Hon kanske bara menade att kvinnor tänker med hjärtat...

Det känns som att folk tycker att valet står mellan Sarkozy och "en kvinna". Folk röstar på Sarkozy för att han har vissa åsikter, medan dom som röstar på Royal gör det pga hennes kön. Att (be)döma människor efter könstillhörighet är sexism, anser jag.

Röstar man på någon pga den personens könstillhörighet så måste väljaren ha en klar uppfattning om vad en kvinna tycker. Vad tycker egentligen en kvinna? Ska vi fråga Maud Olofsson eller Gudrun Schyman?

Och sexisterna finns även i Sverige. Jag tänker på Mona Sahlins första maj-tal i år där hon sa att i och med valförlusten för (s) i höstas så består inte regeringen längre av hälften kvinnor utan hälften moderater. Ett riktigt sexistiskt uttalande.

Vi måste få folk att sluta tänka i kön hela tiden.

------

Tillägg skrivet senare samma dag:

Jag hör precis en telefonintervju på SR. Hon som intervjuas är SRs utsända i Paris. Jag tror hon heter Alice Petrén. Hon får frågan om Frankrike är redo för att få en kvinnlig president. Hon svarar att hon tror inte det, för hon hör ofta folk som kommer med bortförklaringar och säger "gärna en kvinna, men inte just hon" och att det var precis på samma sätt som många säger om invandrare, alltså "gärna en invandrare, men kanske inte just honom". Om man har ett könstänkande så förstår jag att det där låter som bortförklaringar.
 
Om man ser en kvinna som just en kvinna och representant för sitt kön (istället för att se henne som en socialistisk presidentkandidat, t.ex.) så måste man ju tänka "kvinna som kvinna" och VILKEN kvinna det är är inte så intressant. Om man däremot INTE har ett könstänkande så tycker man nog att det är en ganska viktig detalj VILKEN kvinna det är som blir president och att det därför inte är någon dålig bortförklaring att man inte vill ha just en specifik kvinna.

------

Tillägg skrivet mycket senare men samma dag:

Nu, sent på kvällen, står det klart att Sarkozy vunnit. Det var inte direkt oväntat eftersom han haft ledningen enligt opinionsmätningarna. I kvällens Agenda i SVT så kommenterades valet av en fransk journalist som är stationerad i Sverige. Hon sa att efter valet så kan det vara så att Sarkozy kommer att utse kvinnor på olika höga maktpostioner eftersom det gått så bra för en kvinna i valet (siffrorna är inte klara, men som man trodde i Agenda så ser siffrorna ut att vara 53% för Sarkozy och 47% för "kvinnan". Det är en klar seger, men ingen jordskredsseger).
 
Men... hallå? Bara för att hans motkandidat, som är kvinna, fått 47% av rösterna så ska han alltså utse andra kvinnor på tunga politiska poster? Va!? Visst får han göra det - gärna för mig - men INTE av just den DÄR anledningen! Det vore ju ett flagrant tecken på könstänkande att resonera att "om det inte blir en kvinnlig president så tillsätter vi ett par mäktiga kvinnliga ministrar som kompensation". What!?

Ni har kanske hört att Sverigedemokraterna har haft väldigt svårt att hitta en möteslokal för sitt riksårsmöte. Hotell och möteslokaler har utsats för hot av politiska motståndare och arrangemangen har ställts in pga bristande säkerhet.

Polisen har inte tillräckliga resurser för att kunna garantera säkerheten för mötet och väktarfacket (Transport) har sagt att väktare inte får användas eftersom det är för farligt arbete. Slutsatsen är att SD inte kan hålla sitt riksårsmöte, men det verkar nu ha fått sin lösning eftersom en kommun i södra Sverige ställer upp med lokaler.

Att organisationer inte kan hålla möten pga bristande säkerhet är naturligtvis ett jätteproblem för Sverige. Jag... ja... grät faktiskt när det här höll på som mest. Jag grät över vår förlorade demokrati. I en demokrati SKA partier kunna hålla sina möten. När det gäller mötesfrihet så tänker vi nog mest på att staten inte ska ha rätt att ingripa mot möten, men det handlar också om att staten ska kunna garantera att möten kan hållas. Det verkar vara lite si och så med det idag.

Nu till mitt förslag:

När nu varken polis eller väktare kan se till att organisationer kan hålla sina möten så kanske vi får ta saken i egna händer. Vi, alltså du och jag och många andra, kan bilda ett demokratiskydd. Den enda uppgiften vore att se till att organisationer kan hålla sina möten. Det skulle vara som ett slags medborgargarde. Helt obeväpnade skulle vi kunna slå en ring, typ hålla varandra i handen, kring mötena. Vi skulle vara helt obeväpnade, men ha kamerorna redo. Ger någon sig på oss så ska den veta att någon minut senare så finns bilderna på attacken över hela internet. Och VEM skulle tycka det såg snyggt ut att ge sig på 1000 obeväpnade demokratiförespråkare? Ingen. En ring med 1000 obeväpnade och kameraförsedda demokratiförespråkare skulle nog avskräcka dom flesta från en attack.

Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att ingå i ett sådant här demokratimedborgargarde. Jag VILL försvara demokratin. Jag VILL att även dom organisationer som tycker väldigt dumma saker - enligt mig - ska få hålla sina möten.

Det här "demokratigardet", eller vad man ska kalla det, ska vara helt opolitiskt, alternativt att ALLA partier ingår i styrningen, och ha som enda mål att alla demokratiska organisationer ska kunna hålla sina möten.