Det är synd om kvinnorna när männen dör
För några dagar sedan så blossade kriget upp mellan Ryssland och Georgien.
Första dagen striderna bröt ut hörde jag i nyheterna i Sveriges Radio att kvinnorna och barnen höll på att evakueras från stridszonerna. Dagen efter pratade man i nyheterna i SR om hur civilbefolkningen drabbades av striderna; kvinnorna var mycket rädda och dom drabbades hårt, var temat. Idag i Studio1 i P1 var det en kvinna som sa att kriget drabbade mammorna väldigt hårt för deras söner dog...
Att kvinnorna evakueras från stridszonerna beror säkert på att det alltid är kvinnor som drabbas hårdast av krig, som vi alla vet eftersom alla säger att det är så, och naturligtvis är det väldigt synd om mammorna som förlorar sina söner i kriget... (jo, jag var ironisk. Jag tror det är värre att vara civil man än civil kvinna eller barn när krig bryter ut för folk verkar helt enkelt skita i män och bry sig mer om kvinnorna och barnen. Och det där om att det är så synd om mammorna i krig som förlorar sina söner... jo, visst kan det vara så att dom som dör är dom som lider minst, men jag tycker det är ett avskyvärt synsätt som jag fullkomligt hatar och som jag anser vara förkastligt och enormt skadligt för mänskligheten. Det här att mammorna lider men att papporna till sönerna som dör inte lider... nja... vad tycker ni föresten själva om det uttalandet? "Det är synd om mammorna när barnen dör i krig"... vad får ni för känsla av ett sådant uttalande?)
Håller med dig till 100%
Har ofta själv funderat på detta då det alltid nämns så fort som det är oroligt någonstanns i världen. Precis som jag reagerar på uttryck som kvinnorättigheter då jag tycker det ingår i männskligarättigheter jag menar alla har vi väl rätt att inte bli våldtagna, misshandlade i våra giftemål osv.