Att auktionera bort fattiga barn till lägstbjudande var nog ingen dum idé
Igår hörde jag ett reportage på radio (P1, men kommer inte ihåg vilket program det var) som handlade om fattigauktioner. Alltså auktioner där fattiga barn auktionerades ut - till lägstbjudande. Dom förekom i Sverige fram till 1918. Idag känns det ju som science fiction att auktionera bort barn, och som grädde på moset göra det till lägstbjudande. I programmet berättas om hur folk gick och klämde på ungarna och kollade om dom dög till arbete... Ja, det känns väldigt märkligt att sådana auktioner hölls för mindre än 100 år sedan på ett torg nära dig.
Men en kvinna intervjuas som säger några tänkvärda saker. Hon säger att dom här auktionerna faktiskt var en slags socialtjänst. Barnen var fattiga och kunde inte tas omhand av sina föräldrar och måste ha ett nytt hem och då är det ju rationellt att ha en sådan här auktion. Och hon sa att vi egentligen gör på samma sätt idag där samhället upphandlar olika former av boenden för barn som inte kan bo med sina föräldrar - kommunerna tar in offerter från olika boenden och köper sedan upp dom platser som är billigast (och bäst, skulle jag gärna vilja skriva men det vete sjutton om det är så. Men billigast i alla fall).
Hon som intervjuades sa att en vanlig anledning till att barn auktionerades bort förr i tiden var att mamman dött och då förutsatte samhället att pappan inte kunde ta hand om barnen och då blev det auktion. Känns det igen från hur vi tänker idag...?
Jag tycker det var härligt att höra det här reportaget och kvinnans kommentarer. Det är ju en grej som man från början så automatiskt tycker är så oerhört konstig och hemsk som att auktionera ut barn till lägstbjudande. Direkt tänker man "herregud hur kunde dom pyssla med något sådant här? SÅ skulle vi ALDRIG göra nuförtiden!". Så kommer hennes förklaringar och genast så förstår man att dom här auktionerna ändå var ganska rationella och att vi faktiskt inte kan slå oss för bröstet och tänka att vi aldrig skulle göra så nu för vi gör faktiskt så. Visst, vi gör det på ett helt annat sätt och mer förfinat genom upphandling och offerter och inte genom auktioner där man ställer ut ungarna på torget men det är ändå same shit different name.
Två slutsatser:
- vi ska inte tro att vi är så mycket bättre än människor som levt i andra tider. Vi är nog ungefär lika bra. Vi gör ungefär samma saker nu som då men vi gör det på ett annat sätt. Innan du kastar första stenen mot människor som levt under helt andra förhållanden så tänk efter om vi är så mycket bättre själva.
- man ska inte reagera instinktivt på vad vi tycker om t.ex. barnauktioner. Hör man om sammanhanget och orkar ta till sig åsikter och kunskaper så visar det sig ofta att allt inte är så svart eller vitt som man tänkte från början. Det är viktigt att vara nyanserad. Vi SKA fördöma sådant som är dåligt men vi får INTE göra det förrän vi tänkt efter en smula.
PS Rubrikvalet är gjort medvetet för att skapa ett visst intresse för min text. Blev du provocerad av rubriken? Bra! DS
Men en kvinna intervjuas som säger några tänkvärda saker. Hon säger att dom här auktionerna faktiskt var en slags socialtjänst. Barnen var fattiga och kunde inte tas omhand av sina föräldrar och måste ha ett nytt hem och då är det ju rationellt att ha en sådan här auktion. Och hon sa att vi egentligen gör på samma sätt idag där samhället upphandlar olika former av boenden för barn som inte kan bo med sina föräldrar - kommunerna tar in offerter från olika boenden och köper sedan upp dom platser som är billigast (och bäst, skulle jag gärna vilja skriva men det vete sjutton om det är så. Men billigast i alla fall).
Hon som intervjuades sa att en vanlig anledning till att barn auktionerades bort förr i tiden var att mamman dött och då förutsatte samhället att pappan inte kunde ta hand om barnen och då blev det auktion. Känns det igen från hur vi tänker idag...?
Jag tycker det var härligt att höra det här reportaget och kvinnans kommentarer. Det är ju en grej som man från början så automatiskt tycker är så oerhört konstig och hemsk som att auktionera ut barn till lägstbjudande. Direkt tänker man "herregud hur kunde dom pyssla med något sådant här? SÅ skulle vi ALDRIG göra nuförtiden!". Så kommer hennes förklaringar och genast så förstår man att dom här auktionerna ändå var ganska rationella och att vi faktiskt inte kan slå oss för bröstet och tänka att vi aldrig skulle göra så nu för vi gör faktiskt så. Visst, vi gör det på ett helt annat sätt och mer förfinat genom upphandling och offerter och inte genom auktioner där man ställer ut ungarna på torget men det är ändå same shit different name.
Två slutsatser:
- vi ska inte tro att vi är så mycket bättre än människor som levt i andra tider. Vi är nog ungefär lika bra. Vi gör ungefär samma saker nu som då men vi gör det på ett annat sätt. Innan du kastar första stenen mot människor som levt under helt andra förhållanden så tänk efter om vi är så mycket bättre själva.
- man ska inte reagera instinktivt på vad vi tycker om t.ex. barnauktioner. Hör man om sammanhanget och orkar ta till sig åsikter och kunskaper så visar det sig ofta att allt inte är så svart eller vitt som man tänkte från början. Det är viktigt att vara nyanserad. Vi SKA fördöma sådant som är dåligt men vi får INTE göra det förrän vi tänkt efter en smula.
PS Rubrikvalet är gjort medvetet för att skapa ett visst intresse för min text. Blev du provocerad av rubriken? Bra! DS
Kommentarer
Trackback