Vit, medelålders man

Det har varit mycket prat om islamisering idag appropå schweizarnas nej till att bygga fler minareter. Jag tillhör en av dom som är rädda för islamisering. Ska försöka förklara lite varför:

För alla muslimer som individer är islam en religion. Men för ett kollektiv så är det en kultur. Islam som religion på individnivå skrämmer mig inte ett dugg. Där måste vi ha religionsfrihet. Det är den kulturella nivån (som hör ihop med en politisk nivå) som skrämmer mig.

Jag ser islamsk kultur som utvecklingsfientlig, totalitär, ojämställd (mellan män och kvinnor) och självuppoffrande (dvs man ska underkasta sig religionen och kollektivet och ge upp sin individ).

När jag hör muslimer förklara att islam går ut på att man ska leva asketiskt, kyskt, anständigt, inte förhäva sig osv så blir jag rädd. Detta sägs som positiva egenskaper men jag ser det som ett läskigt ideal.

Det hävdas ofta att man inte ska bedöma islam efter religiösa extremister och att det finns extremister även i kristendomen. Jajemän, det stämmer. Och det är inte dom muslimska extremisterna och terroristerna som skrämmer mig med islam utan det är det som jag uppfattar som den islamiska kulturen som utövas av kollektivet (oftast fredliga) muslimer som skrämmer mig. Extremister som använder hot och våld finns det lagar emot och dom är egentligen inget problem (om man nu inte råkar bli utsatt själv, såklart) men mot en kultur finns det inga lagar. Därför blir jag lite orolig när jag hör människor som säger att det växande antalet muslimer i Sverige inte är något problem bara dom håller lagarna. Ja, tycker man att det är okej att vår kultur islamiseras så är det såklart bara att säga att man ska hålla lagarna och så är det inte mer med det men vill vi att vår kultur inte ska islamiseras så måste det till något annat (min lösning är mer svensk kulturnationalism och mindre mångkultur).

Individer ska ha religionsfrihet men nationer måste kunna ha "kulturfrihet" (dvs rätten att bestämma sin egen kultur).

Ojoj! Vilken skräll! Jag tänker såklart på folkomröstningen idag i Schweiz som sa nej till att bygga fler minareter i landet. Det här är en dag som jag tror kommer att få stor betydelse i historien.

Självklart handlade inte folkomröstningen om själva minareterna utan om islamiseringen. Man var nog tvungen att hitta en sådan konkret fråga som minaretbygge för det är svårt att folkomrösta om islamisering eller ej.

Jag gillar det här förbudet även om jag inte tror det kommer att få någon direkt praktisk verkan. Beslutet är symboliskt. Men jag tycker det är dags att säga att vi vill inte ha en islamisering av Europa. På frågan varför inte det så tänker jag svara barnsligt men enkelt: för att vi inte vill det. "Varför? Därför!".

Mona Sahlin (S) har nu tydligt sagt att om Sverigedemokraterna får en vågmästarställning i riksdagen efter nästa val så vill hon bilda en bred koalitionsregering med företrädelsevis C eller FP. Det här gör hon såklart för att det förmodligen är enda sättet för (S) att få regeringsmakten efter valet. Vänsteralliansen måste få minst 50% av rösterna för att de ska kunna få bilda regering, och kommer SD in så kommer det att bli svårt. Orsaken är att Sahlin lovat dyrt och heligt att hon aldrig kommer att göra sig direkt eller indirekt beroende av SD, varken nu eller någon gång i framtiden. Alltså oavsett vad SD säger eller gör så kommer Sahlin aldrig att acceptera att SD fäller nuvarande regeringen så att vänsteralliansen kan ta makten. Hon har helt enkelt målat in sig i ett hörn där hon hellre låter sina väljare gå miste om regeringsmakten om SD skulle välja att i riksdagen rösta bort högeralliansen. Snacka om prestigepolitik.

Kommer det här att lyckas? Ja, jag tror det. Att inte låta SD få något som helst inflytande verkar vara något som alla andra partier tycker är viktigast av allt. Jag tror nog C och FP hellre spräcker nuvarande regeringsarbetet och sätter sig i regeringen med S, V och MP bara man kan se till att SDs väljare inte få något inflytande. Så SD kommer nog aldrig att få någon annan politisk makt annat än att dom bryter upp både vänster- och högeralliansen. Och det är ju också ett slags makt.

Även Reinfeldt har ju sagt att om SD blir vågmästare så tänker han avgå och därmed spräcka regeringen. Risken finns att ett SD i riksdagen skapar politiskt kaos. Det kan bli så att varken höger eller vänster vill ha regeringsmakten och då måste man ju skapa en bred koalition. Politiken blir då ganska uddlös och landet blir svårtstyrt om väldigt många och dessutom väldigt olika partier ska samsas om regeringsmakten. Tänk er högerflanken inom C och FP sitta och regera med vänsterflanken inom V... ja, då blir det nog inte så mycket regerande. Man sitter nog då bara där och väntar på nästa val för att hoppas att SD då ska åka ur. Och självklart kommer SD att få skulden för oredan i landet och därför är sannolikheten stor då att det bara blir en mandatperiod.

För att SD ska få något reellt politiskt inflytande så krävs att partiet får egen majoritet och själva bildar en regering. Men helt ärligt tror jag inte det är realistiskt att tro att SD kommer att få mer än 50% själva. Siffror på uppemot 20% tror jag dock inte är omöjliga och då får vi alltså en situation där 20% av befolkningen inte har något som helst inflytande och det kan nog skapa en slags demokratisk frustration. Politikerföraktet, eller mer korrekt politikföraktet, kommer nog att slå nya rekord under nästa mandatperiod och jag förutspår minskat intresse för politiken och extremt lågt valdeltagande i valet 2014.

Jag sitter och kollar på något tv-program i SVT som handlar om tvåspråkighet i länder. Det visas ett reportage om en 12-årig flicka i Belgien. Landet är språkligt delat mellan holländska och franska. Till exempel berättar hon att när hon kommer in i en affär så brukar hon ganska snabbt fatta vilket språk dom pratar där. Hon kan nämligen både holländska och franska. Hemma är det lite knepigt för hon pratar holländska med sin mamma och franska med sin pappa och sitter dom vid matbordet så kan en förälder bli sur när hon pratar med den andre föräldern på ett språk dom inte förstår.

I tv-studion kommenteras det efter reportaget av korrespondenter som bott i Belgien att det ju inte finns någon i Belgien som kallar sig själv för belgare. Belgien finns inte som nation.

Hm... jag förstår att nu sitter det massor av mångkulturalister och tycker att det här är ju fantastiskt bra. Ingen nationalism och tänk vilken fantastisk möjlighet den här flickan har nu i och med att hon kan prata två språk. Men jag får rysningar av det här.

Tänk att aldrig kunna gå in i en butik och veta om du kan prata med dom som jobbar där. Och hur kul är det att sitta vid matbordet med din dotter och inte förstå vad hon säger? Är det bra för dig som förälder om ditt barn och du inte förstår vad ni säger och vad ditt barn pratar om med den andre föräldern?

Och ska jag dra till med stora växlar så undrar jag om det är bra för en demokrati att vara en demokrati om inte en absolut majoritet av folket kan prata med varandra. En demokrati tycker jag förutsätter att man ska ha ett fungerande offentligt samtal och har man inte samma språk så är en av grundförutsättningarna för demokratin borta.

Jaja, jag vet som sagt att vissa kommer att kalla mig rasist nu och att många andra kommer att se det som helt fantastiskt bra att man inte pratar samma språk i ett land eller i en familj. Men jag TYCKER att ett gemensamt spåk är bra!

Jag vill svara på en kommentar till mitt förra inlägg och jag väljer att göra det i en egen bloggpost eftersom jag tycker det är så pass viktigt att det förtjänar en egen postning.

Kommentaren från Demokratibloggen: "Det är väl bra med kommunal själbestämmanderätt i flyktingfrågan!

Nu kan olika kommuner demonstrativt visa var de står när det gäller att ta emot folk som lanserar sig som flyktingbarn."

Mitt svar är:

 

Näej, jag tycker faktiskt inte att kommunerna ska få bestämma i flyktingfrågan.

Det är riksdagen som beslutar om lagarna kring invandring och asyl. Det är staten Sverige som tar emot flyktingar och då tycker jag det ska vara statligt hela vägen. Kommuner har inget att säga till om ifall Sverige ska ta emot eller inte ta emot invandrare och då blir det konstigt om dom sedan helt plötsligt ska kunna säga nej. Som det är nu kan riksdagen och staten säga ja, ja, ja till att ta emot flyktingar och sedan lämpar dom bara över ansvaret på kommunerna. Då är det lika bra att staten sköter det hela från A till Ö och står för besluten och står för det praktiska mottagandet ute i landet och självklart också står för kostnaderna. Man klipper helt enkelt bort kommunerna totalt från hela flyktingmottagandegrejen. Staten får ta ansvar för sina egna beslut.

 

Rent praktiskt borde Migrationsverket ha ett totalansvar för ensamkommande flyktingbarn, dvs ordna med boende på olika orter i landet. Eftersom Migrationsverket förmodligen vill att det hela ska gå så smidigt som möjligt så måste dom ju självklart kolla på dom lokala förutsättningarna (lokaler, personal, bostadsmarknad, arbetsmarknad, skolsituation, you name it) när dom väljer var dom ska placera ensamkommande flyktingbarn så viss hänsyn kommer dom ju ändå att ta när det gäller kommunen men i princip ska kommunen inte kunna säga nej och alltså har kommunen inget ansvar heller.

Så tycker jag det borde vara.

Vellinge kommun i Skåne har hamnat i debattens centrum den senaste tiden eftersom Malmö har valt att öppna ett hem för ensamkommande flyktingbarn - i Vellinge.

Vellinge är en moderatstyrd kommun. Moderaterna fick mer än 67% av rösterna där i valet 2006. Ett vallöfte från Vellingemoderaterna var att kommunen inte heller i fortsättningen skulle ta emot flyktingar i kommunen. Därmed har man också sagt nej till att ta emot ensamkommande flyktingbarn och är därför en av ca 190 kommuner i Sverige som har valt att säga nej till detta. Malmö kommun har valt en helt annan väg och tar emot ensamkommande flyktingbarn och när dessa kommer i en högre takt än någon kunde förutspå så löser Malmö detta genom att öppna ett boende i en annan kommun - Vellinge. Alltså en kommun som sagt nej till flyktingmottagande.

Som det ser ut nu i frågan så verkar Moderaterna i Vellinge svänga i frågan och vill nu att kommunen ska ta emot ensamkommande flyktingbarn. Det har också slagits upp stort i media att vellingeborna faktiskt vill ha flyktingbarn till kommunen. Grunden är en opinionsundersökning som Sydsvenskan gjort som visar att 63% av vellingeborna är positiva till att ta emot ensamkommande flyktingbarn. Och så svänger Moderaterna.

Jag får en besk smak i munnen av det här. Det känns som ett slags övergrepp på demokratin. Först och främst är det oerhört fräckt av Malmö att själva säga ja till att ta emot flyktingbarn och sedan placera dom i en kommun som säger nej till flyktingbarn. Varför kan inte t.ex. Bräcke kommun i Norrland säga ja till att ta emot alla ensamkommande flyktingbarn som kommer till Sverige och sedan placera dom i en kommun i Skåne som säger nej till flyktingbarn eller varför inte i Malmö som ju säger ja? Varför inte? Just det - för det vore fräckt. Disrespect.

 

Jag vet inte varför Vellinge och vellingeborna röstat på ett parti som sagt att dom inte ska ta emot flyktingar. Alla som röstat har säkert sina skäl. I en demokrati så spelar det ju mindre roll varför folk har röstat si eller så för nu kan man konstatera att dom gjort det. Den där opinionsundersökningen som visar att vellingeborna faktiskt vill ta emot flyktingar tycker jag man ska ta med en nypa salt. Det är som med alla opinionsundersökningar att dom inte har någon betydelse i jämförelse med ett valresultat.

Det som händer nu är att Malmö kör över Vellinge kommun, och Vellinges Moderater kör över sin befolkning och valresultatet.

Regeringen vill se över (dvs ändra) lagstiftningen på det här området så att kommunerna inte själva ska bestämma över flyktingmottagandet. Det tycker jag vore en välkommen förändring eftersom flyktingmottagandet är en nationell angelägenhet och inte en kommunal. Men än så länge är det en kommunal rätt att själva bestämma om dom vill ta emot ensamkommande flyktingbarn eller inte och så länge systemet ser ut som det gör så tycker jag vi inte ska köra över det.

Moderaterna i allmänhet och Moderaterna i Vellinge i synnerhet tror jag kommer att förlora väljare på det här. Jag kan inte få bort tanken att det här kan ha varit en mycket medveten kupp från det socialdemokratiskt styrda Malmö att både få en ändring i systemet när det gäller mottagningen av ensamkommande flyktingbarn (Malmö har sagt ja till att ta emot barn men det håller på att spåra ur för dom när det kommer så många) och också att kunna ge ärkerivalen Moderaterna ett subtilt knivhugg.

När jag skrev mitt förra inlägg om artikeln om föräldraförsäkringen så lyssnade jag samtidigt på RingP1. En kvinna från Gotland ringde in och pratade med Täppas: (091118. Tid ca 30 - 36 min in i programmet)

-Jag vill tala om det här omkring solidaritet med kvinnor som var uppe igår och det har jag alltid väntat på, i hela mitt liv, för att jag tycker... ja, jag blev uppmanad av min make... det var lite jobbigt i småbarnsåren att "det här är väl inget att klaga på, det är väl bara att ni röstar på ett eget parti alla kvinnor så har ni makten under en natt". Och det där har levt kvar hos mig, men det tycks inte gå i uppfyllelse och då tyckte jag att jag skulle hänga på det här om solidaritet kvinnor emellan.

-Men det kom ju fram att kvinnor som föder barn ofta premierar gossebarnen som får beté sig lite hur som helst. Stämmer inte det?

-Nej, nej det tycker jag inte. Jag har uppfostrat mina barn lika på det sättet. Men vad jag skulle önska är... vi har ju en så duktig kvinna i landet och som kämpade, och dom var flera och så hoppade dom av och förstörde det hela, jag menar Feministiskt initiativ, och det finns män som kan vara med där också och är. Och då är det väldigt ledsamt att vi inte kan... jag menar dom klagar och klagar att det inte är bra, men kvinnor kan ju gå samman och få allting det här dom klagar över som inte är bra. Och det finns mycket som inte är bra för... för dom som föder barn, dom ska faktiskt - ska det vara jämlikt i det här samhället - då ska dom ha lön för dom föder barn till staten, inte sant?

-Mm... jaha... men då

-och när vi har arbetat färdigt är det lika bra att vi dör enligt staten, eller hur?

-Vi har ju barnbidrag.

-Det... det är inte så, utan det är faktiskt ett verkligt jobb att ta hand och sköta om och vara småbarnsmamma och ta hand om det. Det ÄR faktiskt ett jobb, och vi måste komma fram till det. Att det ska avlönas liksom allt annat arbete. Jag kan inte se någon annan lösning.

-Fast om mannen och kvinnan är jämställda och sköter saker och ting tillsammans, varför ska hon då ha lön för... ska hon ha lön?

-Ja, men nu är det så att det inte är så lika för alla, utan det måste en gång bli så att det faktiskt är ett arbete och att vi ska avlönas.

-Men du vill väl inte cementera en bristande jämställdhet?

-Nej... men... nej... Men då blir det det här att endel ska ha det och dom som har dubbla löner dom klarar sig också under den där tiden men... jag tror det skulle hända någonting gynnsamt i samhället om det blev ett ARBETE att ha barn. Vi kommer ingen vart förrän vi når det, och kvinnor måste lära sig att det ger inget att klaga utan det är bara är att rösta på Fi så har vi makten.

-Jag tror det är kontraproduktivt just när det gäller jämställdheten för att då utnämner man kvinnan till någon slags arbetare som ska ha lön... alltså det cementerar ju en bristande jämställdhet.

-Mm, na, nej. Det finns bra kvinnor som kan komma... om kvinnor finge makten då plockar vi dom duktiga kvinnorna som redan sitter i regeringen och dom andra partiernas kvinnor.

-Men det bygger på... du verkar tro att kvinnor har någon slags inneboende godhet?

-Ja, kvinnor, i princip, ser nog bristerna och är många gånger goda. Det händer ju inget gott förrän dom kan bestämma. Det finns nog män som vill det goda också men det här är så speciellt så det måste... Jag tror det skulle bli väldigt annorlunda i världen om det var kvinnor som - så mycket män som regerar nu med allt möjligt - om det vore kvinnor på dom posterna ett antal år så tror jag det skulle bli väldigt bra.

-Det fanns ju kvinnliga bombflygare under andra världskriget.

-Nej, jag tror inte att det skulle bli några krig om kvinnor skulle ha makt. Dom är mer bevarare. Dom är bevarare av livet. Men dom får slita. Och ha det besvärligt. Och mycket ont.

-Så den här serbiska kvinnan som var anklagad för folkmord, som satt på Hinseberg ett tag och sedan skickades tillbaka till Serbien, Biljana Plavsic, var hon omhändertagande och god?

-Nej, det var hon väl inte. Det här är någonting som hänt nu, va? Jag har bara hört delar av det du säger.

-Ansvarig för massmord och etnisk rensning.

-Ja, det låter ju inte så... det klart det finns...

Min kommentar:

Det hon föreslår är alltså ett slags vårdnadsbidrag. Hon tycker att kvinnor ska rösta på Fi så tror hon att dom kommer att införa ett vårdnadsbidrag för framförallt mammor som är hemma med barn... tillåt mig tvivla.

 

Men jag har också svårt för den här kvinnochauvinistiska stilen där kvinnor anses som så goda och ädla och "om bara kvinnor fick bestämma då skulle det vara fred". Det är verkligen ingen ovanlig inställning. Den är så vanlig att jag tror dom som använder den inte inser att det dom gör är att tillskriva kvinnor vissa egenskaper just för att dom är kvinnor. Dom skulle aldrig annars erkänna att dom resonerade precis som man gjorde på 1800-talet när dom cigarrökande mäktiga männen satt i salongerna och sa att kvinnor, med sitt väna sätt och timida läggning, passade alldeles utmärkt för vissa sysslor (tex ta hand om barn) men icke hade i manligt kodade miljöer att göra (för att ta ett tydligt exempel: göra karriär inom militären).

När hon i samtalet ovan säger att kvinnor är mer goda så hjälper hon ju också till att sätta kvinnor på piedestal. Det sägs ofta att kvinnor döms hårdare än män - tacka sjutton för det när det finns en syn på kvinnor som godare och bättre människor! Oavsett om det är som förälder eller som politiker så döms kvinnor hårdare om dom brister eftersom det finns en föreställning om kvinnor som liiiiite fiiiinare.

Sedan har jag också svårt för det här med könsseparatismen där man framhåller det här med systerskapet. Det är ju extremt vanligt med olika kvinnoföreningar. Det som förenar medlemmarna är könet och då antas man ha liknande uppfattningar och stå i opposition till dom andra som inte har det könet. I politiska sammanhang skulle jag nästan kalla det här för odemokratiskt. Ja, en fara för demokratin. Jämför det med hudfärg. Om vita skulle gadda ihop sig i ett vitparti och driva en politik för vita så skulle jag misstänka att svarta inte skulle ha samma chans i det partiet eller i det samhälle som vitpartiet vill skapa. Därför anser jag könspartier eller hudfärgspartier vara tveksamma ur demokratisk synpunkt.

Jag känner mig ändå peppad av den här kvinnans samtal - peppad att jobba vidare för jämställdhet.

Idag har det blivit klart att Sveriges regering utser Cecilia Malmström (FP, kvinna) till nästa svenska EU-kommissionär. Varför la jag till kvinna där efter partibeteckningen? Jo, för att nyhetsrapporteringen idag på eftermiddagen fokuserar på att hon är folkpartist och kvinna. Jag blev såklart väldigt förbryllad varför det verkar ha så himla stort nyhetsvärde vilket kön Cecilia Malmström har men sedan fick jag förklaringen: ordförande för kommissionen, Barroso, har nämligen sagt att dom länder som utser en kvinna som kommissionär kan räkna med att hon kommer att få någon av dom tyngre posterna i kommissionen. I det perspektivet var det ju väldigt smart av Sverige att utse en kvinna - om vi utsett en man kanske han fått någon liten skitpost eftersom han inte är kvinna.

Socialdemokraterna verkar också hyggligt nöjda med utnämningen: Marita Ulvskog säger i en radiointervju att det var väldigt viktigt att det blev en kvinna.

(Sveriges tidigare EU-kommissionärer: Anita Gradin (S) och Margot Wallström (S) )

Som ni vet så är prostitution något som upprör våra lagstiftare. Dom har valt att kriminalisera själva köpet av sexuella tjänster för den som säljer ses som offer och den som köper som kriminell. Nu kollar jag på Efterlyst i TV3 som tar upp ett fall med en kille i Göteborg som går omkring och plingar på dörrar och "erbjuder sexuella tjänster" till kvinnor. Leif GW förklarade i förra veckans Efterlyst i frågan om det han gör är lagligt. Det är det inte. Det rör sig om ofredande. Man får inte erbjuda sexuella tjänster. Det här vänder ju helt på frågan om det här med prostitution. Det är alltså ett ofredande att erbjuda sexuella tjänster.

Polisen kommer alltså nu att sätta dit prostituerade kvinnor ifall dom erbjuder sexuella tjänster. Dom ofredar ju folk. Näej, jag är lite raljerande i det här inlägget för jag tror inte polisen kommer att sätta dit prostituerade kvinnor för ofredande. Det ses helt annorlunda om en kvinna erbjuder en man en sexuell tjänst (då ses hon som offer) än om en man erbjuder en kvinna en sexuell tjänst (då kan han dömas för ofredande). Eller tror ni jag har fel?

Här är Sverigedemokraternas kampanjlåt inför valet 2010. Den heter Vi är på gång nu och är skriven av Ringdahl/Bylund.






Jag tycker den är riktigt bra!

SVT GävleDala visar just nu en serie reportage om ett program Arbetsförmedlingen i Gävle har för att hjälpa invandrare in på arbetsmarknaden. Har nyss sett del två i serien som handlade om en kvinna som genom programmet fått en praktikplats på ett bankkontor i Gävle. Där sökte jag också praktik (men det är nog ett par år sedan) fast då sa dom nej...

Jag fattar att invandrare kan ha svårt att få jobb. Men jag tycker inte det är något skäl för att skapa en gräddfil på grund av ursprung. Som det ser ut nu så får alltså invandrare mer och bättre hjälp av Arbetsförmedlingen för att dom är invandrare. Hur vore det om man skulle behandla människor lika oavsett ursprung? Om man inte skulle göra skillnad på folk och folk? Har man svårt att få jobb så borde man få extra hjälp av Arbetsförmedlingen och det oavsett härkomst!

Jag tycker vi måste betraktas som individer. Vissa invandrare har inte ett dugg svårt att få jobb eller praktikplats. I det här reportaget som jag pratade om så sa bankdirektören att han inte gett henne en praktikplats för att hon var invandrare utan för att han behövde hennes kompetens. Alltså hade hon ju inte behövt gräddfilshjälpen från Arbetsförmedlingen. Andra människor som är etniskt svenska kanske har mycket svårare än hon att få jobb och då borde dom få den extra hjälpen istället. Kort sagt: gärna extra hjälp till dom som har svårt att få jobb (och i den gruppen är jag övertygad om att invandrare är överrepresenterade) men gör inte urvalet av vilka som ska få extra hjälp efter etnisk tillhörighet eller ursprung!

Jag vet ju att Sverigedemokraterna är kritiska mot den här typen av gräddfilsprogram baserat på ursprung men ändå är det paradoxalt nog Sverigedemokraterna som brukar bli beskyllda för att göra skillnad på folk och folk och vilja särbehandla folk beroende på ursprung osv. Märkligt.

Idag fälldes Försäkringskassan för att ha könsdiskriminerat fyra kvinnor som under sin graviditet inte kunde jobba men nekades sjukpenning med hänvisning till att graviditet inte är en sjukdom.

Kvinnorna överklagade Försäkringskassans beslut och fick rätt i Länsrätten så dom har redan fått sin sjukersättning så domen idag handlade om dom blivit könsdiskriminerade eller inte, och det hade dom alltså.

Hm... ja, i någon formell mening har dom väl blivit det eftersom män inte kan bli gravida, men jag tycker ändå det känns långsökt att kalla det här för könsdiskriminering. Dom fick också 50.000 kronor var för kränkning. Magstarkt. Jag skulle hellre kalla det felbedömning än könsdiskriminering.

Men i sakfrågan så håller jag med om att gravida borde kunna få sjukersättning för besvär som gravida kan få på grund av graviditet. Så domen kan vara bra på så sätt att den kan bli vägledande för hur Försäkringskassan ska göra i fortsättningen.

Det ska bli intressant hur reaktionerna nu kommer att bli från feminister. Deras första reaktion kommer säkert att bli "hurra! Kvinnor får fler rättigheter! Könsdiskrimineringen minskar!" men sedan tror jag några kommer att tänka ett steg längre och förmodligen reagera på att normala graviditetsbesvär klassas som sjukdom. "Graviditet är ingen sjukdom!" kan jag se framför mig som rubrik på någon debattartikel i Aftonbladet. Deras poäng är att det är sjukt (hihi) att stämpla graviditet, som ju är något normalt för kvinnor, som en sjukdom dvs. som någon slags avvikelse från det normala.

Förmodligen kommer det säkert också protester mot att klassa vanliga graviditetsbesvär som en sjukdom eftersom många arbetsgivare vill se hur många sjukdagar en jobbsökande har haft den senaste tiden eftersom dom helst inte vill anställa någon som varit sjuk onormalt mycket. Det kommer inte att underlätta för kvinnor att få jobb om dom har många sjukdagar, och då spelar det ingen roll att sjukdomen berott på graviditet.

Vi får se vad feministernas reaktion blir när det värsta segerruset lagt sig.

Mitt förslag till lösning? Jag skulle kunna tänka mig ett system där man lyfter ut graviditetsrelaterad sjukdom ur sjukförsäkringen och kallar det för gravidförsäkring eller liknande. Det kan vara exakt samma villkor och ersättning bara det att man kallar det något annat. Då slipper man sjukdomsstämpeln och man slipper också problemet med arbetsgivare som inte vill anställa sjukliga personer.