Det eviga könstänket

Ibland, dvs alltid, blir jag trött på det feministiska särartstänkandet. Män och kvinnor ses som innehavare av olika egenskaper. Dom kvinnliga egenskaperna ses "såklart" som bäst och dom "manliga" som sämst. Det står i nästan varje tidning eller hörs i nästan varje debatt.

Här är ett exempel i mängden:

Gefle Dagblad 18 april 2009, debattartikel på sida 3, "Fler kvinnor i ledningen":

Ziita Eriksson (M) berättar varför kvinnor ska sitta i ledningen i olika organisationer:

Hon berättar först hur få kvinnor som sitter i ledningen i företag och organisationer och om löneskillnader och så, och nu citerar jag:
 
"Att det skiljer sig så markant mellan kvinnor och män på ledande positioner innebär att kvinnor är en outnyttjad tillgång. Samtidigt visar den girighet och kortsigtighet som uppdagats inom delar av näringslivet att behovet av nytänkande inom styrelser och företagsledningar är stort. Finanskrisen borde innebära en välbehövlig nystart i sättet på hur stora företag leds och vad som utgör ett modernt ledarskap."

Jag är som sagt konspirationsteoretiker men är det bara jag som läser in i den här typen av texter att män är lika med girighet, kortsiktighet och omodernt ledarskap? Kvinnor däremot, dom är helt annorlunda och är inte giriga, kortsiktiga och dom står för ett modernt ledarskap (vad det nu är).

Det här är utpekande av män som dåliga&dumma (giriga och kortsiktiga och skyldiga till finanskrisen (nej, det är INTE judarna som pekas ut den här gången utan det är männen, jag vill understryka det!)) och kvinnor som ett alternativ. Al-ter-na-tiv. Särartstänkande de lux. Kvinnor påstås stå för ett modernt ledarskap. Ett annorlunda och modernt ledarskap. Till skillnad från männen då, får vi anta. Det handlar tydligen om kön.

Den som i sin företagsstyrelse vill ha en vinstinriktad tävlingsmänniska behöver ju inte tvivla en sekund på vilket kön människan ska ha, och vilket kön människan INTE ska ha. Sånt vet vi ju. Det är bara att läsa tidningen. Eller hur... (ironi)


Allvarligt talat. Det här resonemanget ser vi hela tiden. "Men kvinnor ska sitta i styrelser för vi måste ha alla perspektiv och styrelserna ska inte vara så giriga...". Men hallå. Och det allvarligaste av allt är att det är så vanligt förekommande, det är ett resonemang som ingen reagerar på utan alla ser som självklart och det är självklarheten som är det allvarligaste.
 
På 1930-talet hade företag som ansett sig vara vidsynta och jämlika och alla sådana fina saker sagt "men alla perspektiv måste tas med, både smarta och dumma, och därför anställer vi både vita och negrer. ALLA måste få vara med och tycka. Vi är INTE rasister!". Hur rasistiskt är inte det perspektivet? Det både gör skillnad mellan hudfärg och dessutom tillskriver olika människor olika egenskaper utifrån kön/hudfärg. DET är INTE bra ur jämställdhetssynpunkt!

Att kräva fler kvinnor i styrelser för att stoppa girigheten känns som en spottloska i ansiktet på jämställdheten.


Jämställdhetstankar om Annikafallet

Jag har nyss sett på Kvällsöppet med Ekdal i TV4 och dom pratade om Annika Östberg som nyligen flyttades över från ett amerikanskt fängelse till ett svenskt.

I studion så finns den förre justiteministern Thomas Bodström och han säger bland annat att under hans ministertid så jobbade dom lika hårt för att få Annika till Sverige som en svensk man i ungefär samma situation som hon och media var helt ointresserade av honom och ville bara veta om Annika. Likaså med den knarksmugglande diplomatdottern Karolina (som jag aldrig träffat men som jag har en kompis som känner) som i Thailand riskerade dödsstraff men fick ett långt fängelsestraff och sedan flyttades till Sverige och nu är fri. Bodström berättade att samtidigt som han jobbade med hennes fall så fanns det ca 10 andra svenskar som satt i samma fängelse men att media bara var intresserad av hennes fall. Bodström sa något i stil med "Ja, men hon är ju kvinna så det är självklart och förståeligt att dom är mer intresserad av henne". Självklart och förståeligt. Smaka på det.

Annikas fall är typiskt. Hon gör hemska saker tillsammans med sin pojkvän och beskrivningen blir att hon är med om att begå hemska saker, det antyds att hon tvingas, att hon är offer. Den "sagan" faller så väl in i vårt sätt att se på världen. Det är så vi vill se saker och ting. Hon kvinna och offer, han är den som egentligen är dum och tvingar henne. Allt vad vi hör och ser tolkar vi utifrån vår mall i skallen om hur vi tycker saker och ting borde vara. Vi har en "sagomall" i vår skalle som säger att kvinnan är förtryckt och oskyldig och mannen är dum och drivande. Sedan leder den sagomallen till massor av ojämställdhet.

Jag är ganska övertygad om att mediabilden av Annika hade varit annorlunda om hon varit en man. Nu är det mycket men-guuande om att hon borde få komma hem till Sverige (jag vet inte om hemma för henne är Sverige men men). Hade vi men-guuat om att en manlig polismördare skulle få komma "hem" till Sverige? Jag tror inte det.

Jag är intresserad av brittisk dödsstraffshistoria. Jag kan inte låta bli att tänka på hur avrättningar av män ansågs vardag och ledde till notiser i tidningarna medan avrättningar av kvinnor var första-sides-stoff. Jag tror inte det handlade om att avrättningar av kvinnor var ovanligare utan att det handlade om att det var just kvinnor.
 
Dom som deltog i utbildningen i teamet som genomförde själva hängningarna blev närmast chockade av tanken att dom även kanske skulle måsta hänga kvinnor i sitt yrke.

När kvinnor dömdes till döden så sa domaren ofta att det var med sorg i hjärtat som han var tvungen att göra det och bödlarna utförde med darriga händer sitt jobb och med ett stort beklagande sin plikt. Dom ville inte, men dom måste. När det gällde män... då gjorde alla bara sitt jobb.

Intressant är också att dom kvinnor som inte var så kvinnliga, typ öppet lesbiska eller äldre eller "fula", ja, när dom dömdes till döden och hängdes så skrev inte tidningarna så mycket om dom. Men var dom unga och snygga så blev media som flugor kring rättegången och så småningom hängningen.

Män var dom mest ointressanta att berätta om, sedan fula/gamla kvinnor och sedan unga och snygga kvinnor. Det här följer väldigt väl vår kulturs sagomall där vi ska se kvinnor som offer och män som icke-offer. Därför "funkar" det att berätta utförligt och ut och in och beskriva massor om en ung kvinna som är anklagad för mord och ska hängas... för ALLA vill läsa om det och oja sig... medan en 59-årig man som är anklagad för samma sak inte är så intressant. Medias intressen följer våra intressen.

Beskrivningen av Annika tycker jag tyder på att vi har långt kvar till jämställdhet.

Hurra! Tjejerna vann!

Idag avgjorde Uppsala tingsrätt fallet där 44 kvinnor stämt Lantbruksuniversitetet, SLU, för att dom inte kom in på veterinärutbildningen pga dom är kvinnor. Utbildningen vill ha en jämnare könsfördelning bland studenterna och antog därför män vid lika meriter. Dessa kvinnor, som alla hade högsta betyg, hade mycket liten chans att komma in trots betygen och på grund av könet.

Läs mer
här. (länk till artikel i UNT om fallet)

Kvinnorna vann! Det är inte tillåtet att könsdiskriminera vid antagningen för att få en jämnare könsfördelning! En mycket, mycket välkommen dom som förhoppningsvis för gott sätter punkt för den här idiotin som högskolor och universitet tillämpat, dvs. att könstillhörigheten ska avgöra vid lika meriter. Vilket vansinne det har varit.

Det som är läskigast är nästan att höra att det finns folk som försvarar det här systemet vi har haft. Att det finns dom som tyckt det varit ok och rimligt! Jag blir upprörd bara jag tänker på det. Det är ju groteskt.

SLU kommenterade det hela i Studio1 i P1 idag och då sa dom att nu får dom hitta andra sätt att få könsbalans. Dom ger sig liksom inte så lätt... Könsbalans är ett ord och ett begrepp som jag avskyr. Varför ska det vara könsbalans? Nu är ca 85% av dom på utbildningen kvinnor och vad är problemet med det?

Kvotering och könsdiskriminering är självklart fel som metod, och det har vi nu domstolsutslag på, men jag tycker inte bara metoden är fel utan också principen att vi ska eftersträva "könsbalans". Jag har skrivit lite om det i ett tidigare inlägg.




Tilläggsfundering skriven 090331:

Om den här domen står sig (vet inte om den ska överklagas) så kommer den att få enorma konsekvenser. Det blir alltså i praktiken förbjudet att ge fördelar eller förtur till personer som är av "underrepresenterat kön". Det som brukar kallas för positiv särbehandling (man särbehandlar vissa positivt eftersom andra särbehandlas negativt) blir ju ytterst tveksamt om det är lagligt. Det kommer att få väldigt stora konsekvenser.

"Skicka hem alla fruntimmer innan jag kommer till fabriken"

För några veckor sedan så var statsminister Reinfeldt avbildad på förstasidan i Gefle Dagblad. Han fotades under ett besök på ett pappersbruk här i trakten. På bilden såg man Reinfeldt och ca 8-10 arbetare från pappersbruket. Alla män. Jag tänkte då på att Reinfeldt tidigare haft en "turné" i landet där han besökt offentliga arbetsplatser, typ dagis och äldreomsorg. Då ville Reinfeldt att det bara skulle vara kvinnor på arbetsplatsen när han kom dit... ja, det låter helt sjukt men vad jag har hört så ringde någon från the Reinfeldt party till arbetsplatserna i förväg och sa att dom förväntade sig att det bara skulle vara kvinnor där. Och hela turnén marknadsfördes också under parollen att statsministern skulle åka runt och träffa kvinnor i offentlig sektor. Eventuella män som jobbade på dessa arbetsplatser fick väl helt enkelt gå hem när statsministern skulle komma - vad vet jag.

Jag undrar hur man sett på saken om Reinfeldt ringt i förväg till pappersmassafabriken och sagt att han bara ville träffa männen på fabriken. Kvinnorna fick dom skicka hem eller göra vad dom ville med men han ville i alla fall inte träffa dom. "Nu ska jag ut på turné och träffa män i privata näringslivet"! Bomperibomp. Hade nog setts en smula... ja, jag vet inte. Kanske nästan sexistiskt. Jag tror i alla fall inte han fått så många politiska poäng för det. Men så kan det gå. Vi lever inte i ett jämställt samhälle.

Kvinnor är en grupp

Precis som många feminister påpekar så är det konstigt att kvinnor betraktas som en grupp, medan männen ses som övriga mänskligheten, typ. Att det är så här blev tydligt inte minst på internationella kvinnodagen häromdagen när många kvinnor samlades och kände gemenskap med varandra för dom tillhör samma kön. Konstigt nog är det ofta samma feminister som klagar på att kvinnor ses som en särskild grupp som sedan ägnar sig åt gruppövningar tillsammans med andra kvinnor just för att dom är kvinnor. Nåväl.

Jag tänkte på det här med att kvinnor ses som en grupp igår när jag hörde på radio om ett projekt i Göteborg för hemlösa där dom får lära sig att hantera en dator. Jag bara satt och väntade på att dom skulle säga att projektet vände sig till hemlösa kvinnor men icke, det var för alla hemlösa! Wow! Som ni vet så finns det olika projekt som riktar sig till just hemlösa kvinnor och jag tror att anledningen till att det "funkar" utan att någon säger "men är ni helt goa i huvvet? Ni kan ju inte stänga ute vissa hemlösa på grund av kön!?" är just den att kvinnor ses som en grupp.

En datorkurs för hemlösa kvinnor ses som att man ordnar en datorkurs för en viss grupp - inte att man stänger ute någon grupp (männen). En datorkurs för hemlösa män skulle ses som att det är en datorkurs för "alla" men att en viss grupp är utestängd och skulle inte funka. Jämför med om man skulle ordna datorkurs för alla i Sverige som bara har ett öga, ja, det skulle vara ok, men skulle man ordna datorkurs i Sverige för alla med två ögon så skulle det kännas som att en viss grupp (dom enögda) stängdes ute och skulle inte vara ok.

Det här med att ses som grupp eller inte grupp är alltså olika för män och kvinnor och är en viktig ojämställdhetspunkt.

Mord på alla utom på män ska nu utredas

Regeringen har föreslagit att det ska tillsättas en slags haverikommission när kvinnor mördas av någon man. Nu kommer Socialstyrelsen ta itu med saken:


http://www.socialstyrelsen.se/Aktuellt/Nyheter/FirstPage/2009/Q1/Nyhet090306.htm


Detta är ju vidrigt. Alltså inte att man tillsätter en utredning för att titta på vilka insatser som gått snett och hur samhället kunnat förhindra mordet, utan att nu gäller detta alltså barn, kvinnor och. Nä, inga fler. Man kunde ju ha sagt att alla mord som sker i nära relationer ska utredas men icke. För att synliggöra det här hade det varit bättre om regeringen sagt "alla mord, utom mord på män, som sker i nära relationer ska utredas".

En anledning till att dom betér sig på det här uppenbart omänskliga sättet kan vara att det är samhällets skyddsåtgärder som ska utvärderas, och de skyddsåtgärder som samhället har för att stoppa våld i nära relationer är inriktade på att stoppa våld mot just kvinnor (och barn). Men jag vet inte om det blir mindre omänskligt för det...

Ja, så här läskigt är det i ett ojämställt samhälle. Och det som gör det hela så absurdt är ju att regeringen och Socialstyrelsen kommer att säga att det dom nu gjort har dom gjort för att öka jämställdheten. Öka jämställdheten. Smaka på den, gott folk.



Fotnot: varje år mördas i genomsnitt 4,4 män av en kvinna som han har eller har haft en nära relation till (att jämföra med 16,8 kvinnor som mördas). Källa: BRÅ

Man och kvinna skapar helhet inom sosseledningen

Såg imorse KG Bergström i SVT-morgon kommentera jämställdheten inom Socialdemokraterna. Sahlin har tillsatt två män på två toppositioner inom partiet; partisekreterare och gruppledare i riksdagen. KG säger att sossarna försvarar sig med att dom tycker att det ska vara så att gruppledaren ska ha motsatt kön till partiledaren och att partisekreterare blev Ibrahim Baylan försvaras genom att han är utomnordisk invandrare.

Om någon tror att Socialdemokraterna är ett parti där man inte dömer människor utifrån saker som kön eller etnisk bakgrund så läs det jag skrev igen.

Jag tycker att det är lite läskigt med det här synsättet som säger att har man en man på en viss position så ska man ha en kvinna på den andra toppositionen. Se till exempelvis Miljöpartiets språkrör där det ska vara en man och en kvinna. Man gör ju så här för att "få in allas erfarenheter". Exakt hur det här skiljer sig från essentialismen där kvinnor och män ses som två olika typer av människor och där dom kompletterar varandra vet jag inte. Många högerkristna är ju inne på samma linje när det gäller äktenskapet; det ska vara en man och en kvinna för då bildas en helhet där man kompletterar varandra.

Jämställdhet för mig är ju när hänsyn till kön inte tas och att det då är viktigt att inte ställa krav på att posterna inom ett parti är jämnt könsfördelade. Så fort man gör det så använder man sig av den här kompletteringstanken där män och kvinnor ses som olika (förr var det vanligast att hävda att olikheten var biologiskt medfödd, men nu säger man oftare att det beror på olika erfarenheter och perspektiv och sådana mjukare saker, men det är ju i grund och botten totalt ointressant vad anledningen till ens resonemang är).


Tillägg skrivet samma dag: när det gäller könskvotering så kan man alltså säga att jag inte främst är emot kvotering för att den är könsdiskriminerande, utan för att den bygger på en tanke om att en jämn könsfördelning är något eftersträvansvärt. Tanken att jämn könsfördelning är viktig bygger på tanken att män och kvinnor är två olika typer av människor. Män ses som representanter för den manliga delen av mänskligheten och kvinnor representerar den kvinnliga delen, och för att få jämställdhet så menas då att både män och kvinnor måste finnas närvarande för att hela mänskligheten ska vara representerad, och att det ska råda "balans". Det där är, menar jag, ett i grunden ojämställt tänk. Det är själva kärnan i ojämställdhet.

Kvotering är fel inte för att det är fel metod för att uppnå jämställdhet utan för att det är rätt metod för att uppnå ojämställdhet.


Kommunals stackars kvinnor

Imorse debatterade Ylva Thörn, ledare för Kommunal, med ett kommunalråd (C) från Älmhult i P1 Morgon. Anledningen är att Älmhult funderar på att frysa kommunanställdas löner nu under den ekonomiska krisen. IF Metall gick häromdagen med på ett avtal där det blir lättare för företagen att minska dom anställdas arbetstid, men Ylva Thörn tänker under inga som helst omständigheter gå med på något liknande.

Hon avslutar debatten med att säga att det är oacceptabelt för det här skulle bara drabba lågavlönade kvinnor (hon lägger betoningen på ordet kvinnor).

Som lågavlönad man inom Kommunal är jag som vanligt glad över att just män är undantagna, tydligen, men det är ju väldigt trist att arbetsgivaren bara vill försämra för just ett kön. ELLER så är det som vanligt att Ylva Thörn ofta pratar om medlemmarna som kvinnor (ca 80% av Kommunals medlemmar är kvinnor). Jag har inte hört IF Metall, med en majoritet män, nu prata om det nya avtalet som oacceptabelt för det är män som drabbas. Han skulle då säkerligen ha anklagats för att osynliggöra kvinnorna inom förbundet.

Eller så var det ett retoriskt knep av Ylva Thörn. Om man betonar att förslaget kommer att drabba kvinnor, som ju har en image av att vara små, svaga, värnlösa offer så framstår ju motparten i mycket sämre dager eftersom kommunalrådet då vill vara stygg mot dessa särskilt utsatta stackars människor (kvinnor). Motsatt skulle gälla för IF Metalls ordförande. Skulle han betona att det var män som drabbades så skulle hans argument bli svagare, för det anses verkligen inte som prioriterat att vara snäll mot män. Troligast är att IF Metall skulle vara noga med att säga att det här drabbade män och kvinnor inom Metall.

Som sagt, vi har långt kvar till jämställdhet.

Nej tack till Internationella kvinnodagen

Idag är det den 8:e mars. Internationella kvinnodagen. Det kommer kanske inte som någon stor överraskning för er, kära läsare, men jag gillar inte den internationella kvinnodagen.

Många är kritiska till kvinnodagen och säger att vi då borde ha en mansdag också (vilket vi faktiskt har - 8:e september - men inte många "firar" den). Jag är kritisk till kvinnodagen just för att då blir det logiskt att vi ska ha en mansdag också. Jag tycker det är helt fel sorts jämställdhet där kvinnodagar och mansdagar är jämt fördelade, för jag vill inte att vi ser på mänskligheten i två delar.

Idag är det en orgie i artiklar i tidningarna där kvinnor skriver just för att dom är kvinnor, om dom kvinnliga egenskaperna som måste uppvärderas, om (som jag ser nu i Arbetarbladet) att det är en kompetens att vara kvinna, det demonstreras om och för kvinnor. Alla verkar se det som helt naturligt att kvinnor ska ses som en grupp. Perspektivet är alltid "vi kvinnor" eller "kvinnorna". Som alltså betraktar sig själva och betraktas som en grupp.

Jag tänkte på det här när jag häromdagen såg en tv-intervju med någon från Ruter Dam, som jag uppfattat är ett rekryteringsföretag som rekryterar kvinnliga chefer (med kvinnliga chefer tror jag dom menar chefer som är kvinnor). Hon kommenterade en ny undersökning som säger att bara 18% av dom i företagsstyrelser är kvinnor. Hon sa att eftersom hälften av kunderna är kvinnor så är det viktigt att fler kvinnor sitter i styrelserna. Usch vad jag inte gillar det synsättet. Då har man ju verkligen delat in samhället i vi och dom, kvinnligt och manligt, och man ser inte människor som människor utan som könsvarelser. Företag väntas anställa en kvinna för att få lära sig hur en kvinna tänker som kund. (haha, kom att tänka på den där Hassan-busringningen där en kille ringer till Coops provkök och säger att han ska bjuda hem en svart man på middag och frågar "Du... vad äter en neger egentligen?" (och dom svarar frukt))

Att resonera på det här könssegregerande sättet gör såklart att könssegregeringen befästs och att någon jämställdhet på det sätt som jag förespråkar blir omöjlig. Det är ju det här sättet att resonera som är ojämställdhet, menar jag.

Så nej tack, jag vill inte ha någon kvinnodag eller mansdag eller negerdag eller något sådant.



(skrivet något senare samma dag)


Ett appropå till det där jag skrev om ovan om han som ringer till Coop och frågar "vad äter en neger". Att det funkar som humor beror ju på att vi tycker att frågan är så absurd. Men när det gäller kvinnor så skulle ingen höja på ögonbrynen om man skrev en artikel om vad kvinnor äter. Där man gjort statistiska undersökningar och gjort intervjuer med kvinnor om deras matvanor och sedan blir det en artikel om vad kvinnor gillar för mat. Vissa skulle till och med tycka att det är bra för jämställdheten om vi lär oss mer om vad Kvinnan äter. Och att om vi inte gör den typen av undersökningar så tyder det på ojämställdhet och att Kvinnan är osynliggjord och glömd i forskningen. Man ser kvinnan som en självklar kategori, man ser Kvinnan som något annorlunda än Mannen, och man förstärker också olikheten (i matexemplet så skulle ju en statistisk undersökning av vad kvinnor äter och som kanske skulle visa att kvinnor äter mer frukt tala om för oss alla att kvinnor är fruktätare och kvinnor som inte vill bli betraktade som okvinnliga gör bäst i att äta mer frukt. En riktig kvinna käkar frukt, typ).

I dag i Sverige så betraktas tack och lov en fråga om vad en neger äter som absurd. För några decennier sedan kan jag tänka mig att många faktiskt tyckte frågan var helt naturlig, och då hade man kanske kunnat göra undersökningar om vad "negrer" äter och presenterat dom som "så äter en neger" (statistiska skillnader mellan grupper av människor går alltid att hitta bara man letar tillräckligt länge och utför undersökningen på "rätt" sätt). Om någon tror att det hade lett till minskad rasism, att hudfärg fått mindre betydelse i vårt samhälle och när människor bedöms, att "negrer" fått det bättre på något sätt så... ja, då är det dags att ta på sig dumstruten på huvet och ställa sig i hörnet.

Många tror som sagt att det är ett jämställdhetsarbete att statistiskt granska Kvinnan ur alla möjliga synvinklar, t.ex. matvanor. Detta för att Kvinnan ska bemötas på ett bättre sätt, t.ex. att fruktskålen ska fram på restaurangen om en Kvinna kommer in (det var såklart ett något retoriskt exempel). När Mannen kommer in på restaurangen ska köttet fram och när Kvinnan kommer in så ska frukten fram. Och när Negern kommer in så ska frukten fram... För mig är det skrämmande att människor ser ett samhälle som fungerar på det här sättet som jämställt och icke-rasistiskt. Jag ser det som just ojämställt och rasistiskt.

PS Vill man veta vad en man eller kvinna, eller neger, äter så är mitt tips att man kan väl fråga. "Vad gillar du för mat?". Det är en mycket bättre lösning. DS


Ett till tillägg skrivet några minuter senare:

Om vi återgår till det här påhittade restaurangexemplet där man automatiskt ställer fram frukt till kvinnor och kött till män så kan ju vän av ordning fråga sig om det då inte är bra att man gör det om det faktiskt visat sig statistiskt att kvinnor föredrar frukt och män föredrar kött. Får vi inte ett bättre samhälle om hänsyn tas till könet? Fler får ju faktiskt som dom vill om samhället är anpassat efter både män och kvinnor. Mitt svar är alltså att nej, det blir inte bättre med ett genusanpassat samhälle. Vi förlorar så mycket. Det skulle ju innebära att så fort du sätter din fot på en restaurang så kommer du att bedömas utifrån ditt kön. "Aha, en man! Han ska ha kött!". Han förutsätts gilla kött, han FÖRVÄNTAS äta kött, han kommer att betraktas som avvikande om han inte vill ha kött... Och om restaurangen skulle anställa en köttansvarig, tror ni då att dom skulle ta hänsyn till kön? Anställa en fruktälskare (dvs kvinna)? En köttkunnig kvinna skulle ha mycket sämre chanser att få jobbet än en köttkunnig man eftersom könet laddats med stereotypa egenskaper (där man = duktig på kött). Vi som individer kommer att förlora så mycket på ett sådant här synsätt och det kommer att leda till ojämställdhet. Sanna mina ord. Så återigen... den Internationella kvinnodagen är verkligen inget att fira utan snarare en sorgedag.

Om könsspill

Den 13:e februari skrev Aftonbladet om en undersökning som professor Johanna Schiratzki på Stockholms universitet har gjort. Den visar att kvinnor inte gynnas på grund av sitt kön då de oftast är den förälder som tilldöms vårdnaden efter en vårdnadstvist. Anledningen är istället så pass logisk att det handlar om att det oftast är kvinnorna som har haft huvudansvaret för barnet före skilsmässan, och därför blir det då oftast kvinnor som får vårdnaden efter skilsmässan.


Jag gillar den här teorin eftersom den har en logisk förklaring, men jag undrar om det är så att domstolarna helt kan svära sig fria från den könskollektivbedömning som finns på många ställen i samhället. Hoppas professorn har rätt.


Länk till Aftonbladets artikel:


http://aftonbladet.se/nyheter/article4408701.ab



Den andra sidan av det här myntet är såklart att kvinnor som är hemma med barn bromsas i karriären. Också där tror jag det finns både logik och inslag av könskollektiv bedömning, dvs. att det är logiskt att kvinnor som tagit mest ansvar för barnet och tagit minst ansvar för jobbet kommer att drabbas negativt på arbetsmarknaden. Men jag tror att det också finns en "spill"-effekt som spiller över på alla kvinnor på arbetsmarknaden oavsett om dom prioriterat barn eller jobb.


Den långstiktiga lösningen är att försöka få bort den här spill-effekten som gör att allt som någon av samma kön gör spiller på andra med samma kön. Man måste helt enkelt få bort bedömningen av kön som kollektiv så att vi kan bedömas som individer. Då blir det logiskt att den som inte tagit hand om sitt barn inte får vårdnaden och att den som inte tagit hand om sitt jobb inte gör karriär, och att andras livsval inte påverkar dina möjligheter.


Samma dag, 13:e februari, nås vi av nyheten att det är kvinnor som drabbas värst av den ekonomiska krisen.


Länk till radioinslag i SR:


http://www.sr.se/ekot/arkiv.asp?DagensDatum=2009-02-13&Artikel=2633627



LO säger att kvinnor kommer att drabbas av flest uppsägningar. Detta eftersom dom oftare har tidsbegränsade anställningar.


Här gör LO precis det jag inte vill att man ska göra, dvs. använder könskollektivtänk. Istället för att slå fast att det nu är dom med tidsbegränsade anställningar som kommer att drabbas värst så går man ett steg längre och lägger ett könsraster på det här och resonerar att eftersom kvinnor är dom som i högre grad har tidsbegränsade anställningar, och det är dom med den typen av anställning som drabbas hårdast, så drabbas kvinnor hårdast. Osökt kommer jag att tänka på Kommunals några år gamla kampanj för att höja lönerna för sina medlemmar där dom skämtsamt uppmanade dom att byta kön (från kvinna till man, får man anta) eftersom det vore det effektivaste sättet att höja lönen. LO är inne på samma spår här och man skulle kunna tro att problemet för dessa visstidsanställda kvinnor inte är deras anställningsform utan deras kön.


LO "könsspiller" medvetet och väljer att resonera i termer av könskollektiv. Inte bra. Det är just det tänket vi måste bort ifrån.

Det funkar också lite olika med spillet på kvinnor och män. När det gäller att spilla könskollektivt på män som förövare eller priviligierade går det bra men inte som offer eller utsatt. När det gäller kvinnor går det bra att spilla som utsatt och offer men inte som förövare eller priviligierad. Se exemplen ovan. Om könsspillet vore jämt fördelat och neutralt i sin natur vore problemet mindre men nu är det inte så. Som sagt... jag är antifeminist. Feminismen propagerar både för könsspill och för den här skeva fördelningen av det. Det är jag emot.


Kvinnor, barn och militärer

Kriget i Gaza verkar vara över för den här gången. Ni har säkerligen hört om och om igen om att kvinnor och barn varit dom som drabbats hårdast av kriget. Svenska Rapport i SVT har i stort sett varje dag berättat om hur många som dödats under striderna och lagt till "många av dom dödade var kvinnor och barn".

Jag googlade lite på ämnet och hittade den här länken:

http://www.imemc.org/article/58348

"Hasan Khalaf of the Palestinian Ministry of Health, said that the number of Palestinians killed due to the ongoing Israeli offensive is now over 577 residents, including 70 who were killed in the ground offensive. Among the casualties were 107 children and 36 women; at least 2,700 residents were wounded.


The ground offensive was launched on Sunday evening. So far over 70 residents, including 21 children and 11 women have been killed and over 371 wounded."

Över 577 dödade, varav 107 barn och 36 kvinnor. Undrar vilka dom andra som dödats var...

Hörde förresten på Aktuellt i SVT häromdagen att FN gjort det ganska enkelt för sig. Alla kvinnor och barn som dödas räknas som civila och alla män som dödas räknas inte som civila. Jag vet inte om dom ser alla män som militärer men dom ses i alla fall inte som civila.

Lite undrar jag om Israel sett saken på samma sätt som FN, dvs att alla män är lovligt villebråd och tillåtna att döda eftersom dom inte räknas som civila (i alla fall inte av FN).


Kvinnor och övriga människor

Jag hörde nyss på Ekot i SR att idag har 20 människor dött i terrordåd i Irak. Dom sa så här: i det ena dådet var det en kvinnlig självmordsbombare som dödade fem människor, i det andra var det en självmordsbombare som dödade 13 kvinnor.

Jag vet inte vad ni får för känsla av det här sättet att rapportera men visst är det lite som att det finns kvinnor och "övriga människor"? Kvinnor är kvinnor och män är människor... Och jag kan inte värja mig mot tanken att man har en värderande syn i det här dvs att kvinnors liv värderas mer, nyheten ses som lite mer indignerande om vi får reda på att kvinnor dött. Och det är såklart inte bara nyhetsuppläsarna som gör den här värderingen utan dom vet naturligtvis att lyssnarna tycker att så här ska man rapportera. Att rapportera om terrordåd och berätta om hur många män som dött och låta dom övriga som dött vara "odefinerade" som enbart människor eller övriga skulle skapa förvirring och förmodligen ilska hos vissa eftersom man "osynliggör" kvinnor.

Nyhetsuppläsarna skapar inte den här olika synen på könen utan den är uråldrig och finns djupt rotad hos oss alla. Men jag tycker det är olyckligt att nyhetsuppläsarna genom sitt sätt att rapportera förstärker och upprätthåller det här systemet. Kanske vore det bäst om dom helt enkelt bara rapporterar om hur många som dödats och betraktar alla som helt vanliga människor.


Tillägg skrivet 27 november:

Någon dag efter jag skrivit det här inlägget så såg jag en dokumentär i TV4. Tror den hette Wehrmacht. Handlade om Andra världskrigets sista månader när ryssarna erövrade Tysklands östra delar. Speakern sa "människor var fullständigt rättslösa, särskilt kvinnorna". Ändå var det fullt av berättelser om att dom civila kvinnorna exakuerades först och sedan dom civila männen. Berättelser om kvinnor och flickor som flytt sedan pappan och sönerna dött. Berättelser om massakrer där civila män hade skjutits och dom civila kvinnorna skonats osv. I ett fall berättades om en tysk stad där dom börjat bygga en flygbas mitt inne i en belägrad stad för att kunna få upp några flygplan i luften. Ryssarna bombade landningsbanan och 1000 människor hade dött, och speakern la till att det varit "kvinnor, ungdomar och arbetare" som dött. Smaka på det: "kvinnor, ungdomar och arbetare". Hade dom sagt att det varit män, ungdomar och arbetare som dött så hade folk inte fattat vad som menats.

Osynliggörande av mäns umbäranden och lidande? Japp. Betoning av hur kvinnor led? Japp.

Manlig allmän värnplikt kanske ska avskaffas i fredstid

Värnplikten föreslås nu i en utredning bli frivillig. Det känns som att männens allmänna värnplikt är lätt att avskaffa nu när vi har ett sådant säkerhetsläge som gör att vi inte behöver så många soldater... det hade nog varit betydligt svårare att avskaffa männens allmänna värnplikt i ett krisläge och att faktiskt tvinga kvinnor till att göra värnplikten.

Utredningens förslag är att värnplikten ska bli frivillig. I fredstid. Ingen skillnad ska göras mellan män och kvinnor i fredstid. Blir det krisläge så ska männen tvingas till värnplikt. Tjenare. Det här är fan ingen ändring utan bara en hånfull pungspark mot jämställdheten. Jag blir upprörd över förslaget eftersom det döljer att männen förväntas ta ansvar för samhället på ett helt annat sätt än vad kvinnorna förväntas göra.

Att låta kvinnor göra lumpen i fredstid är inte samma sak som att tvinga män göra lumpen i krigstid. Fatta.

Enligt nyheterna i SR var det bara 41 män som fängslades 2006 för att dom inte gjorde värnplikten, men vad jag förstår så krävs en grundlagsändring ifall reglerna om värnplikt ska ändras. Då krävs ett riksdagsbeslut och ett val och sedan ett riksdagsbeslut igen. Det tar minst två år tills detta kan genomföras.

Anledningen att bara mammor får barnbidrag är...

Det faktum att barnbidraget efter en separation automatiskt går till mamman även om vårdnad och boende för barnet är delat är inte bara väldigt irriterande utan också märkligt. Hur kan det vara så i Sverige år 2008? Varför har inte riksdagen beslutat att ändra det här systemet? Varför funkar det som det gör idag?

Häromdagen så blev socialförsäkringsutskottets ordförande, Kenneth Johansson (c), utfrågad i SVTs Gävle-Dala om det här systemet och han skulle ÄNTLIGEN ge svar på frågan VARFÖR!

Journalisten ställde helt enkelt frågan om det inte vore rimligt att om vårdnad och boende är delat så borde barnbidraget också delas. Johansson (c) förklarade att anledningen till att barnbidraget bara går till mamman är att det minskar risken för konflikter och att det är viktigt att reglerna är tydliga. Jaha. Dåså. Då vet vi varför barnbidraget bara går till mamman.

Studentpolis eller ojämställdhet?

Jag läste igår i Gefle Dagblad en TT-notis om att en man JO-anmält polisen. Han och hans flickvän cyklade mot rött ljus och han fick 1500 kronor i böter medan flickvännen inte fick böter. Motiveringen från polisens sida var att hon var studerande och han hade vanlig lön.

Mja... ni vet att jag är konspirationsteoretiker och jag är skeptisk till om det varit så att han studerat och hon haft vanlig lön så hade hon fått böter och han klarat sig utan... Jag tror det kan handla om ett exempel på att det finns en allmän syn på kvinnor som värnlösa offer som det är synd om och män som raka motsatsen. Därför är det lätt att vara snäll mot kvinnor. Men som vanligt i sådana här fall så kan man aldrig veta. Kanske var det här helt enkelt en polis som värnade om studenter.

Tragisk konstutsällning av misshandlade kvinnor

Såg nyss på Rapport i SVT om en manifestation (eller "konstverk" som skaparen kallade det) där 100 kvinnor sminkats som om dom vore misshandlade. Blåögon och blod och sådana saker. Skaparen sa att det var för att fästa uppmärksamhet på kvinnomisshandel eftersom det inte är något vi pratar om...

Rapport berättade att flera av åskådarna till konstverket grät. Jag hade nog också gråtit. Skaparen har tydligt visat att människovärdet är relativt och olika. Kvinnomisshandel upprör medan mansmisshandel inte upprör lika mycket. Nu vore det iofs helt otänkbart att jag skulle dra igång något slags konstverk med män som sminkats som dom misshandlats men tror ni det hade skapat samma känsla hos åskådarna? Hade det skapat samma medlidande, empati och upprördhet? Hade Rapport gjort ett inslag om det? Hade folk stått och gråtit och sagt att det inte pratas tillräckligt om misshandel av män?

På sätt och vis vore det intressant att göra en sådan här utställning av misshandlade män. Bara för att se folks reaktioner. Kanske, kanske få dom att tänka till en aning. Dom skulle nog vara väldigt förvånade och inte fatta vad man höll på med. Intressant. Men som sagt: att göra ett konstverk för att uppmärksamma misshandeln av just män vore avskyvärt. Hur kan man i Sverige år 2008 ägna sig åt att värdera människors liv olika beroende på vilket kön dom har? Ja, fråga inte mig.

Kvotering - nej, tack

Centrum för rättvisa har nyligen kommit med en rapport som berättar att under de senaste tre åren har uppemot 8000 sökande till högskolor och universitet sållats bort pga könstillhörighet. Lagen ger en möjlighet att låta högskolorna anta sökande utifrån kön om två personer har likvärdiga meriter och då får dom anta den som har underrepresenterat kön.

CFR har visat att ca 9 av 10 av de 8000 som sållats bort har varit kvinnor vilket förklaras av att de flesta som söker till högskolan är kvinnor och också att just när det gäller kurser med högt sökandetryck så är kvinnor i stor majoritet och då blir det större konkurrens om platserna.

Som ni säkert förstår är jag emot kvotering. Jag är inte emot bara för att det är en felaktig metod utan för att det bygger på ett felaktigt tänk (enligt mig). Kvotering bygger på att vi inte är personer och individer utan vi är representanter för kategorier. Och det bygger på att det finns kategorier, exempelvis kön eller varför inte hudfärg.

Jämför med om man skulle införa en "negerkvot". Alltså inte en invandrarkvot, som man försökte med på Uppsala universitet för några år sedan, utan en hudfärgskvot. Motiveringen skulle vara att svarta och vita ska ha samma chans och att hudfärgen inte ska spela någon roll för om du blir antagen eller inte. Man skapar därför svart-kvoter och vit-kvoter. Vid varje antagningstillfälle fick man skicka ut ett antal brev med "Tack för din ansökan! Du kan tyvärr inte antas till vår utbildning eftersom du har fel hudfärg. Din kvot är redan uppfylld". Har man då genom kvoteringen minskat betydelsen av hudfärg? Har man fått hudfärgen att bli betydelselös i ansökningen?

Jag menar att man SKAPAR betydelse av hudfärg eller kön. Får vi i vår ansökan kryssa i att vi är vita eller män eller kvinnor eller svarta så BLIR vi vita eller män eller kvinnor eller svarta. Vi GÖRS till vår hudfärg eller vårt kön.

Kvotering är alltså inte bara fel som metod utan fel som sätt att tänka. Kvoterarna vill få kön (eller hudfärg) att bli betydelselöst, men i sin iver att få det så så blir kön (eller hudfärg) laddat med betydelse, och där du dessutom kan antas eller inte antas pga din tillhöriget.


Jag kan slutligen konstatera att inte heller JämO gillar högskolornas könskvoteringar.

Så här säger Marie Nordström, jurist på JämO, i
Nerikes Allehanda 080917:

"Hon tror att högskolorna inte har tittat ordentligt på reglerna i förhållande till EG-rätten, vars syfte med positiv särbehandling är att främja kvinnors situation i arbetslivet.


'Försämrar kvinnors chanser'

- Särbehandlingen inom högskolan verkar gå åt det andra hållet eftersom den försämrar kvinnornas chanser. Man har inte sett hur regeln slår ur ett könsperspektiv tidigare, säger Marie Nordström. Samtidigt tillägger hon att lagstiftningen är otydlig".


Undantag kan göras om det främjar kvinnor i arbetslivet, men det här verkar missgynna kvinnor i arbetslivet eftersom det missgynnar kvinnor på högskolan. Inte riktigt samma argument som jag har. Inte alls, faktiskt. Men både jag och JämO är emot kvotering! Alltid något :)


"Misshandel mot kvinna är prioriterade ärenden"?

För några veckor sedan så uppdagades ett fall i Sverige där en kvinna hållits inspärrad i en stuga under lång tid, förmodligen i nio år, och under tiden misshandlats. Någon polisanmälde misshandeln för tio månader sedan men anmälan blev liggandes hos polisen utan att någon utredning drog igån. Nu ska den här försummelsen utredas och frågan är om det kan anses vara tjänstefel.

Länspolismästaren i Jönköping Gunnar Lindelöf säger: "- Allmänt kan det sägas att misshandel mot kvinna, särskilt när det är en personlig relation till den som skulle ha begått misshandeln, är prioriterade ärenden". (länk
här)

Länspolismästaren har rätt i att misshandelsfall där kvinnor är offer ska prioriteras. Justitiedepartementet har beordrat det. Jag har länge undrat vad som händer om polisen inte prioriterar misshandelsutredningar där kvinnor är offer. Är det tjänstefel? Kan en polisman varnas ifall han eller hon inte lägger en utredning om en misshandlad kvinna överst (dvs. lägger en utredning om en misshandlad man underst)? Och hur följs det här upp? Någon måste ju ha koll på statistiken när det gäller utredningarna och könsindela dom efter offer på könet och sedan hitta nyckeltal såsom utredningstider, andel till åtal, utryckningstider m.m. för att kunna se om poliserna verkligen lever upp till att kravet att kvinnor ska prioriteras. Om det inte går att hitta en könsskillnad så har ju polisen misslyckats med sitt uppdrag och då får polischeferna grubbla vidare på hur dom kan öka könsskillnaderna i sina insatser.

Mycket bra och intressant att det här fallet ska utredas.

Det är synd om kvinnorna, som Strindberg inte sa

TV4s Nyheter visade nyss ett inslag om hur hårt kvinnorna drabbats av kriget i Abchasien (Georgien). En kvinna intervjuas och hon berättar att många av kvinnorna har råkat ut för att deras man har förlorat sitt arbete och många kvinnor har blivit änkor. Dom stackars kvinnorna har alltså drabbats av att deras män blir arbetslösa eller dör. Ja, tänk vad krig drabbar kvinnor extra hårt!

Queerfeminister deppar över könsbytare

Igår hörde jag ett radioreportage i P1 om den queerfeministiska tidskriften Ful. Det berättas om två artiklar i senaste numret. Den ena är skriven av en person som är besviken för att en bok hon läst som var skriven av en Martha Montoya visade sig i själva verket vara skriven av en medelålders vit man (som till vardags jobbar som läkare) - mannen hade lämnat in sitt bokmanus till flera bokförlag men ingen var intresserad och då antog han pseudonymen Martha Montoya och vips så nappade ett bokförlag.

Som sagt så handlade artikeln om hur besviken den här läsaren blev när hon insett att bakom namnet Martha Montoya så fanns en medelålders vit man.

Mina funderingar: varför blev hon så besviken? Vad var det som var så hemskt med att det var en man och inte en kvinna som skrivit boken? Handlar inte queer om att könet är en konstruktion och om Martha nu ville vara en kvinna när han skrev en bok varför fick han inte vara det? Det verkar som att könet är väldigt viktigt...

Den andra artikeln handlar om en liknande sak. Det var någon som läst en porrnovell skriven av någon Ann-Sofie någonting. Artikelförfattaren skriver att hon hoppas att det inte var någon pseudonym för en man för då skulle novellen bara vara det gamla vanliga patriarkala sexistiska snusket. Var det verkligen en kvinna som skrivit novellen så var det naturligtvis raka motsatsen och då var den väldigt bra.

Mina funderingar: tydligen så är det väldigt viktigt med könet på den som gjort något, ja, könet på den som skapat något är viktigare än vad den skapat. Jag trodde queer gick ut på raka motsatsen, dvs. att biologiskt kön inte ska spela någon roll och att om "Martha" och "Ann-Sofie" egentligen heter Bengt och Nisse så ska det vara helt irrelevant. Men, men, jag har tydligen missuppfattat det här med queer.

Om ni frågar mig hur jag tycker att det borde vara så tycker jag inte könet ska spela någon roll. Bokförlag ska inte låta författarens kön spela någon roll i bedömningen av ett manus och läsarna ska inte bedöma texter utifrån författarens kön. Det kanske är en utopi, men det kan ju vara något att sikta på i alla fall. Uppenbarligen har vi långt kvar tills att detta inträffar. Det här är också en av anledningarna till att jag inte gillar feminism (och queer, uppenbarligen). Med ett feministiskt synsätt så ska man ta hänsyn till kön i dom här situationerna. Feminismen predikar att eftersom könet de facto spelar roll så måste man ta hänsyn till könet i alla bedömningar. En feministisk mardröm vore väl om alla författare kallade sig för Kim... och att genom pseudonym byta kön verkar ses som något slags sabotage av dom obligatoriska genusanalyserna.

Tidigare inlägg Nyare inlägg