Vit, medelålders man

- Det är ett oerhört fattigt land. I vissa delar är det bara tio procent som går i skolan. De flesta invånarna pratar kreol men alla myndighetspersoner pratar franska. Kvinnorna och flickorna blir utestängda, det är viktigt att de får gå i skolan så de kan vara med och debattera och för att det ska vara möjligt måste det finnas lärare som pratar deras språk."


När man läser allt det här kan man lätt få uppfattningen att fler pojkar går i skolan på Haiti och att flickor stängs ute. Kollar man på UNICEFs statistik så ser man att i primary education så är könsfördelningen 48-52. Alltså färre pojkar i skolan. Statistik.

Kanske är det faktum att fler flickor går i skolan något som både ActionAid och UNICEF bidragit till. Som UNICEF uttrycker det: "One of UNICEF's top priorities in Haiti is getting children, especially girls, back to school in communities afflicted by poverty and violence." Länk. "Especially girls"

Skulle man nödvändigtvis envisas med ofoget att bygga nya skolor där bara dom med rätt kön får komma in och dom med det andra könet inte får komma in på grund av att man vill jämna ut könsskillnaderna i utbildningssiffrorna så är det skolor för pojkar som ska byggas och så ställer man vakter vid dörrarna som ser till att ingen flicka slinker in och tjuvlär sig något. Men, som sagt, jag gillar inte den typen av selektering.

Efter Kuwaitkriget 1991 påbjöd Saddam Hussein ett religiöst statsskick, islam. Men kvinnorna behöll ändå sina jobb och möjligheter till utbildning. Värre blev det efter kriget 2001. Kvinnornas möjligheter att röra sig fritt på gatan har starkt begränsats, därför har de även svårt att sköta jobb utanför hemmet. Analfabetismen som ansågs utrotad 1982 har stigit till 35 procent och drabbar först och främst flickor, deras mödrar har inte råd/vågar inte skicka dem till skolan. Hedersmord och gisslantagning av kvinnor hör till vardagen. Förakt och våld mot kvinnor har mångdubblats".

Även här får jag en känsla av att något är underligt med historiebeskrivningen. Är det verkligen så att Irak från sisådär 1991 omvandlas till en religiös stat och att kvinnor är särskilt utsatta för våld och gisslantagningar och inte får gå i skola osv? Det är inte riktigt den bilden jag har.

Det värsta är att när jag läser den här typen av artiklar så får jag en känsla av att artikelförfattaren värderar människor och människors liv olika på grund av kön. Min tes är att om man ska peka på vilket kön som är mest våldsutsatt så är det männen, men jag vill helst inte hålla på att skriva om att det är mest synd om irakiska män för det skulle leda till tankar om att man värderar mäns och kvinnors liv olika. Jag kan tänka mig att skriva om irakiska mäns utsatthet om det är så att män utsätts just för att dom är män. Personligen tror jag att män utsätts för våld just för att dom är män, dvs hade dom varit kvinnor så hade dom inte utsatts för våld. När jag nu läser vad Maj säger så undrar jag om hon verkligen tror att kvinnor utsätts för våld just för att dom är kvinnor eller om hon värderar våld mot män och våld mot kvinnor olika (och därmed värderar mäns och kvinnors liv olika).

Läser i Gefle Dagblad en artikel om hur fruktansvärt illa vården behandlar tjejer som skadat sig själva. En sjuksköterska har skrivit en uppsats där hon intervjuat elva kvinnor som skadat sig själva. T.ex. så har fyra av dom nekats smärtlindring. En annan kvinna har blivit slagen med knytnävar när hon låg fastspänd och ytterligare en annan kvinna har fått kläderna avslitna av tre män när hon varit intagen på sjukhus. Dom har fått reda på att det var synd att dom inte lyckades ta sina liv. Det här är ju fruktansvärt. Så här får vården absolut inte behandla någon!

Synd att vi inte får reda på när det här har hänt. Uppsatsen har av någon anledning inte valt att ta med när sådant här hände. Hände det på låt säga 1960-talet? Eller 1970-talet? Då fanns det förmodligen en annan kultur inom vården.

En av slutsatserna är att så här illa skulle inte vården behandla en medelålders man som sökt hjälp för att ha skadat sig själv. Det är såklart omöjligt att säga emot. Den här uppsatsen handlar enbart om hur kvinnor behandlas så det går inte att jämföra. Jag har dock lite svårt att tro att vården behandlar män bättre för att dom är män och kvinnor sämre för att dom är kvinnor. Jag förstår inte hur den här sjuksköterskan kan dra den slutsatsen när hon bara tittat på hur kvinnor behandlas. Ska man dra en sådan slutsats bör man ju ha väldigt mycket på fötterna. Jag gnags faktiskt av en oro att hon drar den slutsatsen redan innan hon gjort studien - att hon liksom förutsatt att kvinnor behandlas sämre. Åtminstone är det ju inte så kontroversiellt att hävda att kvinnor behandlas sämre eftersom "alla vet att kvinnor behandlas sämre".

Regeringen har tidigare presenterat satsningar på sammanlagt 41 miljoner kronor mot kvinnors ohälsa på arbetsplatser, varav 25 miljoner går till rehabiliteringsprojekt för att minska sjukskrivningar för kvinnor".

Min kommentar: Nu får jag känslan av att dom med jämställdhetsförbättringar menar förbättringar för kvinnor. Som att dom glömmer män. Det är kvinnor på kvinnodominerade arbetsplatser som ska hjälpas. Jag kommer osökt att tänka på att 9 av 10 som dör i arbetsplatsolyckor varje år är män - dom flesta är män på mansdominerade arbetsplatser. Inte ens jag i min "sjuka" hjärna skulle komma på tanken att kräva att män på mansdominerade arbetsplatser ska hjälpas utan vill man minska arbetsplatsolyckorna så ska man tamejfan se till att minska riskerna på farliga arbetsplatser OAVSETT kön!

Det känns som att dom med jämställdhet prioriterar att hjälpa ett visst kön, vilket för mig per definition är ojämställdhet. Vill dom göra näringslivet mer jämställt genom att införa olika regler för män och kvinnor när det gäller företagande och vill dom göra arbetslivet mer jämställt genom att minska skadorna för ett visst kön (kvinnor i det här fallet) så har dom en helt annan syn på jämställdhet än jag. För mig innebär jämställdhet att man inför lika regler för män och kvinnor när det gäller företagande och att man tar bort könet som ett kriterium när man prioriterar arbetet mot arbetsplatsolyckor.

Och jag får inte ihop det - tycker unga män att integritet är viktig eller tycker de inte det???"


http://qarlsson.se/blogg/?p=710

Sagt av centerpartiets förste vice ordförande i centerpartiets riksdagsgrupp och som säger att jämställdhet är en av hennes viktigaste frågor.

Som jag skrev härominlägget att har man inte samma grundläggande värderingar så är diskussion närmast meningslöst. Man vet inte ens var man ska börja i diskussionen.
 
Suck. Jag orkar inte.

Skulle inte förvåna mig om Qarlsson till på köpet är feminist... (nej, nu var jag cynisk. Det var en elak anklagelse. Förlåt)

I radioinslaget nämns att om valberedningarna består av en tredjedel kvinnor så är i genomsnitt 30% av styrelsen kvinnor, och där valberedningarna består av enbart män eller nästan bara män är könsfördelningen i genomsnitt 18% kvinnor.

Det tolkas som att kvinnor väljer mer jämställt och är bättre att se till kompetens istället för kön. Hm... skulle man inte kunna tolka siffrorna lika gärna som att kvinnor ser mer till kön än vad män gör? Om enbart män väljer 18% kvinnor och om det är 30% kvinnor så väljs 30% kvinnor så tycker jag man mycket väl kan tolka det som att kvinnor är mer könsfixerade i sina val.

"- Kvinnliga chefer är generellt bättre på att se kompetens hos både män och kvinnor, säger professor Anna Wahl på Kungliga Tekniska Högskolan till DN."

Ja, ja. Vi vet att kvinnor är bättre. Undrar om hon tycker att det är något kvinnor är sämre på? Har ni någon gång hört någon påstå att män är bättre på någonting? Eller är kvinnorna Det Första Könet - Övermänniskan?

Är tjejer dåliga på att handla?

- Nej, men vi vill göra en specialkväll för tjejer med härlig inramning. Vi har redan bestämt att det blir en till i september, säger Eva Olsson".


Det är ju bedrövligt att det ska behöva finnas en lag som förbjuder könsdiskriminering för det borde ju vara en självklarhet att så gör man bara inte. Och nu finns det en lag men den skiter alla i. "Great".

Kvinnor i brandkåren verkar vara ett prioriterat område och ett känsligt område för mitt fack, Kommunal. I åratals har det diskuterats hur man ska kunna få in fler kvinnor i brandkåren och man har försökt med särskilda rekryteringsdagar för kvinnor, eller som nu att alla kvinnliga sökanden kallas automatiskt till intervju. Minns att många i facket var upprörda för några år sedan när några män sparkades pga besparingskrav och i samma veva anställdes några kvinnor för då fanns det tydligen pengar till det. Till fackets stora förtret har det också visat sig att tjejer har svårt att klara av dom fysiska testerna och brandkåren har därför sett över kraven, men jag är osäker på om dom sänkts.

Den senaste idén för att öka mångfalden inom brandkåren är kvinnostationer:


http://www.ka.se/index.cfm?c=87550


Någon genusvetare har kommit med den "briljanta" idén att mångfalden ökas om man organiserar brandstationerna utifrån kön och har särskilda kvinnostationer med bara kvinnor.

Jag tycker det här är så himla fel. Först tycker jag själva utgångspunkten om målet med mångfald är fel. Vad är så viktigt med mångfald och defineras mångfald verkligen så primitivt som att det ska vara lika många män som kvinnor? Jag kan förstå att det kan vara bra för en brandkår om det finns olika typer av personer där man är bra på lite olika saker men att då hänvisa till att det skulle handla om kön för att få in olika egenskaper är närmast ett biologistiskt särartstänkande och så långt ifrån jämställdhetstänkande som jag kan tänka mig.

Tänk om det är biologistiskt särartstänk som får dom att ropa efter mångfald? "Hörru Bengt, vi måste ju ha någon som kokar kaffe åt oss så vi kan fika när vi kommer tillbaka efter en insats. Vi borde nog ta och anställa ett fruntimmer. Och lite kvinnlig fägring har väl ingen dött av. Det är ju också bra om vi får in lite mjuka människor. Soft personalities och som gillar att snacka känslor och sånt. Fruntimmer är lite klena men dom är ju så himla bra på andra saker.".

Det andra som jag tycker är absurdt i tanken med kvinnostationer är att om man nu har den här åsikten om att det är bra att blanda kön för blandandets skull, som ju verkar vara själva poängen, så föreslår man könsseparerade stationer. Jag höll på att säga etniskt rensade stationer, men jag menade könsmässigt homogena stationer. Vilket vansinne.

Jag fattar inte att man så desperat verkar vilja ha in kvinnor inom brandkåren. Man verkar vara så kåt på den tanken att man är beredd att diskriminera män vid antagningarna, man är beredd att sänka kraven på fysik, man är beredd att sparka ut män för att anställa kvinnor istället, man är beredd till nästan vad som helst verkar det som. Dom liksom s.k.a i.n. Är det så att det här blivit lite av en symbolfråga? Ligger det prestige och principer i botten som gör det här så viktigt?

Frågar ni mig så tycker jag brandkåren ska ha relevanta fysiska krav och vara totalt könsblinda i sina tester. Självklart ska dom försöka sätta ihop den mix av personer som är bäst för verksamheten och det innebär att man inte alltid anställer dom som är allra starkast utan man kan titta efter andra egenskaper också. Men att göra det utifrån kön är så fel som det bara kan bli. Hur man än vrider och vänder på det så är det viktigt att vara stark om man är brandman och då kommer kvinnor alltid att ha det svårare. Det finns såklart massor av kvinnor som är tillräckligt starka men det finns säkert tio gånger fler män som är tillräckligt starka. Då är det oundvikligt att det kommer att vara fler män som kommer att anställas. Så måste det få vara, tycker jag. Många brandstationer kommer att bara ha män anställda. Det gör inget att det är så. Det viktiga är att man inte tänker på att det är en "mansstation" utan att alla där helt enkelt är brandmän. Att som man nu funderar på att göra könsseparerade stationer skulle ju göra det till en mansstation där könet är avgörande. Det är att gå i helt fel riktning. Jag ryser av blotta tanken. Varför inte förbjuda mansstationer eller kvinnostationer istället för att införa dom?