Vit, medelålders man

Kvinnor i brandkåren verkar vara ett prioriterat område och ett känsligt område för mitt fack, Kommunal. I åratals har det diskuterats hur man ska kunna få in fler kvinnor i brandkåren och man har försökt med särskilda rekryteringsdagar för kvinnor, eller som nu att alla kvinnliga sökanden kallas automatiskt till intervju. Minns att många i facket var upprörda för några år sedan när några män sparkades pga besparingskrav och i samma veva anställdes några kvinnor för då fanns det tydligen pengar till det. Till fackets stora förtret har det också visat sig att tjejer har svårt att klara av dom fysiska testerna och brandkåren har därför sett över kraven, men jag är osäker på om dom sänkts.

Den senaste idén för att öka mångfalden inom brandkåren är kvinnostationer:


http://www.ka.se/index.cfm?c=87550


Någon genusvetare har kommit med den "briljanta" idén att mångfalden ökas om man organiserar brandstationerna utifrån kön och har särskilda kvinnostationer med bara kvinnor.

Jag tycker det här är så himla fel. Först tycker jag själva utgångspunkten om målet med mångfald är fel. Vad är så viktigt med mångfald och defineras mångfald verkligen så primitivt som att det ska vara lika många män som kvinnor? Jag kan förstå att det kan vara bra för en brandkår om det finns olika typer av personer där man är bra på lite olika saker men att då hänvisa till att det skulle handla om kön för att få in olika egenskaper är närmast ett biologistiskt särartstänkande och så långt ifrån jämställdhetstänkande som jag kan tänka mig.

Tänk om det är biologistiskt särartstänk som får dom att ropa efter mångfald? "Hörru Bengt, vi måste ju ha någon som kokar kaffe åt oss så vi kan fika när vi kommer tillbaka efter en insats. Vi borde nog ta och anställa ett fruntimmer. Och lite kvinnlig fägring har väl ingen dött av. Det är ju också bra om vi får in lite mjuka människor. Soft personalities och som gillar att snacka känslor och sånt. Fruntimmer är lite klena men dom är ju så himla bra på andra saker.".

Det andra som jag tycker är absurdt i tanken med kvinnostationer är att om man nu har den här åsikten om att det är bra att blanda kön för blandandets skull, som ju verkar vara själva poängen, så föreslår man könsseparerade stationer. Jag höll på att säga etniskt rensade stationer, men jag menade könsmässigt homogena stationer. Vilket vansinne.

Jag fattar inte att man så desperat verkar vilja ha in kvinnor inom brandkåren. Man verkar vara så kåt på den tanken att man är beredd att diskriminera män vid antagningarna, man är beredd att sänka kraven på fysik, man är beredd att sparka ut män för att anställa kvinnor istället, man är beredd till nästan vad som helst verkar det som. Dom liksom s.k.a i.n. Är det så att det här blivit lite av en symbolfråga? Ligger det prestige och principer i botten som gör det här så viktigt?

Frågar ni mig så tycker jag brandkåren ska ha relevanta fysiska krav och vara totalt könsblinda i sina tester. Självklart ska dom försöka sätta ihop den mix av personer som är bäst för verksamheten och det innebär att man inte alltid anställer dom som är allra starkast utan man kan titta efter andra egenskaper också. Men att göra det utifrån kön är så fel som det bara kan bli. Hur man än vrider och vänder på det så är det viktigt att vara stark om man är brandman och då kommer kvinnor alltid att ha det svårare. Det finns såklart massor av kvinnor som är tillräckligt starka men det finns säkert tio gånger fler män som är tillräckligt starka. Då är det oundvikligt att det kommer att vara fler män som kommer att anställas. Så måste det få vara, tycker jag. Många brandstationer kommer att bara ha män anställda. Det gör inget att det är så. Det viktiga är att man inte tänker på att det är en "mansstation" utan att alla där helt enkelt är brandmän. Att som man nu funderar på att göra könsseparerade stationer skulle ju göra det till en mansstation där könet är avgörande. Det är att gå i helt fel riktning. Jag ryser av blotta tanken. Varför inte förbjuda mansstationer eller kvinnostationer istället för att införa dom?