Vit, medelålders man

Igår var det schlagerfestivalsfinal. Serbien vann. Sverige kom på 18:e plats.

Schlagerfestivaler där länder håller på att rösta på andra länder är rent fjanteri i ett mångnationellt samhälle. Det är meningslöst. Lägg ner.

Du kan visa att du inte gillar schlagerfestivalen genom att helt enkelt ignorera den. Titta inte, rösta inte.

Igår besökte Irans utrikesminister Sverige. Han fick träffa vice statsminister Maud Olofsson. När hon sträckte fram handen och ville hälsa på honom så vägrade han ta henne i hand och sa "i Iran har vi andra traditioner".

Undrar vad som skulle hända om Maud vid ett eventuellt besök i Iran och möte med en manlig minister som inte vill ta i hand skulle resolut gå fram och greppa tag i hans hand och säga "i Sverige har vi andra traditioner"... Det skulle vara intressant att se hans reaktion!


Tillägg skrivet någon dag efter: att säga "i Sverige har vi andra traditioner" och ta i hand är egentligen en omöjlighet, för Sverige är mångkulturellt och det finns många här också som vägrar ta kvinnor i hand. Kanske Maud skulle prova med att säga "i Sverige har vi andra traditioner" och hälsa på buddhistiskt vis? Det finns ju många buddhister i Sverige.

Det är egentligen lite märkligt med sådana här hälsningsguider som finns, alltså sådana där som talar om hur man hälsar i olika länder. Efter alla länder på listan i guiden kan det stå hur man hälsar, men hur sjutton ska det stå efter Sverige? Det går ju inte att säga att i Sverige tar män och kvinnor varandra i hand, för genast invänder någon att alla i Sverige inte gör det. Och vi kan ju inte tala om att svenskar tar varandra i hand, för alla svenskar gör ju inte det. En hälsningsguide som talar om hur svenskar hälsar skulle antingen beskriva precis alla hälsningssätt som finns - eller avfärdas som rasistisk.

Sverige är fantastiskt - eller hur?

Jag hör på nyheterna i SR att Sarkozy sagt att han nu, som nybliven president i Frankrike, vill försöka ena landet. Liknande hörde jag från presidentkandidat Obama i USA för några dagar sedan (jag minns inte exakta ordvalet, men han pratade om att han ville unite the people och sådana saker). Nu kommer säkert dessa båda herrar att anklagas för rasism och nazism av det svenska etablissemanget. Jo. För Sverigedemokraterna pratar ju om det här att försöka ena landet, och då blir partiet beskyllt för rasism och nazism. Så det samma gäller väl för Sarkozy och Obama nu antar jag? Eller är det så att det kommer att ses som helt ok att försöka ena Frankrike och USA men inte Sverige? Ja, så är det nog.

Jag ser USA som ett föregångsland på många sätt.

I USA så finns det många invandrare. Dom stora städerna har alla områden som typ Little Italy och Chinatown. Det är ett väldigt uppdelande i små nationer, kan man säga.

Jag tror för det första att det här uppdelandet i nationer är ofrånkomligt. Människor som känner att dom hör samman vill bo tillsammans. Vi ser det i Sverige med syrianska områden, kurdiska områden osv. I Sverige kallas det segregation. Samma fenomen kan också ses bland utlandssvenskar som väldigt gärna bosätter sig i samma område och också, som sagt, i USA.

Det som skiljer Sverige och USA som invandrarländer är att i USA har man det som jag skulle vilja kalla för öppen nationalism. I Sverige har vi en annan inställning. Jag har inget namn för den, men jag kan beskriva dom skillnader som jag ser.

I USA så tänker alla invandrare både på sitt ursprung (manifesterat bland annat i valet av bostadsort, t.ex. Little Italy) och det amerikanska. Man är italian-american eller något i den stilen. Man glömmer inte sitt ursprung, men man är också klart och tydligt amerikan. Invandrarna i USA verkar känna sig som både tillhöriga sitt ursprungsland men OCKSÅ USA. Går man i Chinatown i NewYork så vajar kinesiska flaggor sida vid sida med amerikanska, och dom som hängt ut flaggorna törs jag lova är väldigt stolta över båda länderna och känner sig som kines-amerikaner.

Jag tror det här beror på den inkluderande nationalism som finns i USA. Varifrån du än kommer så kan du bli amerikan bara du VILL det, bara du själv TYCKER att du är amerikan. Och om någon VILL vara amerikan och TYCKER att den är amerikan så låter andra amerikaner den SES som amerikan. Det här synsättet har vi inte i Sverige, tyvärr.

Vi har valt att istället för att betona INKLUDERANDE nationalism så har vi valt att minska betoningen på NATIONALISM. Allt nationalistiskt ses som hot. Svenska flaggor ses som suspekta, svenska nationalsången är suspekt, nationaldagen ska kanske... kanske inte... få hyllas, ja, allt som ses som nationalistiskt ses som farligt. Och det gör det för att vi tror att det stöter bort andra människor och att vi då uppfattas som rasister och elaka och som människor som inte vill släppa in andra. Det där är så fel! En öppen nationalism där vi välkomnar alla som vill vara svenska och alla som ser sig som svenskar vore ju så mycket bättre!

Att integreras i ett land som inte är öppet nationalistiskt (båda orden viktiga) är omöjligt. Du kan som invandrare aldrig integreras i ett land som är stängt nationalistiskt och du kan aldrig integreras i ett land som är öppet onationalistiskt (då finns det inget land att integreras i).

Integrering är INTE att vi alla ska vara lika. Man behöver inte dansa runt midsommarstången för att vara svensk. Men man måste KÄNNA sig som svensk för att vara svensk. Och för att känna sig som svensk måste man VILJA vara och FÅ vara svensk. Öppen nationalism.

Åk till NewYork och vandra runt mellan stadsdelarna så får ni se att det finns olikheter. Människor där är väldigt, väldigt olika. Men jag lovar att frågar man människorna där om dom är amerikaner, om dom känner sig som amerikaner, så kommer alla att säga JA (eller YES eller SI...). Det beror på den öppna nationalismen, gott folk.

Ska jag göra lite reklam för Sverigedemokraterna igen så är det att dom faktiskt förespråkar en öppen (eller inkluderande) nationalism. Dom har lite problem med att kunna omvandla denna önskan i konkreta förslag, och det förstår jag att dom har. För en öppen nationalism är nog inget som kan skapas genom politiska beslut utan det är en mental omvandling hos oss alla. Kanske kan SD genom större inflytande i samhällsdebatten påverka vårt tänkande så att vi blir mer öppet (inkluderande) nationalistiska. Jag hoppas.