Vit, medelålders man

En respekterad statsvetare, Robert Putnam, har hållit en föreläsning i Sverige om mångkulturens följder. Han säger, enligt Svenska dagbladet, så här:

Ju fler etniciteter det finns i ett samhälle, desto större misstro hyser invånarna mot varandra. Putnam finner att i etniskt heterogena samhällen råder lägre förtroende för lokala politiker och medier, lägre tro på det egna inflytandet, lägre valdeltagande, lägre benägenhet att delta i gemensamma projekt och lägre vilja att arbeta med välgörenhet. Vidare menar Putnam att människor i dessa samhällen har färre nära vänner, upplever sämre livskvalitet, samt tillbringar mer tid framför tv-apparaterna.


Är inte det mesta av det här rätt självklart? Jag är då inte förvånad. Sedan kan vän av ordning invända att man inte måste tolka allt det här negativt, t.ex. så står det inte hugget i sten att mer tv-tittande är något negativt. Och ett lågt valdeltagande är inte heller ett självklart tecken på något dåligt. Osv. Det går att ifrågasätta om allt det här är negativt. Sedan finns det andra saker som jag svårligen kan tolka som något annat än negativt, t.ex. upplevelsen av sämre livskvalitet och lägre tro på det egna inflytandet.

Det mångkulturella samhället leder till många negativa konsekvenser. Nu tycker jag det är upp till bevis för dom som förespråkar ett mångkulturellt samhälle (vilket är en majoritet av politikerna) att förklara fördelarna. Inte heller jag tror att det bara finns negativa konsekvenser av ett mångkulturellt samhälle (och vissa konsekvenser är som sagt inte helt enkla att säga om dom är postiva eller negativa). Det finns förmodligen positiva effekter också. Precis som med alla komplexa frågor så finns det bollar i båda vågskålarna. Tunga bollar ligger i den negativa skålen, så berätta nu om bollarna i den positiva skålen ni som vet.