Kvinnor och övriga människor

Jag hörde nyss på Ekot i SR att idag har 20 människor dött i terrordåd i Irak. Dom sa så här: i det ena dådet var det en kvinnlig självmordsbombare som dödade fem människor, i det andra var det en självmordsbombare som dödade 13 kvinnor.

Jag vet inte vad ni får för känsla av det här sättet att rapportera men visst är det lite som att det finns kvinnor och "övriga människor"? Kvinnor är kvinnor och män är människor... Och jag kan inte värja mig mot tanken att man har en värderande syn i det här dvs att kvinnors liv värderas mer, nyheten ses som lite mer indignerande om vi får reda på att kvinnor dött. Och det är såklart inte bara nyhetsuppläsarna som gör den här värderingen utan dom vet naturligtvis att lyssnarna tycker att så här ska man rapportera. Att rapportera om terrordåd och berätta om hur många män som dött och låta dom övriga som dött vara "odefinerade" som enbart människor eller övriga skulle skapa förvirring och förmodligen ilska hos vissa eftersom man "osynliggör" kvinnor.

Nyhetsuppläsarna skapar inte den här olika synen på könen utan den är uråldrig och finns djupt rotad hos oss alla. Men jag tycker det är olyckligt att nyhetsuppläsarna genom sitt sätt att rapportera förstärker och upprätthåller det här systemet. Kanske vore det bäst om dom helt enkelt bara rapporterar om hur många som dödats och betraktar alla som helt vanliga människor.


Tillägg skrivet 27 november:

Någon dag efter jag skrivit det här inlägget så såg jag en dokumentär i TV4. Tror den hette Wehrmacht. Handlade om Andra världskrigets sista månader när ryssarna erövrade Tysklands östra delar. Speakern sa "människor var fullständigt rättslösa, särskilt kvinnorna". Ändå var det fullt av berättelser om att dom civila kvinnorna exakuerades först och sedan dom civila männen. Berättelser om kvinnor och flickor som flytt sedan pappan och sönerna dött. Berättelser om massakrer där civila män hade skjutits och dom civila kvinnorna skonats osv. I ett fall berättades om en tysk stad där dom börjat bygga en flygbas mitt inne i en belägrad stad för att kunna få upp några flygplan i luften. Ryssarna bombade landningsbanan och 1000 människor hade dött, och speakern la till att det varit "kvinnor, ungdomar och arbetare" som dött. Smaka på det: "kvinnor, ungdomar och arbetare". Hade dom sagt att det varit män, ungdomar och arbetare som dött så hade folk inte fattat vad som menats.

Osynliggörande av mäns umbäranden och lidande? Japp. Betoning av hur kvinnor led? Japp.

"Du tillhör en oprioriterad etnisk grupp"

Som jag skrev om i mitt förra inlägg så får Sverigedemokraterna ofta höra att dom har en vidrig människosyn för att dom gör skillnad på folk utifrån varifrån dom kommer (dom vill helt enkelt inte avskaffa medborgarskapets betydelse). I riksdagsdebatten som jag refererade sa till exempel Eva-Lena Jansson (s) att SD är ett parti som inte ställer upp på FN:s deklaration om dom mänskliga rättigheterna för att dom behandlar folk olika beroende på etnisk bakgrund (återigen måste det vara det här med att SD tycker det är okej att tillmäta medborgarskapet betydelse som hon menar).

Jag kom att tänka på detta när jag imorse såg ett reportage i SVT om en kvinna som ville starta eget företag men nekades starta-eget-bidrag för hon tillhörde inte en "prioriterad grupp". Prioriterade grupper var t.ex. långtidssjukskrivna och nyanlända. Får jag gissa så tror jag SD skulle vilja ha ett system där alla svenska medborgare har samma möjligheter* att få starta-eget-bidrag och att dagens system där etnisk bakgrund avgör möjligheterna att få bidrag är att göra skillnad på folk och folk utifrån etnisk tillhörighet. Men likväl förbannat är det SD som anklagas för att bryta mot FN:s deklaration om dom mänskliga rättigheterna för att dom vill göra skillnad på folk beroende på etnisk bakgrund... Visst är det rörigt? Men det kanske stämmer att SD har en annan människosyn än övriga partier.


*att möjligheten att få bidrag bestäms av personens individuella egenskaper och inte kollektiva gruppegenskaper

Interpellationsdebatt om SD

Häromdagen så såg jag en interpellationsdebatt i riksdagen på tv. Luciano Astudillo (s) hade frågat statsminister Reinfeldt om hur Moderaterna ska hantera situationen ifall Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen efter nästa val.

Jag kan inte begripa varför en sådan fråga ska ställas i form av en interpellation. Tycker det var fel sätt att fråga. Men men. Outgrundliga äro politikens vägar.

Blandade tankar om debatten:

Reinfeldt började med att säga att Moderaterna och SD har helt oförenliga värdegrunder och att SD har en människosyn som han inte vill ska få fotfäste i svensk politik. Han sa också att SD "försöker profitera på problem som vissa människor upplever finns i samhället".

Min kommentar: ständigt detta påstående om att SD har en hemsk människosyn och en helt förkastlig värdegrund. Jag undrar lite vad det är för människosyn och värdegrund som är så otroligt hemsk och som är helt oförenlig med Moderaternas, men om Reinfeldt tycker så så är det väl så att Moderaterna har en helt annan människosyn och en helt annan värdegrund än vad jag som SD-väljare har. Och Reinfeldts beskrivning av att SD försöker profitera på vissa problem som människor anser finns är en väldigt märklig beskrivning av ett politiskt parti. Alla partier försöker väl "profitera" på olika problem om man nu med profitera menar försöker få röster för att skaffa sig inflytande för att kunna göra något åt dom problem som man ser. Jag trodde att det var det som politik går ut på.

Luciano svarar direkt att Sverigedemokraterna riskerar att förstöra den fina bilden av Sverige som ett föregångsland när det gäller invandring. SD hotar också den fria aborträtten och vill skicka kvinnorna tillbaka till 50-talet och SD har en unken syn på kärlek. SD hotar fundamentet i demokratin och skapar rädsla och har en människosyn som hotar alla människors lika värde. Ungefär så.

Min kommentar: jag tror han fick med dom flesta flosklerna. Reinfeldt börjar alltså med att säga att SD har en hemsk människosyn och Luciano svarar med att säga att SD har en hemsk människosyn. Det kändes som att debatten mest handlade om vem som tyckte SD hade hemskaste människosynen...

Carina Hägg (s) gick in i debatten med att säga att det var viktigt att stå upp för dom mänskliga rättigheterna och gemensamma värden. Kvinnors rättigheter var också viktiga, påpekade hon.

Min kommentar: Carina har gjort sig känd inom SD-kretsar när hon uppmanade till bojkott av ett hotell som en Sverigedemokrat äger. Hon hade tydligen ringt runt till hotellets leverantörer och uppmanat dom att sluta leverera varor. Så vill hon att demokrati ska fungera. Gemensamma värden som hon pratar om är viktigt, men jag vet inte om jag vill ha samma värderingar som hon.

Gunnar Andrén (fp) var nog den jag retade mig mest på. Han tyckte att det allra viktigaste var att Sverigedemokraterna och dess väljare aldrig får något inflytande i politiken. Det fanns goda exempel, sa han, på kommuner där SD sitter i kommunfullmäktige och där dom andra partierna har bildat allianser över blockgränsen av det enda skälet att dom inte vill att SD ska ha en chans till inflytande. Direkt citat: "Jag tror att det är väldigt viktigt att komma ihåg att om olyckan skulle vara framme, att så många väljare skulle välja in Sverigedemokraterna i denna riksdag, är det viktigaste att se till att de inte får inflytande på politiken, vare sig det blir en vänster- eller högermajoritet. Den värdegrund som Sverigedemokraterna står för får inte på något sätt ge inflytande på politiken."

Min kommentar: det här är också en knepig syn på demokrati. Istället för att respektera dom som röstat på SD, ta väljarna på allvar och också kanske se de problem som enbart SD verkar se med Sverige, så nä, det viktigaste är att dom aldrig ska tas på allvar eller få något inflytande. Jag har sagt det förr, men det känns som att SD måste få 51% av rösterna för att få något som helst inflytande. Och en situation där SD får 51% av rösterna tror jag egentligen ingen vill - knappt ens SD själva.

Eva-Lena Jansson (s) säger att SD är ett parti som inte står bakom FN:s deklaration om dom mänskliga rättigheterna. Anledningen skulle vara att SD gör skillnad på personer utifrån etnisk bakgrund.

Min kommentar: hm... Ja, det är ju allvarligt om ett parti inte står bakom FN:s deklaration om dom mänskliga rättigheterna. Eva-Lena säger det som ett konstaterande, som att det är ett faktum och inte en politisk tolkning. I någon mån stämmer det ju att SD gör skillnad på svenska medborgare och människor som inte är svenska medborgare. Att helt avskaffa medborgarskapet är oerhört radikalt och jag undrar om Eva-Lena har hela det socialdemokratiska partiet bakom sig på den punkten. Man kan faktiskt fundera på vilka konsekvenser det skulle få om man inte gör skillnad på folk utifrån medborgarskap. Alla skulle få rösta i Sverige, barnbidrag ska betalas ut till alla barnfamiljer i hela världen, alla människor i hela världen får göra värnplikt i Sverige osv osv. Jag tror inte tiden är mogen att helt avskaffa medborgarskapet som tydligen FN:s deklaration av dom mänskliga rättigheterna kräver.

Slutkommentar: jag förstår som sagt inte varför den här debatten kom i fråga av en interpellation till statsministern. Sedan blev det mest en debatt om vem som tycker SD är mest hemska. Och ständigt detta med att SD har en helt annan människosyn och värdegrund. Det var en uppvisning i ett slags förakt för människor och egentligen för demokratin. SD har påpekat länge att det pågår en slags avhumanisering av SDs företrädare och väljare. Dom ses inte som människor utan som löss i pälsen som ska rensas ut. Paradoxalt är det dom som ropar högst om alla människors lika värde och demokrati som talar mest om SDs väljare som jordens lägsta avskum och som inte är värda att få delta i demokratin. (kom osökt att tänka på dom som tar avstånd från att kasta ägg på Sverigedemokrater för det kan gynna SD. Dom tar liksom inte avstånd från att kasta ägg på människor och politiska företrädare i sig, utan dom tar avstånd för äggkastning kan gynna SD)

Även om Reinfeldt också pratade mycket om att SD har en annan människosyn osv så tycker jag ändå att han klarade sig bäst i debatten. Han valde att inte kategoriskt säga nej till att acceptera passivt stöd från SD för en alliansregering efter nästa val. Jag tycker det är en klok strategi. Att sossarna pressar Reinfeldt på den här punkten handlar mer om regeringsmakten än om SD, tror jag. Om dom får Reinfeldt att måla in sig i ett hörn och säga absolut nej till åtminstone passivt stöd från SD så är det möjligt att Alliansen inte kan bilda regering efter nästa val. Det kan bli en väldigt knepig parlamentarisk situation om alla partier kategoriskt vägrar ens passivt stöd från SD. Då kanske vi får en situation där blockgränserna bryts upp och partier börjar samarbeta trots att deras enda gemensamma nämnare är att dom inte vill att SD ska få makt. Det låter i mina öron som att det kan bli en svag och instabil regering och riksdag. SD kan med andra ord skapa kaos om dom kommer in i riksdagen, och jag räknar med att SD kommer att få skulden för problemen, men kanske kan man ändå säga att det är dom andra partierna som skapar problemen genom sitt fåniga beteende.

Tyvärr får USA en svart president

Häromdagen vann Obama det amerikanska presidentvalet. Han har själv under hela sin kampanj valt att tona ner hudfärgsfrågan men nu när han vunnit så är det en orgie i alla kommentarer från andra om att "det är så roligt att USA fått en svart president". Visst är det hemskt? Hudfärgen verkar förfölja honom.

Hade Clinton vunnit så jo, då hade hon nog fått höra att hon var en "kvinnlig president". Men det verkar hon å andra sidan inte ha något emot.

Tragiskt det här när människor ska defineras och bedömas utifrån saker som hudfärg och kön.

Dom som röstade på Obama för att han är svart resonerar på samma sätt som dom som inte röstar på honom för att han är svart, dvs. dom använder hudfärgen för att antingen identifiera sig med honom eller på annat sätt definera honom.

Just den här identifieringen med andra av samma hudfärg eller kön har ställt till så mycket elände i världen och är något jag absolut vill komma bort ifrån. Jag har sett undersökningar som visar att en förkrossande majoritet av dom svarta röstat på Obama och det kan mycket väl vara så att svarta till exempel vill ha en mer protektionistisk handelspolitik och så bara råkade det vara så att Obama som tycker så är svart. Jag hoppas det är så. Men nu när tv-rutan kryllar av leende svarta människor som säger att dom röstade på honom får jag en gnagande misstanke att det beror på att hudfärgen används som identifikationsfaktor. Äckligt.

Könsidentifikation är också vanligt: Mona Sahlin sa på valnatten att hon hellre skulle velat ha haft Clinton som president. Det sa hon i Kanal5s valvaka. Hon ville det både för att hon hade bättre politik men också för att hon är kvinna.

Obama blir en "svart president", Clinton hade blivit en "kvinnlig president" och McCain hade blivit "president" (ja, det finns såklart vissa som skulle kämpat för att han skulle ses som en "vit, manlig president").

Vi lever tyvärr i en värld där människor bedömer andra människor efter kön och hudfärg.