Kanske är jag kristen ändå
Såg nyss ett reportage i SVT Gävle-Dala där det var ett reportage om semlor. Det är ju Fet-tisdag idag. Reportaget avslutades med att reportern gick runt och frågade folk på stan om dom tänker fasta från imorgon eftersom den kristna fastan börjar imorgon.
Shit.
Jag har nästan aldrig tänkt på att det är någon slags kristen tradition. Och fasta, haha, nej, sånt sysslar jag inte med! (semlor kan jag dock äta ;)
Men på något sätt känns det konstigt att man gör ett tv-reportage och går runt och frågar om man tänker följa den kristna traditionen av att fasta... Jag kan nog inte förklara exakt varför, men det känns konstigt. "Tänker du fira den kristna traditionen med jul?", ja, det är nog en frågeställning man får vänja sig med.
Jag är övertygad ateist och jag definerar mig absolut inte som kristen, men ja, jag firar ju dom kristna högtiderna jul och påsk och ja, i ett mångreligiöst samhälle så kommer man ju hela tiden att tvingas ta ställning till det här med religion.
Religiös- och kulturell tillhörighet kommer att bli viktigare än någonsin i ett mångreligiöst- och mångkulturellt samhälle.
Shit.
Jag har nästan aldrig tänkt på att det är någon slags kristen tradition. Och fasta, haha, nej, sånt sysslar jag inte med! (semlor kan jag dock äta ;)
Men på något sätt känns det konstigt att man gör ett tv-reportage och går runt och frågar om man tänker följa den kristna traditionen av att fasta... Jag kan nog inte förklara exakt varför, men det känns konstigt. "Tänker du fira den kristna traditionen med jul?", ja, det är nog en frågeställning man får vänja sig med.
Jag är övertygad ateist och jag definerar mig absolut inte som kristen, men ja, jag firar ju dom kristna högtiderna jul och påsk och ja, i ett mångreligiöst samhälle så kommer man ju hela tiden att tvingas ta ställning till det här med religion.
Religiös- och kulturell tillhörighet kommer att bli viktigare än någonsin i ett mångreligiöst- och mångkulturellt samhälle.
Jag tycker ett gemensamt språk är bra
Jag sitter och kollar på något tv-program i SVT som handlar om tvåspråkighet i länder. Det visas ett reportage om en 12-årig flicka i Belgien. Landet är språkligt delat mellan holländska och franska. Till exempel berättar hon att när hon kommer in i en affär så brukar hon ganska snabbt fatta vilket språk dom pratar där. Hon kan nämligen både holländska och franska. Hemma är det lite knepigt för hon pratar holländska med sin mamma och franska med sin pappa och sitter dom vid matbordet så kan en förälder bli sur när hon pratar med den andre föräldern på ett språk dom inte förstår.
I tv-studion kommenteras det efter reportaget av korrespondenter som bott i Belgien att det ju inte finns någon i Belgien som kallar sig själv för belgare. Belgien finns inte som nation.
Hm... jag förstår att nu sitter det massor av mångkulturalister och tycker att det här är ju fantastiskt bra. Ingen nationalism och tänk vilken fantastisk möjlighet den här flickan har nu i och med att hon kan prata två språk. Men jag får rysningar av det här.
Tänk att aldrig kunna gå in i en butik och veta om du kan prata med dom som jobbar där. Och hur kul är det att sitta vid matbordet med din dotter och inte förstå vad hon säger? Är det bra för dig som förälder om ditt barn och du inte förstår vad ni säger och vad ditt barn pratar om med den andre föräldern?
Och ska jag dra till med stora växlar så undrar jag om det är bra för en demokrati att vara en demokrati om inte en absolut majoritet av folket kan prata med varandra. En demokrati tycker jag förutsätter att man ska ha ett fungerande offentligt samtal och har man inte samma språk så är en av grundförutsättningarna för demokratin borta.
Jaja, jag vet som sagt att vissa kommer att kalla mig rasist nu och att många andra kommer att se det som helt fantastiskt bra att man inte pratar samma språk i ett land eller i en familj. Men jag TYCKER att ett gemensamt spåk är bra!
I tv-studion kommenteras det efter reportaget av korrespondenter som bott i Belgien att det ju inte finns någon i Belgien som kallar sig själv för belgare. Belgien finns inte som nation.
Hm... jag förstår att nu sitter det massor av mångkulturalister och tycker att det här är ju fantastiskt bra. Ingen nationalism och tänk vilken fantastisk möjlighet den här flickan har nu i och med att hon kan prata två språk. Men jag får rysningar av det här.
Tänk att aldrig kunna gå in i en butik och veta om du kan prata med dom som jobbar där. Och hur kul är det att sitta vid matbordet med din dotter och inte förstå vad hon säger? Är det bra för dig som förälder om ditt barn och du inte förstår vad ni säger och vad ditt barn pratar om med den andre föräldern?
Och ska jag dra till med stora växlar så undrar jag om det är bra för en demokrati att vara en demokrati om inte en absolut majoritet av folket kan prata med varandra. En demokrati tycker jag förutsätter att man ska ha ett fungerande offentligt samtal och har man inte samma språk så är en av grundförutsättningarna för demokratin borta.
Jaja, jag vet som sagt att vissa kommer att kalla mig rasist nu och att många andra kommer att se det som helt fantastiskt bra att man inte pratar samma språk i ett land eller i en familj. Men jag TYCKER att ett gemensamt spåk är bra!
SVTreporter mot mångkultur
Häromdagen så såg jag en intervju med SVTs korrespondent i Moskva. Minns inte vad hon heter men det spelar ingen roll just nu. Hon kommer i alla fall tillbaka till Sverige nu efter några år i Ryssland.
Hon sa att när hon först kom till Ryssland så hade hon haft problem med att ta sig fram i köer, helt enkelt för att, som hon sa, ryssar köar inte. I Sverige är vi ju vana vid att alltid ställa oss lydigt i en kö och så är det strikt turordning som gäller och det ses som ett ganska grovt socialt övertramp att tränga sig före i en kö. Men ryssarna bildar inte kö utan det gäller att tränga sig fram så fort man kan. Den som inte tränger sig före blir utan.
Efter ca ett halvår hade hon anpassat sig efter den ryska stilen eftersom det inte går att använda den svenska köstilen där. Då får man aldrig någonting. Och nu när hon kommer hem så håller hon på att anpassa sig tillbaka till den svenska köstilen eftersom den ryska köstilen inte är så lämplig i Sverige.
Det här var ett enkelt exempel på att mångkultur inte funkar. Det går inte att avgöra om den ryska eller svenska stilen att köa är bäst men det skulle bli väldigt konstigt om vissa köade ryskt och andra svenskt. Det finns klara fördelar med att ha en gemensam norm för hur man köar och det finns distinkta nackdelar med att inte ha en gemensam norm. Enklast är att göra som SVTreportern dvs anpassa sin stil efter hur andra gör när man flyttar från ett land till ett annat.
Många som förespråkar mångkultur säger att det enda vi kan förvänta oss av en invandrare är att han eller hon följer svensk lag. Köstilen är såklart inte inskriven i någon lag och en ryss som invandrar till Sverige och bufflar sig fram i en kö tror jag skulle ha svårt att bli socialt accepterad. Det blir helt enkelt svårt för honom eller henne att ta sig in i det svenska samhället om köstilen inte anpassas efter den svenska. Fast det klart, dom som är för mångkultur och står i kön på ICA och det kommer en ryss bakifrån och knuffar undan dom kanske tycker det är helt ok - "Äsch, det är ju en ryss. Så gör man i Ryssland".
Hon sa att när hon först kom till Ryssland så hade hon haft problem med att ta sig fram i köer, helt enkelt för att, som hon sa, ryssar köar inte. I Sverige är vi ju vana vid att alltid ställa oss lydigt i en kö och så är det strikt turordning som gäller och det ses som ett ganska grovt socialt övertramp att tränga sig före i en kö. Men ryssarna bildar inte kö utan det gäller att tränga sig fram så fort man kan. Den som inte tränger sig före blir utan.
Efter ca ett halvår hade hon anpassat sig efter den ryska stilen eftersom det inte går att använda den svenska köstilen där. Då får man aldrig någonting. Och nu när hon kommer hem så håller hon på att anpassa sig tillbaka till den svenska köstilen eftersom den ryska köstilen inte är så lämplig i Sverige.
Det här var ett enkelt exempel på att mångkultur inte funkar. Det går inte att avgöra om den ryska eller svenska stilen att köa är bäst men det skulle bli väldigt konstigt om vissa köade ryskt och andra svenskt. Det finns klara fördelar med att ha en gemensam norm för hur man köar och det finns distinkta nackdelar med att inte ha en gemensam norm. Enklast är att göra som SVTreportern dvs anpassa sin stil efter hur andra gör när man flyttar från ett land till ett annat.
Många som förespråkar mångkultur säger att det enda vi kan förvänta oss av en invandrare är att han eller hon följer svensk lag. Köstilen är såklart inte inskriven i någon lag och en ryss som invandrar till Sverige och bufflar sig fram i en kö tror jag skulle ha svårt att bli socialt accepterad. Det blir helt enkelt svårt för honom eller henne att ta sig in i det svenska samhället om köstilen inte anpassas efter den svenska. Fast det klart, dom som är för mångkultur och står i kön på ICA och det kommer en ryss bakifrån och knuffar undan dom kanske tycker det är helt ok - "Äsch, det är ju en ryss. Så gör man i Ryssland".
Kultur spelar roll
Jag skrev för ett par dagar sedan ett inlägg om att hedersvåld mycket väl kan tolkas utifrån kulturella faktorer. Idag på morgonen så hörde jag nyheten om att 22 människor dött under en fotbollsmatch i Elfenbenskusten när en läktare rasade. Det berättades också att fotbollsmatchen fortsatte efter olyckan. Just det här att matchen fortsatte spelas låter ju i mina öron väldigt konstigt. Men det här är en typisk grej som måste ses i ett kulturellt perspektiv. Jag kan inte sitta här och döma dom som valde att spela klart matchen och tycka att dom är dumma i huvudet för jag kommer från en annan kultur. Har man deras kultur kanske man har en annan syn på saker och ting som gör att det känns helt naturligt att spela klart matchen. Hade en ivorian hört att en läktare i Sverige rasat och 22 dött och hört att matchen avbröts kanske han eller hon tyckt att det var ett märkligt beslut.
Det är oerhört lätt att döma vad människor gör i andra kulturer utifrån ens egna kulturella ramar. Det är egentligen en etnocentristisk syn där man tolkar allt och alla utifrån vårt egna sätt att se på saker och ting. Vi bedömer vad som är ok och vad som inte är ok efter vår egen kultur och då blir genast alla andra kulturer väldigt konstiga och där vi tycker att mycket av vad som sker i andra kulturer är "fel" och obegripligt.
Att säga "alla människor är lika" betyder egentligen att man menar "alla människor är som vi" och är, såklart, etnocentristiskt.
Kultur spelar roll.
Behöver jag ens säga att jag tror att ett mångkulturellt samhälle, där vi alla har olika kulturella ramar, innebär enorma svårigheter?
Det är oerhört lätt att döma vad människor gör i andra kulturer utifrån ens egna kulturella ramar. Det är egentligen en etnocentristisk syn där man tolkar allt och alla utifrån vårt egna sätt att se på saker och ting. Vi bedömer vad som är ok och vad som inte är ok efter vår egen kultur och då blir genast alla andra kulturer väldigt konstiga och där vi tycker att mycket av vad som sker i andra kulturer är "fel" och obegripligt.
Att säga "alla människor är lika" betyder egentligen att man menar "alla människor är som vi" och är, såklart, etnocentristiskt.
Kultur spelar roll.
Behöver jag ens säga att jag tror att ett mångkulturellt samhälle, där vi alla har olika kulturella ramar, innebär enorma svårigheter?
McMångfald
McDonald's här i centrala Gävle har under några dagar haft ett par skyltar ute (på torget alltså alldeles utanför ingången) om att dom inte anställer kineser, polacker, rumäner, ryssar osv. Intressant nog har dom inte skrivit muslimer, kvinnor eller färgade. Men men. Nog hajade jag till när jag såg deras skylt. Den finstilta texten löd att dom inte heller anställde svenskar, för dom tar överhuvud taget ingen hänsyn till kulturell bakgrund när dom anställer folk.
Härlig skyltning! Just min inställning! Visserligen är jag helt övertygad om att kultur påverkar människors beteende men det är i beteende-ändan vi ska börja när vi bedömer folk . Folk ska inte dömas för sin kultur utan som individer och även om kulturen påverkar individen så är det alltid individen som ska bedömas (eller anställas eller vad det nu kan vara).
Så gick jag in på McD och beställde och fick min mat på en bricka och på brickunderlägget så står det så här: (rubrik) "MÅNGFALDEN ÄR EN AV VÅRA STYRKOR". Sedan (jag tar mig friheten att skriva av texten rakt av): "För McDonald's är mångfald en självklarhet. På våra restauranger jobbar idag medarbetare med rötter i minst 95 länder. Cirka 30 procent av våra medarbetare, även på chefsnivå, har en icke-svensk kulturell bakgrund. Fördelarna med en mångkulturell arbetsplats är många. Vi får fler intressanta arbetssökande, kreativiteten och synergierna ökar. Servicen till gästerna blir dessutom bättre.".
McDs första meddelande om att kulturell bakgrund inte spelar någon roll tycker jag är fint, rätt och riktigt. På McD är alla helt enkelt McDonald's-anställda och varifrån du kommer eller hur din hudfärg ser ut eller vad du har för könsorgan eller något sådant spelar ingen roll. SKA inte spela någon roll. Det är viktigt.
McDonald's bygger ju också på en tanke om att alla restauranger ska vara lika och att det ska finnas en företagskultur. Det SKA inte spela någon roll på vilken McDonalds i världen du än besöker för hur du blir bemött och hur du blir serverad. Jag skulle vilja påstå att det är den viktigaste poängen, den viktigaste tanken med McDonald's och andra snabbmatskedjor. De ska se lika ut på alla ställen.
McD har i stort sett alltid propagerat för det här med företagskultur. Och det har dom sannerligen inte varit ensamma om, för dom flesta stora företag inom alla möjliga branscher har poängterat vikten av att ha en gemensam företagskultur. Vissa kallar det värdegrund. Det manifesteras ofta, som i McDs fall, genom att man har en enhetlig dresscode och man har också utbildningsprogram för personalen som syftar till att man ska agera någorlunda lika gentemot kunderna och att man ska ha en gemensam policy.
Så skriver då McD att mångfald är en av deras styrkor. För att vara retorisk så skulle jag säga att mångfalden är en av deras svagheter. Deras affärsidé går ut på så lite mångfald som möjligt.
Okej, om jag då går in på deras text: Dom skriver "För oss på McDonald's är mångfald en självklarhet". Min kommentar: när blev det det!? Sedan skriver dom "fördelarna med en mångkulturell arbetsplats är många". Jaha. Säger dom det så tycker väl dom det. Jag har svårt att begripa varför men dom tycker ju uppenbarligen det.
Sedan skriver dom: "Vi får fler intressanta arbetssökande, kreativiteten och synergierna ökar. Servicen till gästerna blir dessutom bättre". Ja, fler "intressanta" arbetssökande säger ju inte mycket, men det här om att kreativiteten och synergierna ökar... ja, det är ju minst sagt svårt att säga emot men hur sjutton vet dom det? Och blir servicen bättre till gästerna om medarbetarna får en större kulturell spridning och allt vad som följer med det i form av minskad gemensam värdegrund och sådana saker?
Enligt det här resonemanget vore ju gemensam utbildning direkt skadligt för verksamheten eftersom den kan leda till en gemensam företagskultur. Att stoppa alla företagsgemensam utbildning och alla former av team building vore det enda raka. Allt för att öka kulturell spridning så att vi får ökad kreativitet och bättre service. Vem kan vara emot sådana saker?
Men McDs policy är också viktig på ett principiellt plan. Eller rättare sagt så är den viktig att kämpa emot. Jag tänker på det här senare om att mångkultur är viktigt. Alla ska liksom komplettera varandra och alla är bra på något (ingen säger såklart att alla är dåliga på något). Men det synsättet, där man vill ha någon slags mix, tyder ju definitivt på att man tillsrkiver etnicitet en roll. Det är inte individen som är viktigast. Man kanske vill bemanna ett kök med två kineser (dom jobbar bra och effektivt), sedan ha ett par svenska tjejer i kassan (dom är trevliga) och så ett par etiopier som sköter städning och disk. Ja, då har man ju en jättebra mix av folk!! Alla får ju jobba; kvinnor, kineser, etiopier... Ingen hänsyn till något annat än individen... Nej, nu var jag såklart ironisk där på slutet. McD slår sig för bröstet och påpekar att dom inte diskriminerar och i ivern att inte diskriminera så är budskapet jag hör "Vi anställer alla och tar ingen hänsyn till varifrån folk kommer! Till exempel så tycker vi att sudaneser är väldigt bra på att städa".
McD säger först att kulturell bakgrund inte är relevant och sedan säger dom att det är en styrka att personalen har olika kulturell bakgrund. Då har dom helt plötsligt gjort kulturell bakgrund viktig och relevant och om dom tycker att kulturell bakgrund är så viktig så borde deras skylt på torget vara "idag anställer vi kineser till köket, svenskar till kassan och sudaneser som städare". Eller vad dom nu vill. Så dom får den "kulturella mix" som dom så gärna vill ha.
Härlig skyltning! Just min inställning! Visserligen är jag helt övertygad om att kultur påverkar människors beteende men det är i beteende-ändan vi ska börja när vi bedömer folk . Folk ska inte dömas för sin kultur utan som individer och även om kulturen påverkar individen så är det alltid individen som ska bedömas (eller anställas eller vad det nu kan vara).
Så gick jag in på McD och beställde och fick min mat på en bricka och på brickunderlägget så står det så här: (rubrik) "MÅNGFALDEN ÄR EN AV VÅRA STYRKOR". Sedan (jag tar mig friheten att skriva av texten rakt av): "För McDonald's är mångfald en självklarhet. På våra restauranger jobbar idag medarbetare med rötter i minst 95 länder. Cirka 30 procent av våra medarbetare, även på chefsnivå, har en icke-svensk kulturell bakgrund. Fördelarna med en mångkulturell arbetsplats är många. Vi får fler intressanta arbetssökande, kreativiteten och synergierna ökar. Servicen till gästerna blir dessutom bättre.".
McDs första meddelande om att kulturell bakgrund inte spelar någon roll tycker jag är fint, rätt och riktigt. På McD är alla helt enkelt McDonald's-anställda och varifrån du kommer eller hur din hudfärg ser ut eller vad du har för könsorgan eller något sådant spelar ingen roll. SKA inte spela någon roll. Det är viktigt.
McDonald's bygger ju också på en tanke om att alla restauranger ska vara lika och att det ska finnas en företagskultur. Det SKA inte spela någon roll på vilken McDonalds i världen du än besöker för hur du blir bemött och hur du blir serverad. Jag skulle vilja påstå att det är den viktigaste poängen, den viktigaste tanken med McDonald's och andra snabbmatskedjor. De ska se lika ut på alla ställen.
McD har i stort sett alltid propagerat för det här med företagskultur. Och det har dom sannerligen inte varit ensamma om, för dom flesta stora företag inom alla möjliga branscher har poängterat vikten av att ha en gemensam företagskultur. Vissa kallar det värdegrund. Det manifesteras ofta, som i McDs fall, genom att man har en enhetlig dresscode och man har också utbildningsprogram för personalen som syftar till att man ska agera någorlunda lika gentemot kunderna och att man ska ha en gemensam policy.
Så skriver då McD att mångfald är en av deras styrkor. För att vara retorisk så skulle jag säga att mångfalden är en av deras svagheter. Deras affärsidé går ut på så lite mångfald som möjligt.
Okej, om jag då går in på deras text: Dom skriver "För oss på McDonald's är mångfald en självklarhet". Min kommentar: när blev det det!? Sedan skriver dom "fördelarna med en mångkulturell arbetsplats är många". Jaha. Säger dom det så tycker väl dom det. Jag har svårt att begripa varför men dom tycker ju uppenbarligen det.
Sedan skriver dom: "Vi får fler intressanta arbetssökande, kreativiteten och synergierna ökar. Servicen till gästerna blir dessutom bättre". Ja, fler "intressanta" arbetssökande säger ju inte mycket, men det här om att kreativiteten och synergierna ökar... ja, det är ju minst sagt svårt att säga emot men hur sjutton vet dom det? Och blir servicen bättre till gästerna om medarbetarna får en större kulturell spridning och allt vad som följer med det i form av minskad gemensam värdegrund och sådana saker?
Enligt det här resonemanget vore ju gemensam utbildning direkt skadligt för verksamheten eftersom den kan leda till en gemensam företagskultur. Att stoppa alla företagsgemensam utbildning och alla former av team building vore det enda raka. Allt för att öka kulturell spridning så att vi får ökad kreativitet och bättre service. Vem kan vara emot sådana saker?
Men McDs policy är också viktig på ett principiellt plan. Eller rättare sagt så är den viktig att kämpa emot. Jag tänker på det här senare om att mångkultur är viktigt. Alla ska liksom komplettera varandra och alla är bra på något (ingen säger såklart att alla är dåliga på något). Men det synsättet, där man vill ha någon slags mix, tyder ju definitivt på att man tillsrkiver etnicitet en roll. Det är inte individen som är viktigast. Man kanske vill bemanna ett kök med två kineser (dom jobbar bra och effektivt), sedan ha ett par svenska tjejer i kassan (dom är trevliga) och så ett par etiopier som sköter städning och disk. Ja, då har man ju en jättebra mix av folk!! Alla får ju jobba; kvinnor, kineser, etiopier... Ingen hänsyn till något annat än individen... Nej, nu var jag såklart ironisk där på slutet. McD slår sig för bröstet och påpekar att dom inte diskriminerar och i ivern att inte diskriminera så är budskapet jag hör "Vi anställer alla och tar ingen hänsyn till varifrån folk kommer! Till exempel så tycker vi att sudaneser är väldigt bra på att städa".
McD säger först att kulturell bakgrund inte är relevant och sedan säger dom att det är en styrka att personalen har olika kulturell bakgrund. Då har dom helt plötsligt gjort kulturell bakgrund viktig och relevant och om dom tycker att kulturell bakgrund är så viktig så borde deras skylt på torget vara "idag anställer vi kineser till köket, svenskar till kassan och sudaneser som städare". Eller vad dom nu vill. Så dom får den "kulturella mix" som dom så gärna vill ha.
SR tar ställning mot SD
Så här rapporterade Sveriges Radio, ja, ni vet, den statliga radion, om SD. Två saker tycker jag är värda att kommentera. För det första är det hur SR rapporterar om det här. Är det objektivt? Eller kan man ana någonstans i bakgrunden att SR tagit ställning i frågan? Jodå, jag var retorisk. Om man inte kan ana att SR tagit ställning emot SD i sin rapportering här så har man ingen känsla för svenska språket.
Det andra är sakfrågan. "Vid rekrytering skall vid lika meriter den etniska och kulturella mångfalden tillvaratas" står det och det menar SD kan betyda att det tas hänsyn till etnicitet och att möjligtvis så innebär svensk etnicitet hos en sökande att den hamnar sist i kön pga just etnicitet. Kravet på kompetens får stå tillbaka... eller om man säger så här: etnicitet kommer så att säga att ingå i kompetens-konceptet.
Det där med att man tar hänsyn till etnicitet och låter det ingå i kompetens-konceptet är enligt mig otroligt obehagligt. Jag ryser.
Kompetens väger tyngst, ja. Men kompetens ska inte bara väga tyngst utan ska vara den enda vikten. Etnicitet ska inte finnas med i vågskålarna. Inte ens vid ett läge där två jämnbördiga kandidater står mot varandra. För om man i det läget låter etnicitet spela en roll så har man ju låtit etnicitet spela en roll. Och låter man etnicitet spela en roll så spelar det ju en roll... (kan jag bli mer övertydlig? ;)
Integrera romerna.nu
Under dom senaste dagarna har det varit debatt i bloggvärlden om romernas situation i Italien.
Jag är helt övertygad om att romer blir diskriminerade i Italien precis som i Sverige och förmodligen alla andra länder där det bor romer. I Italien, precis som i Sverige, har romer ett rykte om sig att begå brott, t.ex. stjäla.
För att minska diskrimineringen av romer vill vissa använda metoden "det är bara fördomar", dvs. dom tycker att man ska hävda att det bara är en fördom att romer är överrepresenterade när det gäller t.ex. stölder. Men tänk om det inte är en fördom? Tänk om romer faktiskt ÄR överrepresenterade när det gäller viss brottslighet? Då funkar ju inte metoden att hävda att det bara är fördomar.
Det första jag tycker man ska tänka på är att man alltid ska komma ihåg att människor alltid är individer. Även om romer som grupp är överrepresenterade när det gäller viss brottslighet så innebär inte det att alla romer begår den typen av brott. Det ska man alltid tänka på.
Men den stora orsaken att vi har den situation vi har för romer tror jag är mångkulturen, dvs. att romer lever i ett parallellsamhälle och har sin egna kultur med sina egna oskrivna lagar och sina egna uppfattningar om vad som är okej och inte är okej. Alla kulturer har ju sina oskrivna lagar och även om romer naturligtvis vet vad dom skrivna lagarna säger så blir det ju problem om man har andra oskrivna lagar. Exempel: i Sverige så är det olagligt både att inte betala tv-licens och att köra rattfull, men det är mer tabu att köra rattfull så därför undviker vi mer att köra rattfull än att undlåta att betala tv-licens. I andra kulturer finns andra värderingar och i vissa kulturer ser man t.ex. inte rattfylla som särskilt allvarligt och naturligtvis är det så att om man lever i en kultur där rattfylla är accepterat så är sannolikheten mycket större att du kör rattfull. I en mångkultur där vi har olika värderingar kommer olika kulturer att vara överrepresenterade i vissa typer av brottslighet, och därför menar jag att mångkulturella samhällen fungerar dåligt.
När det gäller romerna så lever dom i en annan kultur och har andra värderingar och kommer därför att vara överrepresenterade när det gäller viss brottslighet. Det här ska inte förväxlas med omoral eller någon slag sämre värderingar, utan bara annan moral och andra värderingar. Romer har garanterat oskrivna lagar som påbjuder ett beteende som etniska svenskar saknar och säkerligen tycker romer att etniska svenskar betér sig konstigt eller fel i många situationer och garanterat är etniska svenskar överrepresenterade på "felsidan" på många punkter i den romska oskrivna lagboken.
Hur ska man göra för att lösa situationen? Jag har läst att 2/3 av etniska italienare vill kasta ut romerna ur Italien. Jag tycker man ska göra precis tvärtom. Man ska inte köra ut romerna ur samhället utan köra in dom i samhället, för att uttrycka det klatschigt. Vi ska INTE sträva efter mångkultur eftersom det bara upprätthåller romernas isolering och utanförskap utan det är istället integration som gäller. Hur det ska gå till är nästa fråga, men det handlar mycket om att ändra inställning. Vårt samhälle måste ändra sitt ideal FRÅN mångkultur TILL integration. Likaså måste romerna ändra sitt ideal FRÅN isolering TILL integration. För romerna har ända sedan dom uppstod som folkgrupp, vad jag förstår skedde det för ungefär 1000 år sedan i Indien, haft som ideal att isolera sig och leva traditionellt efter sina egna regler. Det FUNKAR inte. Med den här taktiken som finns idag kommer romerna alltid att vara utanför, det kommer alltid att finnas fördomar som egentligen inte är fördomar, det kommer att förekomma diskriminering och utanförskap. Jag beklagar, men jag ser inga andra alternativ än integration om vi nu inte är nöjda med dagens situation.
Att integreras i en ny kultur är inte lätt. Det innebär att man måste överge de värderingar som man lärt sig sedan barnsben. Jag tror till och med att det i stort sett är omöjligt att integreras/integrera sig i en annan kultur. Det tar minst en generation, troligen längre tid, att lyckas med integration. Det går om man vill men det kräver mycket arbete. Vill man inte så går det dock inte alls.
Jag är helt övertygad om att romer blir diskriminerade i Italien precis som i Sverige och förmodligen alla andra länder där det bor romer. I Italien, precis som i Sverige, har romer ett rykte om sig att begå brott, t.ex. stjäla.
För att minska diskrimineringen av romer vill vissa använda metoden "det är bara fördomar", dvs. dom tycker att man ska hävda att det bara är en fördom att romer är överrepresenterade när det gäller t.ex. stölder. Men tänk om det inte är en fördom? Tänk om romer faktiskt ÄR överrepresenterade när det gäller viss brottslighet? Då funkar ju inte metoden att hävda att det bara är fördomar.
Det första jag tycker man ska tänka på är att man alltid ska komma ihåg att människor alltid är individer. Även om romer som grupp är överrepresenterade när det gäller viss brottslighet så innebär inte det att alla romer begår den typen av brott. Det ska man alltid tänka på.
Men den stora orsaken att vi har den situation vi har för romer tror jag är mångkulturen, dvs. att romer lever i ett parallellsamhälle och har sin egna kultur med sina egna oskrivna lagar och sina egna uppfattningar om vad som är okej och inte är okej. Alla kulturer har ju sina oskrivna lagar och även om romer naturligtvis vet vad dom skrivna lagarna säger så blir det ju problem om man har andra oskrivna lagar. Exempel: i Sverige så är det olagligt både att inte betala tv-licens och att köra rattfull, men det är mer tabu att köra rattfull så därför undviker vi mer att köra rattfull än att undlåta att betala tv-licens. I andra kulturer finns andra värderingar och i vissa kulturer ser man t.ex. inte rattfylla som särskilt allvarligt och naturligtvis är det så att om man lever i en kultur där rattfylla är accepterat så är sannolikheten mycket större att du kör rattfull. I en mångkultur där vi har olika värderingar kommer olika kulturer att vara överrepresenterade i vissa typer av brottslighet, och därför menar jag att mångkulturella samhällen fungerar dåligt.
När det gäller romerna så lever dom i en annan kultur och har andra värderingar och kommer därför att vara överrepresenterade när det gäller viss brottslighet. Det här ska inte förväxlas med omoral eller någon slag sämre värderingar, utan bara annan moral och andra värderingar. Romer har garanterat oskrivna lagar som påbjuder ett beteende som etniska svenskar saknar och säkerligen tycker romer att etniska svenskar betér sig konstigt eller fel i många situationer och garanterat är etniska svenskar överrepresenterade på "felsidan" på många punkter i den romska oskrivna lagboken.
Hur ska man göra för att lösa situationen? Jag har läst att 2/3 av etniska italienare vill kasta ut romerna ur Italien. Jag tycker man ska göra precis tvärtom. Man ska inte köra ut romerna ur samhället utan köra in dom i samhället, för att uttrycka det klatschigt. Vi ska INTE sträva efter mångkultur eftersom det bara upprätthåller romernas isolering och utanförskap utan det är istället integration som gäller. Hur det ska gå till är nästa fråga, men det handlar mycket om att ändra inställning. Vårt samhälle måste ändra sitt ideal FRÅN mångkultur TILL integration. Likaså måste romerna ändra sitt ideal FRÅN isolering TILL integration. För romerna har ända sedan dom uppstod som folkgrupp, vad jag förstår skedde det för ungefär 1000 år sedan i Indien, haft som ideal att isolera sig och leva traditionellt efter sina egna regler. Det FUNKAR inte. Med den här taktiken som finns idag kommer romerna alltid att vara utanför, det kommer alltid att finnas fördomar som egentligen inte är fördomar, det kommer att förekomma diskriminering och utanförskap. Jag beklagar, men jag ser inga andra alternativ än integration om vi nu inte är nöjda med dagens situation.
Att integreras i en ny kultur är inte lätt. Det innebär att man måste överge de värderingar som man lärt sig sedan barnsben. Jag tror till och med att det i stort sett är omöjligt att integreras/integrera sig i en annan kultur. Det tar minst en generation, troligen längre tid, att lyckas med integration. Det går om man vill men det kräver mycket arbete. Vill man inte så går det dock inte alls.
Pat Condell säger viktiga saker
Är ni intresserade av dom frågor jag skriver om här så har ni säkerligen sett videoklipp av och med Pat Condell (brittisk... ja, vad ska man kalla honom... jag tror han kallar sig själv för komiker). Har ni inte gjort det så beordrar jag er att omedelbums ta en titt på vad han har att säga:
http://www.youtube.com/user/patcondell
Det han säger är viktigt.
http://www.youtube.com/user/patcondell
Det han säger är viktigt.
Yvonne Ruwaida har rätt
Pride-festivalen pågår som bäst i Stockholm. Tyvärr så blev två män överfallna och rånade häromnatten och en av dom blev knivhuggen (vad jag förstår blev han inte allvarligt skadad fysiskt). Dessa män hade tydligen kyssts offentligt och överfallet räknas av polisen som ett hatbrott.
Så här kommenterar Yvonne Ruwaida (mp) överfallet:
"- De här attackerna är inte bara från enstaka individer som blivit knäppa utan de kommer från en miljö där hets och hat mot homosexuella är vanligt, menar hon."
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2986239.ab
Jag tror Yvonne tänkte att gärningsmännen är ytterst korthåriga etniskt svenska ungdomar som hatar invandrare och homosexuella. Polisens signalement på gärningsmännen talar dock ett annat språk. Där sägs det vara gärningsmän av utländsk härkomst och överfallet föregicks av att gärningsmännen skrek "alla svenskar är bögar". Blogguppgifter pratar om att gärningsmännen tros ha arabiskt ursprung.
Yvonne Ruwaida har inte desto mindre rätt i sin analys. Är man uppväxt i ett land eller i en kultur (eller har föräldrar som är uppväxta där) som fördömer homosexualitet som något helt oacceptabelt, ja, rentav något som kan leda till dödsstraff för män, så är det klart som f-n att ens bakgrund påverkar ens syn på homosexuella. Man ändrar inte sina värderingar så lätt och man ändrar dom inte bara för att man kommer till Sverige.
Människors värderingar påverkas starkt av kultur. Det verkar som att kulturens uppgift är att vara normerande. Nu när målet för svenska samhället uttalat är att det skall vara mångkulturellt så ska ju ingen bli förvånad över att vi inte har samma grundläggande värderingar. Det är ju meningen att vi inte ska ha samma grundläggande värderingar, för "det berikar".
Enligt mig är samhällen där människor har olika grundläggande värderingar är inga riktiga samhällen.
Så här kommenterar Yvonne Ruwaida (mp) överfallet:
"- De här attackerna är inte bara från enstaka individer som blivit knäppa utan de kommer från en miljö där hets och hat mot homosexuella är vanligt, menar hon."
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2986239.ab
Jag tror Yvonne tänkte att gärningsmännen är ytterst korthåriga etniskt svenska ungdomar som hatar invandrare och homosexuella. Polisens signalement på gärningsmännen talar dock ett annat språk. Där sägs det vara gärningsmän av utländsk härkomst och överfallet föregicks av att gärningsmännen skrek "alla svenskar är bögar". Blogguppgifter pratar om att gärningsmännen tros ha arabiskt ursprung.
Yvonne Ruwaida har inte desto mindre rätt i sin analys. Är man uppväxt i ett land eller i en kultur (eller har föräldrar som är uppväxta där) som fördömer homosexualitet som något helt oacceptabelt, ja, rentav något som kan leda till dödsstraff för män, så är det klart som f-n att ens bakgrund påverkar ens syn på homosexuella. Man ändrar inte sina värderingar så lätt och man ändrar dom inte bara för att man kommer till Sverige.
Människors värderingar påverkas starkt av kultur. Det verkar som att kulturens uppgift är att vara normerande. Nu när målet för svenska samhället uttalat är att det skall vara mångkulturellt så ska ju ingen bli förvånad över att vi inte har samma grundläggande värderingar. Det är ju meningen att vi inte ska ha samma grundläggande värderingar, för "det berikar".
Enligt mig är samhällen där människor har olika grundläggande värderingar är inga riktiga samhällen.
SVT tycker det är BRA med integration!
Jag hörde på lördagsintervjun i P1 idag med SVT-chefen Eva Hamilton. Hon sa något mycket uppseendeväckande. Ikväll är det finalen av Melodifestivalen och tittarsiffrorna väntas bli enorma. Hon sa att programmet fungerar som ett nationellt sammanhållande kit, och att det är bra att människor får gemensamma erfarenheter. Va!? Nu kommer månkulturalisterna att gå i taket - dom som tycker att det är dåligt att en befolkning har gemensamma erfarenheter och dåligt med nationella sammanhållande kit. Ojoj, nu kommer säkert beskyllningarna om att hon är rasist och gud vet vad. Jag vet hur det brukar låta från mångkulturalisterna.
Quo vadis, Svecia?
Som ni vet så vill jag ha ett samhälle där vi känner en gemenskap och har en "gemensam värdegrund", för att använda ett populärt uttryck. Samhällen som inte har detta är dysfunktionella. Det vet ni redan att jag tycker.
Samtidigt som jag vill ha ett samhälle med en gemenskapskänsla så vill jag ha en stark individualism. Samhällets minsta beståndsdelar är individerna, och individerna ska ha stor frihet.
Jag lyssnade nyss på Människor och tro i P1. Där berättade man om att antalet protestanter i USA minskar kraftigt. För 20 år sedan var det 2/3 som var protestanter och nu är det i stort sett 50%. Det beror bland annat på att protestanter har väsentligt lägre födelsetal än människor från andra religioner. En person (någon slags forskare) intervjuas och säger att det här på sikt kan påverka USAs individualism eftersom, enligt honom, så beror den starka individualismen i USA till stor del på att landet alltid varit protestantiskt.
Självklart kan jag inte låta bli att tänka på svenska förhållanden. Vi har ju varit katolskt men är protestantiskt sedan 500 år. Och individen har idag en någorlunda stark ställning, t.ex. så är ju det här med hedersbegreppet i samband med hedersvåld något fullständigt främmande för oss. Under hundratals år har vi kämpat oss från katolicismens syn där familjen är samhällets minsta byggsten och där religionen numera är skild från och i viss mån underordnad våra lagar och det övriga samhället, och vi är människor som är fria att tro eller inte tro, att häda eller inte häda. Hädelse mot religion är äntligen avskaffat som tankebegrepp, skulle jag vilja påstå.
Inom några decennier så är protestanter i minoritet i Sverige och den största svenska religionen är islam. Hur kommer det att påverka vår syn på individ, familj, samhälle? Hur kommer det påverka religionens roll i samhället? Ja, många frågetecken finns det.
Eftersom vi ju vet att vi har ett religionsskifte på gång och så att säga går in i det med öppna ögon, så måste ju någon VETA hur förändringarna kommer att se ut. Det protestantismen verkat för i 500 år är borta om kanske 50 år* och då måste ju dom som vill att det ska bli så veta vad som kommer därefter. Vart är vi på väg, ni som vet?
* Okej, det tar längre tid än så att förändra dessa tankestrukturer i vår kultur, så 50 år är väl när dessa förändringar kommer att sätta fart på allvar eftersom islam ungefär då kommer att övergå från minoritetsreligion till majoritetsreligion.
Samtidigt som jag vill ha ett samhälle med en gemenskapskänsla så vill jag ha en stark individualism. Samhällets minsta beståndsdelar är individerna, och individerna ska ha stor frihet.
Jag lyssnade nyss på Människor och tro i P1. Där berättade man om att antalet protestanter i USA minskar kraftigt. För 20 år sedan var det 2/3 som var protestanter och nu är det i stort sett 50%. Det beror bland annat på att protestanter har väsentligt lägre födelsetal än människor från andra religioner. En person (någon slags forskare) intervjuas och säger att det här på sikt kan påverka USAs individualism eftersom, enligt honom, så beror den starka individualismen i USA till stor del på att landet alltid varit protestantiskt.
Självklart kan jag inte låta bli att tänka på svenska förhållanden. Vi har ju varit katolskt men är protestantiskt sedan 500 år. Och individen har idag en någorlunda stark ställning, t.ex. så är ju det här med hedersbegreppet i samband med hedersvåld något fullständigt främmande för oss. Under hundratals år har vi kämpat oss från katolicismens syn där familjen är samhällets minsta byggsten och där religionen numera är skild från och i viss mån underordnad våra lagar och det övriga samhället, och vi är människor som är fria att tro eller inte tro, att häda eller inte häda. Hädelse mot religion är äntligen avskaffat som tankebegrepp, skulle jag vilja påstå.
Inom några decennier så är protestanter i minoritet i Sverige och den största svenska religionen är islam. Hur kommer det att påverka vår syn på individ, familj, samhälle? Hur kommer det påverka religionens roll i samhället? Ja, många frågetecken finns det.
Eftersom vi ju vet att vi har ett religionsskifte på gång och så att säga går in i det med öppna ögon, så måste ju någon VETA hur förändringarna kommer att se ut. Det protestantismen verkat för i 500 år är borta om kanske 50 år* och då måste ju dom som vill att det ska bli så veta vad som kommer därefter. Vart är vi på väg, ni som vet?
* Okej, det tar längre tid än så att förändra dessa tankestrukturer i vår kultur, så 50 år är väl när dessa förändringar kommer att sätta fart på allvar eftersom islam ungefär då kommer att övergå från minoritetsreligion till majoritetsreligion.
Mångkultur - nej, tack
Så fort vi människor träffar en annan människa så gör vi omedvetet eller medvetet en bedömning av den andre. Vi ser på klädstil, utseende, sätt att prata, ordval osv och gör en bedömning av vad det här är för någon människa. Det där sker oftast blixsnabbt och kan såklart ibland leda till felaktiga slutsatser, men det är också mycket viktigt att vi gör det här för att vi ska fungera socialt.
I en mångkultur rämnar det här otroligt viktiga systemet. Jag tänker så här: när man åker på semester till ett annat land med en annan kultur så kan vi inte längre bedöma människor korrekt. Vi kan inte känna känslan av vad det är för person vi möter. Vi kommer till exempel inte att kunna ana om det är någon som försöker lura oss (vilket leder både till att vi kan bli lurade men också till att vi kan tro att någon som inte vill lura oss är ute efter att lura oss). Vi har svårt för att göra affärer (är det en "bilförsäljare", en maffioso eller en Fröken Ärlig vi har att göra med?) och när det gäller kärleksaffärer och också vänskap så är det så lätt att missförstå och misstolka. Det där med sociala interaktioner är mycket komplicerat och helt omedvetet vägs varenda muntlig eller kroppslig signal vi sänder ut på guldvåg av andra människor, och slutmålet är såklart att den andra människan helt enkelt ska klara av att bedöma vad vi är för någon filur.
Jag tror att det är viktigt att vi i ett samhälle har någorlunda lika referensramar. Träffar man någon från en annan kultur och som har ett annat modersmål så kommer du för det första att inte kunna göra en korrekt bedömning av den här personen; du kan inte bedöma språket, klädseln eller uppträdandet för att "placera" personen rätt. Då säger folk "ja, men prata med personen då så får du lära känna honom/henne". Icke. För det första är det omöjligt att gå runt och prata med alla man möter för att få en uppfattning om dom. Och för det andra så är det inte samma "system" som går igång när man lär känna någon genom prat som det omedvetna bedömandet av hur personen agerar och ser ut. Det är olika dimensioner. "Pratkännandet" är ytligt, ofullkomligt och dessutom styrt av den som pratar. För det tredje så kan du inte göra om pratkännandet av en person till ett korrekt bedömande. Jag menar så här: det personen säger kan inte omvandlas till dom kulturella signaler och koder som personen sänder ut. Stämmer det personen säger och det du kulturellt "läser av" personen inte överrens så kommer du instinktivt känna att något är fel, eller åtminstone inte riktigt "känna" för personen. Dessutom, för det fjärde kanske man kan säga, så är det omöjligt att riktigt förstå varandra över kulturella gränser även om vi korrekt kan bedöma en annan människa. Jag tänker så här: om du kan placera en människa från en annan kultur i överklass, arbetarklass, lågutbildad, högutbildad, ytlig, humoristisk, filosoferande, blyg, rik, fattig osv. så har man ÄNDÅ inte förstått den människan. För det betyder inte samma sak att vara blyg japan och blyg amerikan... dom är förmodligen mer olika än vad två blyga japaner eller två blyga amerikaner är varandra. Så att då tro att en blyg japan och en blyg amerikan har samma personlighetstyp är vilseledande och... etnocentristiskt (äntligen får jag använda det ordet...).
Jag tror att det är viktigt i en kultur och i ett samhälle att vi kan göra korrekta bedömningar av dom människor vi möter. Kanske är det det som gör att vi är en kultur, dvs. att vi kan "läsa av" varandra. Om vi inte kan läsa av varandra så kan det så klart leda till vi-och-dom-känslor i ett samhälle (mycket dåligt), för att använda ett modeord: utanförskap, dvs. man känner inte att man hör hemma, och det i sin tur leder till att man inte känner något ansvar för varken samhället eller andra människor. Det kan leda till våld och kriminalitet, för man kan inte läsa av andra människors signaler korrekt, och då bryr man sig inte heller om dessa människor lika mycket. Det leder till att vi, alla, känner osäkerhet inför varandra, och det leder i sin tur till allt ifrån att högutbildade invandrare inte får jobb som dom är kvalificerade till till att fru Svensson känner sig otrygg när hon går till Konsum och handlar på förmiddagen.
När nu Sverige har som ideal att bli mångkulturellt är det som att be om problem. Ett mångkulturellt samhälle är dysfunktionellt. En mångkultur är ingen kultur, och en kultur är förutsättningen för att människor ska fungera. Mångkultur gör att vi inte kommer att kunna bedömas som individer utan istället kommer folk att bedöma det dom kan se, och det är din kulturella tillhörighet. I ett mångkulturellt samhälle kommer vi alla att först och främst bedömas utifrån vår kultur, för det är det folk kan bedöma, och inte utifrån vår personlighet och vår individ, för det kan folk inte bedöma.
Mohammed som rondellhund
En konstutställning i Värmland har valt att inte visa en bild där profeten Mohammed visas i form av en rondellhund (föreståndaren för utställningen säger att hon uppmanats av både privatpersoner och myndigheter att inte visa bilderna - vilka myndigheter är det?). För det första så får man ju enligt islam inte porträttera Mohammed och dessutom är människans bästa vän, hunden, inte särskilt uppskattad bland muslimer.
Återigen ställs frågan om vi ska ha yttrandefrihet eller om vi ska välja att inte publicera sådant som kränker muslimer.
Jag tycker faktiskt inte frågan handlar om yttrandefrihet eller inte utan om ännu ett problem med mångkultur.
När det gäller yttrandefrihet så har vi inte någon absolut yttrandefrihet. Inget land har det, men däremot så varierar vad som är förbjudet att uttrycka. I kommunistiska länder så är kritik mot staten/partiet förbjudet, och i muslimska länder är t.ex. Mohammed-bilder förbjudna. I Sverige då? Ja, du får inte publicera karikatyrer av judar eller afrikaner för då är det (kan vara) hets mot folkgrupp. Pastor Åke Green var också på vippen att bli dömd för det han sa om homosexualitet. Du får inte sprida bilder på hakkors hur som helst. Barnporr är både förbjudet att tillverka och inneha. Säger du saker om andra som är osanna eller kränkande så kan du dömas för förtal. I många europeiska länder är det också straffbart att ifrågasätta förintelsen av judar under WWII. Finns säkert fler saker som jag inte kommer på just nu, men helt klart är att någon absolut yttrandefrihet har vi inte.
Etniska svenskar kan inte riktigt förstå vad som skulle vara fel med att göra en karikatyr av Mohammed medan vi förmodligen skulle reagera väldigt negativt på karikatyrer av judar. Vad jag förstår så förekommer karikatyrer av judar ofta i tidningar i t.ex. Egypten för där tycker man det är helt ok, medan en Mohammed-karikatyr vore otänkbar att publicera där.
Vad som är förbjudet eller tabu att publicera varierar från kultur till kultur. Problem uppstår därför i ett mångkulturellt samhälle, där värderingarna mellan olika grupper är olika. Vi har ju t.ex. fallet med CD-skivorna med inspelningar från någon moské i Sverige där imamen uppmanar till våld mot judar och där JK valde att inte åtala, vi har svenska konstnärer som ritar Mohammed-karikatyrer men som inte får visas.
Jag vet inte vad som är rätt eller fel i den här frågan. Många talar om att vi måste respektera varandra. Hur menar man då egentligen? Ska etniska svenskar respektera svenska muslimer och inte måla Mohammed, eller ska svenska muslimer respektera etniska svenskar och deras målerier? Eller ska etniska svenskar respektera svenska muslimers hatpropaganda mot judar eller ska svenska muslimer respektera etniska svenskars ovilja mot hatpropaganda mot judar?
Mångkultur är inte så enkelt.
Återigen ställs frågan om vi ska ha yttrandefrihet eller om vi ska välja att inte publicera sådant som kränker muslimer.
Jag tycker faktiskt inte frågan handlar om yttrandefrihet eller inte utan om ännu ett problem med mångkultur.
När det gäller yttrandefrihet så har vi inte någon absolut yttrandefrihet. Inget land har det, men däremot så varierar vad som är förbjudet att uttrycka. I kommunistiska länder så är kritik mot staten/partiet förbjudet, och i muslimska länder är t.ex. Mohammed-bilder förbjudna. I Sverige då? Ja, du får inte publicera karikatyrer av judar eller afrikaner för då är det (kan vara) hets mot folkgrupp. Pastor Åke Green var också på vippen att bli dömd för det han sa om homosexualitet. Du får inte sprida bilder på hakkors hur som helst. Barnporr är både förbjudet att tillverka och inneha. Säger du saker om andra som är osanna eller kränkande så kan du dömas för förtal. I många europeiska länder är det också straffbart att ifrågasätta förintelsen av judar under WWII. Finns säkert fler saker som jag inte kommer på just nu, men helt klart är att någon absolut yttrandefrihet har vi inte.
Etniska svenskar kan inte riktigt förstå vad som skulle vara fel med att göra en karikatyr av Mohammed medan vi förmodligen skulle reagera väldigt negativt på karikatyrer av judar. Vad jag förstår så förekommer karikatyrer av judar ofta i tidningar i t.ex. Egypten för där tycker man det är helt ok, medan en Mohammed-karikatyr vore otänkbar att publicera där.
Vad som är förbjudet eller tabu att publicera varierar från kultur till kultur. Problem uppstår därför i ett mångkulturellt samhälle, där värderingarna mellan olika grupper är olika. Vi har ju t.ex. fallet med CD-skivorna med inspelningar från någon moské i Sverige där imamen uppmanar till våld mot judar och där JK valde att inte åtala, vi har svenska konstnärer som ritar Mohammed-karikatyrer men som inte får visas.
Jag vet inte vad som är rätt eller fel i den här frågan. Många talar om att vi måste respektera varandra. Hur menar man då egentligen? Ska etniska svenskar respektera svenska muslimer och inte måla Mohammed, eller ska svenska muslimer respektera etniska svenskar och deras målerier? Eller ska etniska svenskar respektera svenska muslimers hatpropaganda mot judar eller ska svenska muslimer respektera etniska svenskars ovilja mot hatpropaganda mot judar?
Mångkultur är inte så enkelt.
Mångkulturens fröjder
En respekterad statsvetare, Robert Putnam, har hållit en föreläsning i Sverige om mångkulturens följder. Han säger, enligt Svenska dagbladet, så här:
Ju fler etniciteter det finns i ett samhälle, desto större misstro hyser invånarna mot varandra. Putnam finner att i etniskt heterogena samhällen råder lägre förtroende för lokala politiker och medier, lägre tro på det egna inflytandet, lägre valdeltagande, lägre benägenhet att delta i gemensamma projekt och lägre vilja att arbeta med välgörenhet. Vidare menar Putnam att människor i dessa samhällen har färre nära vänner, upplever sämre livskvalitet, samt tillbringar mer tid framför tv-apparaterna.
Är inte det mesta av det här rätt självklart? Jag är då inte förvånad. Sedan kan vän av ordning invända att man inte måste tolka allt det här negativt, t.ex. så står det inte hugget i sten att mer tv-tittande är något negativt. Och ett lågt valdeltagande är inte heller ett självklart tecken på något dåligt. Osv. Det går att ifrågasätta om allt det här är negativt. Sedan finns det andra saker som jag svårligen kan tolka som något annat än negativt, t.ex. upplevelsen av sämre livskvalitet och lägre tro på det egna inflytandet.
Det mångkulturella samhället leder till många negativa konsekvenser. Nu tycker jag det är upp till bevis för dom som förespråkar ett mångkulturellt samhälle (vilket är en majoritet av politikerna) att förklara fördelarna. Inte heller jag tror att det bara finns negativa konsekvenser av ett mångkulturellt samhälle (och vissa konsekvenser är som sagt inte helt enkla att säga om dom är postiva eller negativa). Det finns förmodligen positiva effekter också. Precis som med alla komplexa frågor så finns det bollar i båda vågskålarna. Tunga bollar ligger i den negativa skålen, så berätta nu om bollarna i den positiva skålen ni som vet.
Ju fler etniciteter det finns i ett samhälle, desto större misstro hyser invånarna mot varandra. Putnam finner att i etniskt heterogena samhällen råder lägre förtroende för lokala politiker och medier, lägre tro på det egna inflytandet, lägre valdeltagande, lägre benägenhet att delta i gemensamma projekt och lägre vilja att arbeta med välgörenhet. Vidare menar Putnam att människor i dessa samhällen har färre nära vänner, upplever sämre livskvalitet, samt tillbringar mer tid framför tv-apparaterna.
Är inte det mesta av det här rätt självklart? Jag är då inte förvånad. Sedan kan vän av ordning invända att man inte måste tolka allt det här negativt, t.ex. så står det inte hugget i sten att mer tv-tittande är något negativt. Och ett lågt valdeltagande är inte heller ett självklart tecken på något dåligt. Osv. Det går att ifrågasätta om allt det här är negativt. Sedan finns det andra saker som jag svårligen kan tolka som något annat än negativt, t.ex. upplevelsen av sämre livskvalitet och lägre tro på det egna inflytandet.
Det mångkulturella samhället leder till många negativa konsekvenser. Nu tycker jag det är upp till bevis för dom som förespråkar ett mångkulturellt samhälle (vilket är en majoritet av politikerna) att förklara fördelarna. Inte heller jag tror att det bara finns negativa konsekvenser av ett mångkulturellt samhälle (och vissa konsekvenser är som sagt inte helt enkla att säga om dom är postiva eller negativa). Det finns förmodligen positiva effekter också. Precis som med alla komplexa frågor så finns det bollar i båda vågskålarna. Tunga bollar ligger i den negativa skålen, så berätta nu om bollarna i den positiva skålen ni som vet.
SD vill inte ha integration?
Läser idag en notis i Gefle Dagblad med rubriken SD vill inte ha integration. Igår var det tydligen debatt i kommunfullmäktige i Gävle om kommunens s.k. mångfaldspolicy. SD ville att stycket om inegration skulle strykas. Jag vet inte vad som stod i stycket, men jag blir helt bestört om SD inte vill ha integration. Det är ju en kärnfråga för partiet! Nej till mångultur utan integration istället, kan man säga för att uttrycka det kortfattat. Att då i en mångfaldspolicy stryka ett stycke om integration... jag tar mig för pannan. Stryk styckena om mångkultur istället!
Jag får nog ta och läsa igenom protokollet från kommunfullmäktige när det läggs ut på nätet.
En annan sak som står i notisen är att SDs förslag om att kommunen ska förbjuda politisk diskriminering inte röstades igenom. Jag vet att Nykvarns kommun infört ett förbud mot politisk diskriminering efter ett förslag från SD. Att SD så gärna vill ha igenom ett sådant här förbud beror förmodligen på att dom gång efter annan fått problem med att hyra lokaler av kommunen för sina möten. Diskriminering på grund av politiska åsikter förblir alltså tillåtet i Gävle kommun.
Jag får nog ta och läsa igenom protokollet från kommunfullmäktige när det läggs ut på nätet.
En annan sak som står i notisen är att SDs förslag om att kommunen ska förbjuda politisk diskriminering inte röstades igenom. Jag vet att Nykvarns kommun infört ett förbud mot politisk diskriminering efter ett förslag från SD. Att SD så gärna vill ha igenom ett sådant här förbud beror förmodligen på att dom gång efter annan fått problem med att hyra lokaler av kommunen för sina möten. Diskriminering på grund av politiska åsikter förblir alltså tillåtet i Gävle kommun.
Döma människor för vad dom ÄR eller vad dom GÖR?
Jag tror starkt på att människor ska dömas för det dom gör och inte för det dom är. Saker som kön, kulturell bakgrund och sådana saker kan mycket väl påverka vårt sätt att agera, men det är det du gör/säger som räknas.
Häromdagen fick jag mig en liten funderare kring den här inställningen. Det var när jag åkte lokalbussen till sta´n. När jag klev på bussen satt det flera kvinnor i bussen. Dom satt alla på sätet närmast gången och hade sätet bredvid sig mot fönstret tomt. Någon hållplats efter så klev det på en kvinna, och kvinnorna makade sig då åt sidan så att hon fick sitta. Men när jag klev på hade dom minsann inte rört en fena!
Då står jag där i valet och kvalet att antingen tycka att det här var ett gäng taskiga tanter som låter mig stå, men när det kommer någon annan så låter dom henne sätta sig. Var det feminister det rörde sig om? ;) Nej. Men jag kan avslöja att alla kvinnorna hade sjal på sig. Jag vet att inte alla kvinnor med sjal är "rädda" för mig eller andra män, men jag tycker mig ha noterat att dom med heltäckande niqab verkar vara väldigt avvaktande. Dilemmat är att antingen så dömer jag dom här kvinnorna efter agerandet, och att vägra låta någon sitta bredvid för att den har fel kön är i min bok väldigt ohövligt och fel. Men tar jag in i beräkningen att dessa kvinnor förmodligen lärt sig att det är fel att sitta bredvid okända män så förstår jag att dessa kvinnor inte är elaka utan agerar enligt sin kulturella uppfostran.
Några frågor:
Ska man eller ska man inte döma människor som individer och för dom handlingar dom gör? Eller ska man ta hänsyn till t.ex. kulturell bakgrund när man dömer individer? I sådana fall: har jag rätt att fördöma en individ inte på grund av personens handlingar utan bara på grund av kulturell bakgrund?
Hur ska man tänka när någon agerar på ett sätt som jag lärt mig att tycka är fel när den personen lärt sig att tycka att det är rätt?
Jag tycker frågan är komplicerad. För antingen så ska alla dömas som individer, och då skulle jag ju svära åt dom dumma tanterna på bussen. Dom skulle också svära åt mig ifall jag satte mig bredvid dom. Eller så tar man hänsyn till kulturell bakgrund när man dömer individer, och råkar ut för en massa andra dilemman. Hur skulle man t.ex. göra på bussen? Skulle jag visa hänsyn för tanternas kultur eller skulle dom visa hänsyn för min? Och hur ska jag rimligen kunna hålla reda på alla andra människors kultur? I det mångkulturella Sverige möter jag dagligen människor från tiotals olika kulturer. Hur ska jag kunna veta vilket agerande som har kulturella orsaker och vilka som tyder på att individen är en idiot? Och hur ska jag agera för att inte framstå som en idiot i andras ögon? Ett resultat av mångkulturen är egentligen att jag inte kan avgöra om en människa är lite tokig eller om människan bara agerar enligt kulturella regler.
Det här är som sagt frågor. Jag har inga svar. Men mångkultur ställer till problem, gott folk. Vi kan liksom inte tolka varandras beteenden på ett korrekt sätt. Kanske är inställningen att döma människor som individer, alltså efter vad dom gör och säger och inte efter vad dom är, en helt omöjlig inställning i ett mångkulturellt samhälle.
Häromdagen fick jag mig en liten funderare kring den här inställningen. Det var när jag åkte lokalbussen till sta´n. När jag klev på bussen satt det flera kvinnor i bussen. Dom satt alla på sätet närmast gången och hade sätet bredvid sig mot fönstret tomt. Någon hållplats efter så klev det på en kvinna, och kvinnorna makade sig då åt sidan så att hon fick sitta. Men när jag klev på hade dom minsann inte rört en fena!
Då står jag där i valet och kvalet att antingen tycka att det här var ett gäng taskiga tanter som låter mig stå, men när det kommer någon annan så låter dom henne sätta sig. Var det feminister det rörde sig om? ;) Nej. Men jag kan avslöja att alla kvinnorna hade sjal på sig. Jag vet att inte alla kvinnor med sjal är "rädda" för mig eller andra män, men jag tycker mig ha noterat att dom med heltäckande niqab verkar vara väldigt avvaktande. Dilemmat är att antingen så dömer jag dom här kvinnorna efter agerandet, och att vägra låta någon sitta bredvid för att den har fel kön är i min bok väldigt ohövligt och fel. Men tar jag in i beräkningen att dessa kvinnor förmodligen lärt sig att det är fel att sitta bredvid okända män så förstår jag att dessa kvinnor inte är elaka utan agerar enligt sin kulturella uppfostran.
Några frågor:
Ska man eller ska man inte döma människor som individer och för dom handlingar dom gör? Eller ska man ta hänsyn till t.ex. kulturell bakgrund när man dömer individer? I sådana fall: har jag rätt att fördöma en individ inte på grund av personens handlingar utan bara på grund av kulturell bakgrund?
Hur ska man tänka när någon agerar på ett sätt som jag lärt mig att tycka är fel när den personen lärt sig att tycka att det är rätt?
Jag tycker frågan är komplicerad. För antingen så ska alla dömas som individer, och då skulle jag ju svära åt dom dumma tanterna på bussen. Dom skulle också svära åt mig ifall jag satte mig bredvid dom. Eller så tar man hänsyn till kulturell bakgrund när man dömer individer, och råkar ut för en massa andra dilemman. Hur skulle man t.ex. göra på bussen? Skulle jag visa hänsyn för tanternas kultur eller skulle dom visa hänsyn för min? Och hur ska jag rimligen kunna hålla reda på alla andra människors kultur? I det mångkulturella Sverige möter jag dagligen människor från tiotals olika kulturer. Hur ska jag kunna veta vilket agerande som har kulturella orsaker och vilka som tyder på att individen är en idiot? Och hur ska jag agera för att inte framstå som en idiot i andras ögon? Ett resultat av mångkulturen är egentligen att jag inte kan avgöra om en människa är lite tokig eller om människan bara agerar enligt kulturella regler.
Det här är som sagt frågor. Jag har inga svar. Men mångkultur ställer till problem, gott folk. Vi kan liksom inte tolka varandras beteenden på ett korrekt sätt. Kanske är inställningen att döma människor som individer, alltså efter vad dom gör och säger och inte efter vad dom är, en helt omöjlig inställning i ett mångkulturellt samhälle.
Racist is who racist says
Om jag förstår diverse bloggar och tidningsuppgifter rätt så har det varit en hätsk debatt i Blekinges landstingsfullmäktige idag. Sverigedemokraterna motsatte sig ett förslag om att landstinget skulle beakta etniskt ursprung vid anställningar för att på så sätt få etnisk mångfald och att anställda i landstinget på så sätt skulle avspegla befolkningen proportionerligt.
Sverigedemokraternas krav på att man inte ska ta hänsyn till etnisk bakgrund vid anställningar tycks ha retat upp andra å det grövsta.
Jag vill ha ett samhälle där man aldrig tar hänsyn till en människas etniska bakgrund, kön, hudfärg eller något sådant. Det är du som individ som ska bedömas. Dina kunskaper, dina färdigheter och dina egenskaper (och i egenskaper ingår så klart inte sådant som etnisk bakgrund, kön eller hudfärg) är dom grunder för hur du ska bedömas.
Idag, i Sverige, år 2007, så finns det vissa, ja, inte bara vissa, utan väldigt många, som tycker att ditt etniska ursprung ska spela roll när du söker ett jobb. Vi ska ha någon slags kvotering. Om 20% av befolkningen har invandrarbakgrund så ska personalen också ha det. Om du är en läkare från Indien så får du representera invandrare, istället för att representera en som är j-ligt duktig på kirurgi. Jag undrar föresten om det räcker med vilken invandrarbakgrund som helst, eller om somalier kan representera irakier? Det här att man ska representera andra med samma etniska bakgrund är i mina öron fruktansvärt.
Hur skulle det låta om man är läkare från Irak och söker en anställning på ett sjukhus i Sverige och dom säger "du, vi har redan en läkare från Irak, så vår Irak-kvot är full"? Tyvärr tror jag folk skulle tycka det var helt ok, för vi vill ju ha etnisk mångfald, och då blir det ju la lite grötigt om det blir för många irakier på ett och samma ställe.
Det vansinniga i hela den här debatten är att dom som kämpar EMOT att etniskt ursprung ska spela roll i bedömningen av människor, dvs. Sverigedemokraterna, är dom som blir beskyllda för saker som rasism.
Tänk att man kan uppfatta saker så olika...
Det är märkligt hur man kan uppfatta saker så olika. Jag tänker på SSUs uttalande inför Sverigedemokraternas nu pågående riksårsmöte.
Så här säger SSUarna i tidningen Dagen:
- Det är viktigt att inte hymla med vad sverigdemokraterna är för slags parti. Deras rasistiska, sjuka och fula tryne kan inte döljas bakom en välpolerad fasad. De står för hat och detta hat måste vi bekämpa, säger Jytte Guteland.
Faraj Abu-Iseifan säger att sverigedemokraternas idealsamhälle är apartheidens Sydafrika och den amerikanska södern på 60-talet. Där fick de svarta sitta längst bak i bussen, inte använda samma toaletter som de vita och inte inneha några maktpositioner, säger Faraj Abu-Iseifan.
SSU är emot SD för dom tror att SD vill ha apartheid. En av anledningarna till att jag är för SD är att jag just inte vill ha något apartheid. Jag tycker mig se en tendens i dagens samhälle som pekar mot att vi går mot större klyftor, mot ett vi och dom, där vi inte lever i samma värld trots att vi lever i samma samhälle. Jag ska inte säga att det håller på att bli som i Sydafrikas apartheidsystem eller som i USA på 60-talet, men risken finns att vi tappar samhällsgemenskapen om vi ska leva som olika grupper i samhället. Och som jag ser det så leder det mångkulturella idealet till ökade klyftor och mer grupptänkande.
Vi får inte ett samhälle med en formell uppdelning som t.ex. i apartheidsystemet, utan det blir mer som ett samhälle av sydamerikanskt snitt där man har starka klassamhällen och människor som bor i slumområden knappast känner någon större samhörighet med dom som bor i lyxvillorna och vice versa. Är det ett bra samhälle? Jag tycker inte det. Dessa samhällen är faktiskt i någon mening mångkulturella.
Jag vill ha en stark känsla av gemenskap i samhället. Det ser jag som precis raka motsatsen till ett uppdelat apartheidsamhälle. Och jag tror SD vill ha det samhälle som jag drömmer om. Folkhem, ni vet. Inte så att alla människor måste tjäna lika mycket pengar eller tro på samma gud, men vi ska känna att det finns något som gör att vi hör ihop (svenskheten... det som är omöjligt att definera men som mångkulturalister ser som ett skällsord).
Så här säger SSUarna i tidningen Dagen:
- Det är viktigt att inte hymla med vad sverigdemokraterna är för slags parti. Deras rasistiska, sjuka och fula tryne kan inte döljas bakom en välpolerad fasad. De står för hat och detta hat måste vi bekämpa, säger Jytte Guteland.
Faraj Abu-Iseifan säger att sverigedemokraternas idealsamhälle är apartheidens Sydafrika och den amerikanska södern på 60-talet. Där fick de svarta sitta längst bak i bussen, inte använda samma toaletter som de vita och inte inneha några maktpositioner, säger Faraj Abu-Iseifan.
SSU är emot SD för dom tror att SD vill ha apartheid. En av anledningarna till att jag är för SD är att jag just inte vill ha något apartheid. Jag tycker mig se en tendens i dagens samhälle som pekar mot att vi går mot större klyftor, mot ett vi och dom, där vi inte lever i samma värld trots att vi lever i samma samhälle. Jag ska inte säga att det håller på att bli som i Sydafrikas apartheidsystem eller som i USA på 60-talet, men risken finns att vi tappar samhällsgemenskapen om vi ska leva som olika grupper i samhället. Och som jag ser det så leder det mångkulturella idealet till ökade klyftor och mer grupptänkande.
Vi får inte ett samhälle med en formell uppdelning som t.ex. i apartheidsystemet, utan det blir mer som ett samhälle av sydamerikanskt snitt där man har starka klassamhällen och människor som bor i slumområden knappast känner någon större samhörighet med dom som bor i lyxvillorna och vice versa. Är det ett bra samhälle? Jag tycker inte det. Dessa samhällen är faktiskt i någon mening mångkulturella.
Jag vill ha en stark känsla av gemenskap i samhället. Det ser jag som precis raka motsatsen till ett uppdelat apartheidsamhälle. Och jag tror SD vill ha det samhälle som jag drömmer om. Folkhem, ni vet. Inte så att alla människor måste tjäna lika mycket pengar eller tro på samma gud, men vi ska känna att det finns något som gör att vi hör ihop (svenskheten... det som är omöjligt att definera men som mångkulturalister ser som ett skällsord).
Inga palestinier i Sverige
Igår såg jag på tv att Palestina nu gör ansträngningar för att få vara med i Eurovisionsschlagerfestivalen. Dom enda detaljer som kan sätta käppar i hjulet för planerna är att Palestina inte är något land och inte ligger i Europa.
En palestinsk kvinna uttalade sig extremt politiskt inkorrekt i programmet. Hon sa att medlemskap i Euro-schlagern skulle vara väldigt viktigt för alla i det palestinska folket, oavsett vilket land dom bor i.
Vadå oavsett var man bor? I Sverige så bor det i alla fall inga palestinier. Alla som bor i Sverige är svenskar. Punkt. Sverige är det enda land i världen som bara har en enda folkgrupp (svenskar), alternativt det enda landet i världen utan folkgrupp.
Palestinier är dom som finns i Palestina (eller dom palestinska områdena). Man blir palestinier när man sätter sin fot där och man slutar vara palestinier när man lämnar området. Svensk blir man när man sätter sin fot på svensk mark och svensk slutar man vara när man lämnar svenskt territorium. Så är det ju. Tänker man inte så så är man rasist, nazist, etnocentrist, antidemokrat och kanske rentav Sverigedemokrat.
(detta inlägg ska läsas med en nypa salt)
-----
En update skriven sent på kvällen:
Såg Kobra i SVT. En amerikansk författare hade flyttat till Tokyo och han sa att när man gick på stan där så kunde man gå i flera dagar och bara möta japaner. Han var helt fascinerad av detta. Han kanske borde komma till Sverige, för här är alla svenskar. Han kan gå på stan i svenska städer i evigheter och bara möta svenskar för här är alla svenskar. Varenda en han möter är svensk eftersom man blir svensk när man är här. Det är INTE ett etnocentristiskt sätt att se det så här.
(plocka fram saltkaret igen)
En palestinsk kvinna uttalade sig extremt politiskt inkorrekt i programmet. Hon sa att medlemskap i Euro-schlagern skulle vara väldigt viktigt för alla i det palestinska folket, oavsett vilket land dom bor i.
Vadå oavsett var man bor? I Sverige så bor det i alla fall inga palestinier. Alla som bor i Sverige är svenskar. Punkt. Sverige är det enda land i världen som bara har en enda folkgrupp (svenskar), alternativt det enda landet i världen utan folkgrupp.
Palestinier är dom som finns i Palestina (eller dom palestinska områdena). Man blir palestinier när man sätter sin fot där och man slutar vara palestinier när man lämnar området. Svensk blir man när man sätter sin fot på svensk mark och svensk slutar man vara när man lämnar svenskt territorium. Så är det ju. Tänker man inte så så är man rasist, nazist, etnocentrist, antidemokrat och kanske rentav Sverigedemokrat.
(detta inlägg ska läsas med en nypa salt)
-----
En update skriven sent på kvällen:
Såg Kobra i SVT. En amerikansk författare hade flyttat till Tokyo och han sa att när man gick på stan där så kunde man gå i flera dagar och bara möta japaner. Han var helt fascinerad av detta. Han kanske borde komma till Sverige, för här är alla svenskar. Han kan gå på stan i svenska städer i evigheter och bara möta svenskar för här är alla svenskar. Varenda en han möter är svensk eftersom man blir svensk när man är här. Det är INTE ett etnocentristiskt sätt att se det så här.
(plocka fram saltkaret igen)
Sandviken prisar mångfald
Jag läser i Gefle Dagblad att Sandvikens kommun ska instifta ett mångfaldspris. Den som utmärkt sig för att verka för "mångfald och integration" ska kunna få ett pris på 5000 kr som delas ut varje år.
Jättebra! Men det skulle vara intressant att höra hur dom resonerar angående det här priset. Skulle det räknas som att verka för mångfald ifall man drog igång en kampanj för att kvinnor ska få bära heltäckande slöja (niqab)?
Min gissning är att det här projektet kommer att prisa organisationer som ordnat någon "multikulturell fest" där det bjudits på utländsk mat och spelats musik från andra länder och man har bjudit in hela kvarteret genom att sätta upp lappar i trappuppgångarna och så tror man att det är integration.
Jag hoppas jag har fel.
Jättebra! Men det skulle vara intressant att höra hur dom resonerar angående det här priset. Skulle det räknas som att verka för mångfald ifall man drog igång en kampanj för att kvinnor ska få bära heltäckande slöja (niqab)?
Min gissning är att det här projektet kommer att prisa organisationer som ordnat någon "multikulturell fest" där det bjudits på utländsk mat och spelats musik från andra länder och man har bjudit in hela kvarteret genom att sätta upp lappar i trappuppgångarna och så tror man att det är integration.
Jag hoppas jag har fel.