Tänk att man kan uppfatta saker så olika...
Det är märkligt hur man kan uppfatta saker så olika. Jag tänker på SSUs uttalande inför Sverigedemokraternas nu pågående riksårsmöte.
Så här säger SSUarna i tidningen Dagen:
- Det är viktigt att inte hymla med vad sverigdemokraterna är för slags parti. Deras rasistiska, sjuka och fula tryne kan inte döljas bakom en välpolerad fasad. De står för hat och detta hat måste vi bekämpa, säger Jytte Guteland.
Faraj Abu-Iseifan säger att sverigedemokraternas idealsamhälle är apartheidens Sydafrika och den amerikanska södern på 60-talet. Där fick de svarta sitta längst bak i bussen, inte använda samma toaletter som de vita och inte inneha några maktpositioner, säger Faraj Abu-Iseifan.
SSU är emot SD för dom tror att SD vill ha apartheid. En av anledningarna till att jag är för SD är att jag just inte vill ha något apartheid. Jag tycker mig se en tendens i dagens samhälle som pekar mot att vi går mot större klyftor, mot ett vi och dom, där vi inte lever i samma värld trots att vi lever i samma samhälle. Jag ska inte säga att det håller på att bli som i Sydafrikas apartheidsystem eller som i USA på 60-talet, men risken finns att vi tappar samhällsgemenskapen om vi ska leva som olika grupper i samhället. Och som jag ser det så leder det mångkulturella idealet till ökade klyftor och mer grupptänkande.
Vi får inte ett samhälle med en formell uppdelning som t.ex. i apartheidsystemet, utan det blir mer som ett samhälle av sydamerikanskt snitt där man har starka klassamhällen och människor som bor i slumområden knappast känner någon större samhörighet med dom som bor i lyxvillorna och vice versa. Är det ett bra samhälle? Jag tycker inte det. Dessa samhällen är faktiskt i någon mening mångkulturella.
Jag vill ha en stark känsla av gemenskap i samhället. Det ser jag som precis raka motsatsen till ett uppdelat apartheidsamhälle. Och jag tror SD vill ha det samhälle som jag drömmer om. Folkhem, ni vet. Inte så att alla människor måste tjäna lika mycket pengar eller tro på samma gud, men vi ska känna att det finns något som gör att vi hör ihop (svenskheten... det som är omöjligt att definera men som mångkulturalister ser som ett skällsord).
Så här säger SSUarna i tidningen Dagen:
- Det är viktigt att inte hymla med vad sverigdemokraterna är för slags parti. Deras rasistiska, sjuka och fula tryne kan inte döljas bakom en välpolerad fasad. De står för hat och detta hat måste vi bekämpa, säger Jytte Guteland.
Faraj Abu-Iseifan säger att sverigedemokraternas idealsamhälle är apartheidens Sydafrika och den amerikanska södern på 60-talet. Där fick de svarta sitta längst bak i bussen, inte använda samma toaletter som de vita och inte inneha några maktpositioner, säger Faraj Abu-Iseifan.
SSU är emot SD för dom tror att SD vill ha apartheid. En av anledningarna till att jag är för SD är att jag just inte vill ha något apartheid. Jag tycker mig se en tendens i dagens samhälle som pekar mot att vi går mot större klyftor, mot ett vi och dom, där vi inte lever i samma värld trots att vi lever i samma samhälle. Jag ska inte säga att det håller på att bli som i Sydafrikas apartheidsystem eller som i USA på 60-talet, men risken finns att vi tappar samhällsgemenskapen om vi ska leva som olika grupper i samhället. Och som jag ser det så leder det mångkulturella idealet till ökade klyftor och mer grupptänkande.
Vi får inte ett samhälle med en formell uppdelning som t.ex. i apartheidsystemet, utan det blir mer som ett samhälle av sydamerikanskt snitt där man har starka klassamhällen och människor som bor i slumområden knappast känner någon större samhörighet med dom som bor i lyxvillorna och vice versa. Är det ett bra samhälle? Jag tycker inte det. Dessa samhällen är faktiskt i någon mening mångkulturella.
Jag vill ha en stark känsla av gemenskap i samhället. Det ser jag som precis raka motsatsen till ett uppdelat apartheidsamhälle. Och jag tror SD vill ha det samhälle som jag drömmer om. Folkhem, ni vet. Inte så att alla människor måste tjäna lika mycket pengar eller tro på samma gud, men vi ska känna att det finns något som gör att vi hör ihop (svenskheten... det som är omöjligt att definera men som mångkulturalister ser som ett skällsord).
Kommentarer
Trackback