Kasta sten på den som tycker fel
Jag läste i tidningen Expo att en aktiv Sverigedemokrat i Göteborg nu lämnar partiet sedan han fått gatstenar inkastade genom fönsterrutan. Tidigare har han fått en yxa i dörren.
Jag fick mig en liten funderare på det här med demokratiläget i Sverige när Sverigedemokraterna för några veckor sedan öppnade en lokal i den stad jag bor i. Jag tänkte ett tag gå dit på invigningsfesten. Förvisso är jag inte medlem, men festen var öppen för alla och jag är trots allt anhängare. Gå dit med en blomma och ett vänligt ord och få lite smörgåstårta kändes som att det ville jag göra. Men. Jag tänkte att en sådan här fest förmodligen skulle utses som ett mål av antifascisterna. Så jag gick inte dit (lokalen har sedan dess vandaliserats två gånger, och en av dom ledande lokala Sverigedemokraterna har fått AFA-märkta gatstenar inkastade i sitt hem).
Vad jag vet skedde inget attentat mot SD-festen. Men efteråt så mådde jag dåligt över mitt beslut att inte gå dit. Jag hade ju de facto känt att jag inte ville gå till ett politiskt möte pga rädsla för min säkerhet. Jaja, ni kan gnälla nu att jag är en fegis, men även en fegis borde känna sig trygg i att kunna delta i politiska möten.
I samma veva som det här så fick Sverigedemokraterna alla sina bokade lokaler inför årsmötet avbokade eftersom arrangörerana inte kunde garantera säkerheten (vilket iofs är polisens uppgift).
I länder som vi kallar diktaturer så är det här en klassisk metod att förtrycka oppositionen. Polisen "kan inte garantera säkerheten" för oppositionens möten. Dom kan inte stoppa våldsamma attacker mot oppositionella partier (för dom har inte tid, dom har inte resurser, dom kunde inte förutse det och blablabla. I själva verket ville dom inte och i vissa fall fick dom inte).
Dagen efter att SD nekats att hyra en lokal pga säkerhetsskäl, och som då såg ut att vara det sista alternativet, så öppnar jag Gefle Dagblad och ser en artikel där Folkpartiet kräver att Sverige nu ska exportera sin demokrati som ett slags bistånd. Alla dom rättigheter som vi tar för självklara, som mötesfrihet och yttrandefrihet, ska vi nu hjälpa andra länder att införa, t.ex. på Kuba. Jag var nära att kräkas när jag läste artikeln. Först såg jag att artikeln handlade om att Sverige ska kämpa för demokrati, och jag tänkte att det var minsann ett ord i rättan tid, men när jag läste så insåg jag att det inte alls handlade om demokrati här.
Jag inser att demokratin i Kuba är klart mer begränsad än här i Sverige, men att slå oss för bröstet här och tycka att vi är så perfekta så att vi kan exportera vår demokrati är provocerande. Oppositionella i Sverige vågar inte ha kvar sina politiska uppdrag och vågar inte gå på politiska möten. Och Folkpartiet ser det som ett föredöme.
------
Inget relaterat men ändå: för bara några veckor sedan så gavs det ut en bok med titeln Brunt. Den handlar om svensk högerextremism efter andra världskriget. Tydligen tar den också upp Sverigedemokraterna. Personligen skulle jag vilja kalla SD för ett vänstertraditionellt parti, men det kan vi ta en annan gång. Hursomhelst så är ett kapitel i den här antologin skrivet av AFA om jag förstått saken rätt. Boken är delvis finansierad av LO. "Kul" att LO finansierar en bok där en organisation som utför politiska attentat i Sverige är med. "Jättekul".
Vissa kämpar för demokratin genom att slänga stenar genom bostadsfönster och sätta yxor i dörrar hemma hos oliktänkande, och andra kämpar för demokratin genom att försöka stoppa sådana saker. LO har valt vad dom tycker är bäst. Har du valt?
Jag fick mig en liten funderare på det här med demokratiläget i Sverige när Sverigedemokraterna för några veckor sedan öppnade en lokal i den stad jag bor i. Jag tänkte ett tag gå dit på invigningsfesten. Förvisso är jag inte medlem, men festen var öppen för alla och jag är trots allt anhängare. Gå dit med en blomma och ett vänligt ord och få lite smörgåstårta kändes som att det ville jag göra. Men. Jag tänkte att en sådan här fest förmodligen skulle utses som ett mål av antifascisterna. Så jag gick inte dit (lokalen har sedan dess vandaliserats två gånger, och en av dom ledande lokala Sverigedemokraterna har fått AFA-märkta gatstenar inkastade i sitt hem).
Vad jag vet skedde inget attentat mot SD-festen. Men efteråt så mådde jag dåligt över mitt beslut att inte gå dit. Jag hade ju de facto känt att jag inte ville gå till ett politiskt möte pga rädsla för min säkerhet. Jaja, ni kan gnälla nu att jag är en fegis, men även en fegis borde känna sig trygg i att kunna delta i politiska möten.
I samma veva som det här så fick Sverigedemokraterna alla sina bokade lokaler inför årsmötet avbokade eftersom arrangörerana inte kunde garantera säkerheten (vilket iofs är polisens uppgift).
I länder som vi kallar diktaturer så är det här en klassisk metod att förtrycka oppositionen. Polisen "kan inte garantera säkerheten" för oppositionens möten. Dom kan inte stoppa våldsamma attacker mot oppositionella partier (för dom har inte tid, dom har inte resurser, dom kunde inte förutse det och blablabla. I själva verket ville dom inte och i vissa fall fick dom inte).
Dagen efter att SD nekats att hyra en lokal pga säkerhetsskäl, och som då såg ut att vara det sista alternativet, så öppnar jag Gefle Dagblad och ser en artikel där Folkpartiet kräver att Sverige nu ska exportera sin demokrati som ett slags bistånd. Alla dom rättigheter som vi tar för självklara, som mötesfrihet och yttrandefrihet, ska vi nu hjälpa andra länder att införa, t.ex. på Kuba. Jag var nära att kräkas när jag läste artikeln. Först såg jag att artikeln handlade om att Sverige ska kämpa för demokrati, och jag tänkte att det var minsann ett ord i rättan tid, men när jag läste så insåg jag att det inte alls handlade om demokrati här.
Jag inser att demokratin i Kuba är klart mer begränsad än här i Sverige, men att slå oss för bröstet här och tycka att vi är så perfekta så att vi kan exportera vår demokrati är provocerande. Oppositionella i Sverige vågar inte ha kvar sina politiska uppdrag och vågar inte gå på politiska möten. Och Folkpartiet ser det som ett föredöme.
------
Inget relaterat men ändå: för bara några veckor sedan så gavs det ut en bok med titeln Brunt. Den handlar om svensk högerextremism efter andra världskriget. Tydligen tar den också upp Sverigedemokraterna. Personligen skulle jag vilja kalla SD för ett vänstertraditionellt parti, men det kan vi ta en annan gång. Hursomhelst så är ett kapitel i den här antologin skrivet av AFA om jag förstått saken rätt. Boken är delvis finansierad av LO. "Kul" att LO finansierar en bok där en organisation som utför politiska attentat i Sverige är med. "Jättekul".
Vissa kämpar för demokratin genom att slänga stenar genom bostadsfönster och sätta yxor i dörrar hemma hos oliktänkande, och andra kämpar för demokratin genom att försöka stoppa sådana saker. LO har valt vad dom tycker är bäst. Har du valt?
Kommentarer
Trackback