Stackars mördare
När någon mördats så brukar ju media och allmänhet tycka att mordoffret är ett offer och mördaren är en förövare. Så brukar det vara. Men allt i vår omgivning tolkar vi genom ett slags filter, och i vår kultur finns i vårt filter att vi alltid ska se kvinnor som offer och män som förövare.
Så här skriver Expressen idag om en kvinna som mördat sin man:
(Han/Ronald är här en kompis som kvinnan sökt upp efter mordet)
Han har också försökt få myndigheterna att bistå kvinnan, men med magert resultat.
Fick inte hjälp
- För ungefär två år sen gjorde hon en liknande grej, men den killen klarade sig. Då fick hon 1,5 år på Hinseberg. Myndigheterna lovade att hon skulle få en lägenhet när hon muckade. Men så blev det inte. Hon fick bo hos mig, berättar han.
Det blev inte mer än tre månader. Kvinnan började dricka igen, och Ronald var tvungen att tänka på sig själv och be henne flytta.
Enligt Ronald var kvinnans förhållande med pojkvännen destruktivt. Han slog henne. Och hon slog tillbaka.
- Men det här hade inte behövt hända om myndigheterna hade gjort det de borde ha gjort. Alla vet att de två inte kan umgås, säger han med en suck.
Han slog henne, och hon slog tillbaka... Det var alltså han som var skurken och hon som var offret som bara slog tillbaka när dom slogs. Och det var inte hennes fel att hon nu knivhuggit två personer, varav en är död, utan det är myndigheternas fel. Det hade inte hänt om dom... Och hur tror ni folk reagerat tidigare om dom visste att dom här två "levde i ett destruktivt förhållande" där det förekom våld? Vem hade dom hjälpt? Vem hade dom sett som offret och vem hade dom sett som förövaren? Vem hade kommunen (eller kvinnojouren) låtit bo i något slags skyddat boende? Han som nu är knivhuggen till döds eller hon som nu knivhuggit honom till döds?
När inte ens en mördad man anses som ett offer, och en kvinna som mördar en man inte anses som en "riktig" förövare, då förstår ni hur illa jämställdhetsläget är.
Så här skriver Expressen idag om en kvinna som mördat sin man:
(Han/Ronald är här en kompis som kvinnan sökt upp efter mordet)
Han har också försökt få myndigheterna att bistå kvinnan, men med magert resultat.
Fick inte hjälp
- För ungefär två år sen gjorde hon en liknande grej, men den killen klarade sig. Då fick hon 1,5 år på Hinseberg. Myndigheterna lovade att hon skulle få en lägenhet när hon muckade. Men så blev det inte. Hon fick bo hos mig, berättar han.
Det blev inte mer än tre månader. Kvinnan började dricka igen, och Ronald var tvungen att tänka på sig själv och be henne flytta.
Enligt Ronald var kvinnans förhållande med pojkvännen destruktivt. Han slog henne. Och hon slog tillbaka.
- Men det här hade inte behövt hända om myndigheterna hade gjort det de borde ha gjort. Alla vet att de två inte kan umgås, säger han med en suck.
Han slog henne, och hon slog tillbaka... Det var alltså han som var skurken och hon som var offret som bara slog tillbaka när dom slogs. Och det var inte hennes fel att hon nu knivhuggit två personer, varav en är död, utan det är myndigheternas fel. Det hade inte hänt om dom... Och hur tror ni folk reagerat tidigare om dom visste att dom här två "levde i ett destruktivt förhållande" där det förekom våld? Vem hade dom hjälpt? Vem hade dom sett som offret och vem hade dom sett som förövaren? Vem hade kommunen (eller kvinnojouren) låtit bo i något slags skyddat boende? Han som nu är knivhuggen till döds eller hon som nu knivhuggit honom till döds?
När inte ens en mördad man anses som ett offer, och en kvinna som mördar en man inte anses som en "riktig" förövare, då förstår ni hur illa jämställdhetsläget är.
Kommentarer
Trackback