Vit, medelålders man

Ibland tycker jag dom straff som svenska domstolar dömer ut inte är några egentliga straff. Ett par exempel:

1) i dagens Gefle Dagblad står det att en 18-årig kille som dömdes för rån dömdes till fortsatt ungdomsvård. Han satt inne på ett ungdomshem, rymde och narkotikapåverkad så rånade han en frisersalong. Han gjorde ett utfall med kniv mot halsen på en kvinna i personalen men hon klarade sig. Nu har han dömts till... ja, fortsatt ungdomsvård. Han skickas tillbaka till ungdomshemmet han rymt ifrån. I artikeln framgår att i hans dom om fortsatt ungdomsvård så ingår också att han döms för stöld av nio bärbara datorer från en skola, övergrepp i rättssak sedan han via internet hotat vittnen, narkotikabrott och skadegörelse. Hans påföljd är alltså att få åka tillbaka till det ungdomshem som han rymt ifrån.

2) för några månader sedan så avgjorde hovrätten ett fall där en kvinna jobbat i några år samtidigt som hon varit sjukskriven. Försäkringskassan ville nu ha tillbaka runt 800.000 kronor som hon fått av dom och hon dömdes för bedrägeri av Gävle tingsrätt till några månader i fängelse, runt 25.000 kr i böter samt att betala tillbaka pengarna till försäkringskassan. Hovrätten ändrade domen. Dom slopade fängelsestraffet och böterna, men pengarna skulle hon betala tillbaka till FK. Är det ett straff att få betala tillbaka det man stulit?

Observera att jag inte är någon lynchpopulist som rent allmänt kräver hårdare straff för allt och alla, men i vissa fall undrar jag om straffen som döms ut ens är att betrakta som straff. I båda dessa fall så förlorade ju dom dömda inte något på att begå brotten. "Androm till varnagel"? Nä, skulle inte tro det.