Det eviga könstänket
Ibland, dvs alltid, blir jag trött på det feministiska särartstänkandet. Män och kvinnor ses som innehavare av olika egenskaper. Dom kvinnliga egenskaperna ses "såklart" som bäst och dom "manliga" som sämst. Det står i nästan varje tidning eller hörs i nästan varje debatt.
Här är ett exempel i mängden:
Gefle Dagblad 18 april 2009, debattartikel på sida 3, "Fler kvinnor i ledningen":
Ziita Eriksson (M) berättar varför kvinnor ska sitta i ledningen i olika organisationer:
Hon berättar först hur få kvinnor som sitter i ledningen i företag och organisationer och om löneskillnader och så, och nu citerar jag:
"Att det skiljer sig så markant mellan kvinnor och män på ledande positioner innebär att kvinnor är en outnyttjad tillgång. Samtidigt visar den girighet och kortsigtighet som uppdagats inom delar av näringslivet att behovet av nytänkande inom styrelser och företagsledningar är stort. Finanskrisen borde innebära en välbehövlig nystart i sättet på hur stora företag leds och vad som utgör ett modernt ledarskap."
Jag är som sagt konspirationsteoretiker men är det bara jag som läser in i den här typen av texter att män är lika med girighet, kortsiktighet och omodernt ledarskap? Kvinnor däremot, dom är helt annorlunda och är inte giriga, kortsiktiga och dom står för ett modernt ledarskap (vad det nu är).
Det här är utpekande av män som dåliga&dumma (giriga och kortsiktiga och skyldiga till finanskrisen (nej, det är INTE judarna som pekas ut den här gången utan det är männen, jag vill understryka det!)) och kvinnor som ett alternativ. Al-ter-na-tiv. Särartstänkande de lux. Kvinnor påstås stå för ett modernt ledarskap. Ett annorlunda och modernt ledarskap. Till skillnad från männen då, får vi anta. Det handlar tydligen om kön.
Den som i sin företagsstyrelse vill ha en vinstinriktad tävlingsmänniska behöver ju inte tvivla en sekund på vilket kön människan ska ha, och vilket kön människan INTE ska ha. Sånt vet vi ju. Det är bara att läsa tidningen. Eller hur... (ironi)
Allvarligt talat. Det här resonemanget ser vi hela tiden. "Men kvinnor ska sitta i styrelser för vi måste ha alla perspektiv och styrelserna ska inte vara så giriga...". Men hallå. Och det allvarligaste av allt är att det är så vanligt förekommande, det är ett resonemang som ingen reagerar på utan alla ser som självklart och det är självklarheten som är det allvarligaste.
På 1930-talet hade företag som ansett sig vara vidsynta och jämlika och alla sådana fina saker sagt "men alla perspektiv måste tas med, både smarta och dumma, och därför anställer vi både vita och negrer. ALLA måste få vara med och tycka. Vi är INTE rasister!". Hur rasistiskt är inte det perspektivet? Det både gör skillnad mellan hudfärg och dessutom tillskriver olika människor olika egenskaper utifrån kön/hudfärg. DET är INTE bra ur jämställdhetssynpunkt!
Att kräva fler kvinnor i styrelser för att stoppa girigheten känns som en spottloska i ansiktet på jämställdheten.