Den stockholmska hederskulturen
Jag är ju antifeminist och konspirationsteoretiker så jag misstänker att man bryr sig om flickorna mer, och inte bara för att det är fler flickor utan för att det är just flickor. Pojkarna verkar det som om dom inte tycker det är lika viktigt att bry sig om, återigen inte för att det är färre som utsatts utan för att det är just pojkar.
Min andra konspiratoriska tanke är att när det gäller att hjälpa pojkarna som är utsatta för hedersrelaterat våld så är det inte som offer utan som potentiella förövare. Dom där killgrupperna tror jag kommer att handla om att pojkarna får sitta och prata om hur hedersvåldet mot flickor ska stoppas, dvs. att dessa pojkar inte ska utsätta sina systrar och andra flickor för hedersförtryck. Men så är det förhoppningsvis inte utan det är bara något jag fantiserat ihop i min konspiratoriska antifeministiska hjärna.
Sedan, och det är ju inget som nämns i diskussionen, så tror jag att hedersvåldet är väldigt överrepresenterat bland människor som inte har svensk kultur. Det sägs dock att det här bryter mot svensk lag och det antyder på något sätt att det här är ett brott mot svensk sed och svensk kultur. Det vardagliga hedersförtrycket sätter jag dock ett stort frågetecken för om det verkligen bryter mot svensk lag. Det är knappast ett lagbrott att föräldrar inte vill att ens dotter ska ha pojkvän, inte träffa killkompisar, inte gå ut på kvällarna osv. Det är ett brott mot svensk kultur att detaljövervaka sitt barn på ett extremt sätt men brott mot svensk lag? Jag tror inte det (att slå eller hota sitt barn är såklart olagligt, men jag tror att oftast är hedersförtrycksmekanismerna mycket mer sublima än så och faller utanför lagboken. Föräldrar kan förtrycka sina barn utan att behöva slå eller hota dom). Men det kanske är enklare att säga att det är ett lagbrott för annars riskerar det att bli en mycket känslig fråga... Mycket känslig fråga.
Så länge vi inte tar ordet kultur i munnen utan pratar om att det är en lagfråga, eller ett individuellt problem eller handlar om en könsfråga (att göra allt till en könsfråga är ju en svensk specialitet) så kommer vi inte att kunna stoppa hedersförtrycket som vissa flickor och pojkar utsätts för av sina föräldrar.
Ett mångkulturellt ideal leder till att olika människor har olika kulturer och sedan står vi där och är förvånade över att människor har olika kulturer! Suck. Hur naiv får man vara?
Tilläggsfundering till sista stycket: många av dom som förespråkar mångkultur tror att det handlar om att alla ska få äta den mat dom vill eller lyssna på den musik dom vill eller välja om man vill be till Allah eller inte. Sån mångkultur är jättelätt att förespråka. Sådan mångkultur vill jag också ha. Men mångkultur handlar ju om att vi ska ha olika grupper sida vid sida i samma land som har mycket annorlunda syn på vad som är ok inom barnuppfostran, olika förväntningar på hur en flicka eller pojke ska beté sig, olika syn på jämställdhet, olika syn på familjens roll gentemot individ och samhälle, olika syn på religionens roll, olika syn på vad det innebär att vara barn och vara vuxen osv osv. Den som tror att det inte skulle leda till problem i ett samhälle att ha mångkultur på dessa områden tycker jag ska titta på utredningen om hedersvåldet och säga "YESSS! Den här utredningen visar att Sverige är mångkulturellt!!!". Jag överdrev lite i sista meningen men faktum är att varje undersökning som visar t.ex. att det finns en stark hederskultur inom vissa grupper i Sverige är ett tecken på att Sverige är mångkulturellt. Och är det mångkultur man vill ha så måste man ju glädjas åt det. Är du glad?
Även i ett monokulturellt samhälle så kommer såklart alla människor att ha olika syn på barnuppfostran och jämställdhet och sådana saker. Och det är helt ok. Så kommer det alltid att vara och måste få vara det också. Men individuella skillnader i uppfattningar om grundläggande värderingar är inte samma sak som kulturella skillnader i uppfattningar om grundläggande värderingar. Det är en oerhörd skillnad.
(jag har skrivit en kommentar till det här inlägget som ni gärna får läsa också. Det är någon slags tilläggsfundering till min tilläggsfundering)
Ska vi ha mångkultur i Sverige så måste vi acceptera att vissa flickor och pojkar utsätts för hedersförtryck. Inte hot eller våld, men en mycket kontrollerande uppfostran där föräldrar har mycket bestämda åsikter om vem flickor och pojkar får träffa, när dom ska vara hemma, vad dom ska göra och inte göra osv. Vi måste tycka att det inte är förtryck om föräldrar till säger till en 16-årig flicka att hon måste gå direkt hem efter skolan, inte får prata med killar, pojkvän kommer inte på fråga och det här med förlora oskulden är fullständigt otänkbart. I en mångkultur kan vi inte se det som ett förtryck utan vi måste rycka på axlarna åt det och tänka att det är så man uppfostrar barn i andra kulturer. Lika så så kan inte dom som har den kulturen se det som oacceptabelt att 14-åriga svenska tjejer väljer pojkvänner fritt, är ute i stort sett så länge dom vill på helger, klär sig mycket lättklätt osv. Kan vi det? Det är när vi ser att människor i vårt samhälle lever under helt andra villkor och accepterar det som vi har mångkultur. Och det räcker inte med acceptera, man måste KÄNNA att det är ok. Om jag idag skulle få reda på att min grannes 16-åriga dotter måste vara hemma 15.30 och inte får prata med killar osv. så skulle jag kanske acceptera det. Jag är för feg för att säga till grannfamiljen att det inte är ok. Men jag skulle inte KÄNNA att det är ok. Det skulle kännas fel och konstigt. Jag skulle till nöds acceptera det och inte ringa polisen (vad skulle dom kunna göra?) eller säga till men jag skulle som sagt inte tycka att det kändes rätt.
Ja, jag är väl ingen mångkulturmänniska, helt enkelt.
Jag vill att vi ska ha integration (vissa kallar det assimilering) istället för mångkultur. Det handlar inte om att man ska tvinga eller skicka polisen på någon avvikande utan det handlar om ett paradigmskifte i vårt sätt att se på invandrare. Vi ska förvänta oss att invandrare ska integrera sig i det svenska samhället istället för som idag, förvänta oss att dom inte ska göra det.
Det här med hederskultursproblematiken kommer såklart inte att försvinna i ett naffs för det men vi kommer att kunna prata om det på ett helt annat sätt, vi kommer att kunna hantera det, både personligt och på samhällsnivå.
Snälla Sverige, överge det mångkulturella idealet!