Vit, medelålders man

Jag är en sk klimatförnekare. Jag får rysningar så fort jag hör talas om FNs klimatpanel. Det finns nog olika orsaker till det, men för det första handlar det nog om att jag inte gillar "konsensuslocket" som läggs på diskussionen. Det är ett moraliskt konsensuslock som innebär att det inte går att ifrågasätta det här med CO2-grejen utan att bli närmast hånad som att man är en idiot ("alla vet ju hur det är...") och som en moraliskt dålig människa.

Det här med moraltrycket ogillar jag extremt mycket. Man framstår som en god människa om man vill minska CO2utsläppen och som en ond om man dristar sig till att ifrågasätta. Det här mönstret känner jag igen och det har förekommit många gånger under historien och då har det handlat om saker som Guds existens eller om Jorden är platt eller inte. Jag ser också det här mönstret i feminismdebatten där det under många år inte gått att ifrågasätta feminismen utan att utpekas som en ond människa. Har man sagt att man inte är feminist så har man fått det moraliska onda ögat på sig och utpekats som att man är emot Det Goda och Det Rätta.

Jag ska inte gå in på det vetenskapliga här om CO2 för det finns andra som kan det bättre, men miljödebatten har alla kännetecken som finns om att vara en debatt som styrs av moral.

Varför blir det så här i debatten? Ja, för att det inte går att vara emot. Man kan inte vara FÖR mer miljöförstöring eller FÖR könsdiskriminering. Det bryter mot moraliska värderingar och därför är det så svårt att inta en sådan position där man utsätter sig för moraliska skottytor.

Ska jag vara konspirationsteoretisk så tror jag att många av dom som nu värnar miljön egentligen inte är så intresserade av miljön. Dom är egentligen mer intresserade av att minska världshandel, dom är emot kapitalism och "storföretag", dom gillar inte CocaCola, McDonald's eller USA... och i miljöfrågan så har dom hittat ett perfekt recept för att uppnå sina mål och göra det under en oförvitlig moralisk flagg, nämligen att man är för miljön. Ingen kan säga emot utan att drabbas moraliskt.

Miljöargumentet blir ett slags slagträ för en helt annan världsordning där det egentliga målet är just en ny ekonomisk världordning där stora företag inte har så dominerande roll och där pengar inte är så drivande i hur världen fungerar. Miljön råkade bara bli ett bra argument.

Jag ska som sagt inte gå in på det vetenskapliga här men två saker: jag tycker inte vi ska vara rädda om det nu är så att temperaturen höjs. Människor och livet på Jorden har alltid och kommer alltid att ställas inför miljöförändringar och det måste vi hantera. Klimatet kommer att förändras. Arter kommer att dö ut och landområden kanske läggs under vatten. Men so? Vi kan inte stoppa det utan vi måste hantera det.

Det andra är att den här fokuseringen på CO2 kan få oss att göra fel saker. Personligen tycker jag ftalater är ett större hot mot mänskligheten men det är inte många som bryr sig om det eftersom det är CO2 som ses som det stora hotet. CO2fokuseringen riskerar att göra så att vi gör fel saker.

En tilläggssak är också det här med istiden som kommer att komma. Norra halvklotet kommer att drabbas av en ny istid inom några tusen år och det kommer att få enorma konsekvenser för hela världen. Sverige kommer att läggas under ett istäcke på flera kilometer och vilka konsekvenser det får för vårt liv är värt att tänka på. En uppvärmning genom CO2utsläpp kanske är vår enda räddning undan en väntande istid.

Och slutligen: dom som pratar mest om riskerna med CO2utsläpp tycker jag är utvecklingsfientliga och människofientliga. Dom ser ökande folkmängd som en risk och ökad konsumtion som något dåligt. Jag tycker precis tvärtom. FLER människor och MER konsumtion är BRA! Det är något som vi måste sträva efter och se som mål. Att se färre antal människor och minskad konsumtion som en lösning ger mig rysningar.