Nej tack till Internationella kvinnodagen
Idag är det den 8:e mars. Internationella kvinnodagen. Det kommer kanske inte som någon stor överraskning för er, kära läsare, men jag gillar inte den internationella kvinnodagen.
Många är kritiska till kvinnodagen och säger att vi då borde ha en mansdag också (vilket vi faktiskt har - 8:e september - men inte många "firar" den). Jag är kritisk till kvinnodagen just för att då blir det logiskt att vi ska ha en mansdag också. Jag tycker det är helt fel sorts jämställdhet där kvinnodagar och mansdagar är jämt fördelade, för jag vill inte att vi ser på mänskligheten i två delar.
Idag är det en orgie i artiklar i tidningarna där kvinnor skriver just för att dom är kvinnor, om dom kvinnliga egenskaperna som måste uppvärderas, om (som jag ser nu i Arbetarbladet) att det är en kompetens att vara kvinna, det demonstreras om och för kvinnor. Alla verkar se det som helt naturligt att kvinnor ska ses som en grupp. Perspektivet är alltid "vi kvinnor" eller "kvinnorna". Som alltså betraktar sig själva och betraktas som en grupp.
Jag tänkte på det här när jag häromdagen såg en tv-intervju med någon från Ruter Dam, som jag uppfattat är ett rekryteringsföretag som rekryterar kvinnliga chefer (med kvinnliga chefer tror jag dom menar chefer som är kvinnor). Hon kommenterade en ny undersökning som säger att bara 18% av dom i företagsstyrelser är kvinnor. Hon sa att eftersom hälften av kunderna är kvinnor så är det viktigt att fler kvinnor sitter i styrelserna. Usch vad jag inte gillar det synsättet. Då har man ju verkligen delat in samhället i vi och dom, kvinnligt och manligt, och man ser inte människor som människor utan som könsvarelser. Företag väntas anställa en kvinna för att få lära sig hur en kvinna tänker som kund. (haha, kom att tänka på den där Hassan-busringningen där en kille ringer till Coops provkök och säger att han ska bjuda hem en svart man på middag och frågar "Du... vad äter en neger egentligen?" (och dom svarar frukt))
Att resonera på det här könssegregerande sättet gör såklart att könssegregeringen befästs och att någon jämställdhet på det sätt som jag förespråkar blir omöjlig. Det är ju det här sättet att resonera som är ojämställdhet, menar jag.
Så nej tack, jag vill inte ha någon kvinnodag eller mansdag eller negerdag eller något sådant.
(skrivet något senare samma dag)
Ett appropå till det där jag skrev om ovan om han som ringer till Coop och frågar "vad äter en neger". Att det funkar som humor beror ju på att vi tycker att frågan är så absurd. Men när det gäller kvinnor så skulle ingen höja på ögonbrynen om man skrev en artikel om vad kvinnor äter. Där man gjort statistiska undersökningar och gjort intervjuer med kvinnor om deras matvanor och sedan blir det en artikel om vad kvinnor gillar för mat. Vissa skulle till och med tycka att det är bra för jämställdheten om vi lär oss mer om vad Kvinnan äter. Och att om vi inte gör den typen av undersökningar så tyder det på ojämställdhet och att Kvinnan är osynliggjord och glömd i forskningen. Man ser kvinnan som en självklar kategori, man ser Kvinnan som något annorlunda än Mannen, och man förstärker också olikheten (i matexemplet så skulle ju en statistisk undersökning av vad kvinnor äter och som kanske skulle visa att kvinnor äter mer frukt tala om för oss alla att kvinnor är fruktätare och kvinnor som inte vill bli betraktade som okvinnliga gör bäst i att äta mer frukt. En riktig kvinna käkar frukt, typ).
I dag i Sverige så betraktas tack och lov en fråga om vad en neger äter som absurd. För några decennier sedan kan jag tänka mig att många faktiskt tyckte frågan var helt naturlig, och då hade man kanske kunnat göra undersökningar om vad "negrer" äter och presenterat dom som "så äter en neger" (statistiska skillnader mellan grupper av människor går alltid att hitta bara man letar tillräckligt länge och utför undersökningen på "rätt" sätt). Om någon tror att det hade lett till minskad rasism, att hudfärg fått mindre betydelse i vårt samhälle och när människor bedöms, att "negrer" fått det bättre på något sätt så... ja, då är det dags att ta på sig dumstruten på huvet och ställa sig i hörnet.
Många tror som sagt att det är ett jämställdhetsarbete att statistiskt granska Kvinnan ur alla möjliga synvinklar, t.ex. matvanor. Detta för att Kvinnan ska bemötas på ett bättre sätt, t.ex. att fruktskålen ska fram på restaurangen om en Kvinna kommer in (det var såklart ett något retoriskt exempel). När Mannen kommer in på restaurangen ska köttet fram och när Kvinnan kommer in så ska frukten fram. Och när Negern kommer in så ska frukten fram... För mig är det skrämmande att människor ser ett samhälle som fungerar på det här sättet som jämställt och icke-rasistiskt. Jag ser det som just ojämställt och rasistiskt.
PS Vill man veta vad en man eller kvinna, eller neger, äter så är mitt tips att man kan väl fråga. "Vad gillar du för mat?". Det är en mycket bättre lösning. DS
Ett till tillägg skrivet några minuter senare:
Om vi återgår till det här påhittade restaurangexemplet där man automatiskt ställer fram frukt till kvinnor och kött till män så kan ju vän av ordning fråga sig om det då inte är bra att man gör det om det faktiskt visat sig statistiskt att kvinnor föredrar frukt och män föredrar kött. Får vi inte ett bättre samhälle om hänsyn tas till könet? Fler får ju faktiskt som dom vill om samhället är anpassat efter både män och kvinnor. Mitt svar är alltså att nej, det blir inte bättre med ett genusanpassat samhälle. Vi förlorar så mycket. Det skulle ju innebära att så fort du sätter din fot på en restaurang så kommer du att bedömas utifrån ditt kön. "Aha, en man! Han ska ha kött!". Han förutsätts gilla kött, han FÖRVÄNTAS äta kött, han kommer att betraktas som avvikande om han inte vill ha kött... Och om restaurangen skulle anställa en köttansvarig, tror ni då att dom skulle ta hänsyn till kön? Anställa en fruktälskare (dvs kvinna)? En köttkunnig kvinna skulle ha mycket sämre chanser att få jobbet än en köttkunnig man eftersom könet laddats med stereotypa egenskaper (där man = duktig på kött). Vi som individer kommer att förlora så mycket på ett sådant här synsätt och det kommer att leda till ojämställdhet. Sanna mina ord. Så återigen... den Internationella kvinnodagen är verkligen inget att fira utan snarare en sorgedag.
Många är kritiska till kvinnodagen och säger att vi då borde ha en mansdag också (vilket vi faktiskt har - 8:e september - men inte många "firar" den). Jag är kritisk till kvinnodagen just för att då blir det logiskt att vi ska ha en mansdag också. Jag tycker det är helt fel sorts jämställdhet där kvinnodagar och mansdagar är jämt fördelade, för jag vill inte att vi ser på mänskligheten i två delar.
Idag är det en orgie i artiklar i tidningarna där kvinnor skriver just för att dom är kvinnor, om dom kvinnliga egenskaperna som måste uppvärderas, om (som jag ser nu i Arbetarbladet) att det är en kompetens att vara kvinna, det demonstreras om och för kvinnor. Alla verkar se det som helt naturligt att kvinnor ska ses som en grupp. Perspektivet är alltid "vi kvinnor" eller "kvinnorna". Som alltså betraktar sig själva och betraktas som en grupp.
Jag tänkte på det här när jag häromdagen såg en tv-intervju med någon från Ruter Dam, som jag uppfattat är ett rekryteringsföretag som rekryterar kvinnliga chefer (med kvinnliga chefer tror jag dom menar chefer som är kvinnor). Hon kommenterade en ny undersökning som säger att bara 18% av dom i företagsstyrelser är kvinnor. Hon sa att eftersom hälften av kunderna är kvinnor så är det viktigt att fler kvinnor sitter i styrelserna. Usch vad jag inte gillar det synsättet. Då har man ju verkligen delat in samhället i vi och dom, kvinnligt och manligt, och man ser inte människor som människor utan som könsvarelser. Företag väntas anställa en kvinna för att få lära sig hur en kvinna tänker som kund. (haha, kom att tänka på den där Hassan-busringningen där en kille ringer till Coops provkök och säger att han ska bjuda hem en svart man på middag och frågar "Du... vad äter en neger egentligen?" (och dom svarar frukt))
Att resonera på det här könssegregerande sättet gör såklart att könssegregeringen befästs och att någon jämställdhet på det sätt som jag förespråkar blir omöjlig. Det är ju det här sättet att resonera som är ojämställdhet, menar jag.
Så nej tack, jag vill inte ha någon kvinnodag eller mansdag eller negerdag eller något sådant.
(skrivet något senare samma dag)
Ett appropå till det där jag skrev om ovan om han som ringer till Coop och frågar "vad äter en neger". Att det funkar som humor beror ju på att vi tycker att frågan är så absurd. Men när det gäller kvinnor så skulle ingen höja på ögonbrynen om man skrev en artikel om vad kvinnor äter. Där man gjort statistiska undersökningar och gjort intervjuer med kvinnor om deras matvanor och sedan blir det en artikel om vad kvinnor gillar för mat. Vissa skulle till och med tycka att det är bra för jämställdheten om vi lär oss mer om vad Kvinnan äter. Och att om vi inte gör den typen av undersökningar så tyder det på ojämställdhet och att Kvinnan är osynliggjord och glömd i forskningen. Man ser kvinnan som en självklar kategori, man ser Kvinnan som något annorlunda än Mannen, och man förstärker också olikheten (i matexemplet så skulle ju en statistisk undersökning av vad kvinnor äter och som kanske skulle visa att kvinnor äter mer frukt tala om för oss alla att kvinnor är fruktätare och kvinnor som inte vill bli betraktade som okvinnliga gör bäst i att äta mer frukt. En riktig kvinna käkar frukt, typ).
I dag i Sverige så betraktas tack och lov en fråga om vad en neger äter som absurd. För några decennier sedan kan jag tänka mig att många faktiskt tyckte frågan var helt naturlig, och då hade man kanske kunnat göra undersökningar om vad "negrer" äter och presenterat dom som "så äter en neger" (statistiska skillnader mellan grupper av människor går alltid att hitta bara man letar tillräckligt länge och utför undersökningen på "rätt" sätt). Om någon tror att det hade lett till minskad rasism, att hudfärg fått mindre betydelse i vårt samhälle och när människor bedöms, att "negrer" fått det bättre på något sätt så... ja, då är det dags att ta på sig dumstruten på huvet och ställa sig i hörnet.
Många tror som sagt att det är ett jämställdhetsarbete att statistiskt granska Kvinnan ur alla möjliga synvinklar, t.ex. matvanor. Detta för att Kvinnan ska bemötas på ett bättre sätt, t.ex. att fruktskålen ska fram på restaurangen om en Kvinna kommer in (det var såklart ett något retoriskt exempel). När Mannen kommer in på restaurangen ska köttet fram och när Kvinnan kommer in så ska frukten fram. Och när Negern kommer in så ska frukten fram... För mig är det skrämmande att människor ser ett samhälle som fungerar på det här sättet som jämställt och icke-rasistiskt. Jag ser det som just ojämställt och rasistiskt.
PS Vill man veta vad en man eller kvinna, eller neger, äter så är mitt tips att man kan väl fråga. "Vad gillar du för mat?". Det är en mycket bättre lösning. DS
Ett till tillägg skrivet några minuter senare:
Om vi återgår till det här påhittade restaurangexemplet där man automatiskt ställer fram frukt till kvinnor och kött till män så kan ju vän av ordning fråga sig om det då inte är bra att man gör det om det faktiskt visat sig statistiskt att kvinnor föredrar frukt och män föredrar kött. Får vi inte ett bättre samhälle om hänsyn tas till könet? Fler får ju faktiskt som dom vill om samhället är anpassat efter både män och kvinnor. Mitt svar är alltså att nej, det blir inte bättre med ett genusanpassat samhälle. Vi förlorar så mycket. Det skulle ju innebära att så fort du sätter din fot på en restaurang så kommer du att bedömas utifrån ditt kön. "Aha, en man! Han ska ha kött!". Han förutsätts gilla kött, han FÖRVÄNTAS äta kött, han kommer att betraktas som avvikande om han inte vill ha kött... Och om restaurangen skulle anställa en köttansvarig, tror ni då att dom skulle ta hänsyn till kön? Anställa en fruktälskare (dvs kvinna)? En köttkunnig kvinna skulle ha mycket sämre chanser att få jobbet än en köttkunnig man eftersom könet laddats med stereotypa egenskaper (där man = duktig på kött). Vi som individer kommer att förlora så mycket på ett sådant här synsätt och det kommer att leda till ojämställdhet. Sanna mina ord. Så återigen... den Internationella kvinnodagen är verkligen inget att fira utan snarare en sorgedag.
Kommentarer
Postat av: Marita
Är trött, sliten o LYCKLIG, efter 8 marsfirande: som ett ur.... katrinplommon...:) Men jag tänker MASSOR om Ditt inlägg.
Återkommer
/Marita
Postat av: Daniel
Det finns för få kvinnliga uteliggare är det inte på tiden att vi gör någonting åt detta samhällsproblem! Det är skockerande att år 2009!! finns det fortfarande så få kvinnliga uteliggare.
Trackback