Språkförbistringar
Språk är svårt. Jag blir ofta en smula förvirrad och förundrad när man ombeds beskriva sina språkkunskaper (t.ex. när man söker jobb) och använda en skala från ett till fem eller ett till tio eller mer detaljerat om hur bra man förstår tal, förstår text, kan tala, kan skriva osv.
Till exempel vet jag inte hur jag ska bedöma min svenska. Det är mitt modersmål och jag tycker själv att jag är rätt duktig både på att skriva och läsa det och förstå och allt annat men räknas det som en tia på en skala 1-10? Nja, min stavning är inte perfekt. -1. Andra språkfel -1. Förmåga att beskriva och skriva -1. Kunskap om svenska författare -1. Jag hamnar nog på en 6a på den 10-gradiga skalan om jag kan svenska.
Ska vi köra vidare med engelska? (som jag hade femma i slutbetyg i på både högstadiet och gymnasiet och sedan har bott i engelsktalande land i drygt ett år) Där får jag nog sätta en fyra på den tiogradiga skalan. (som svenska men jag har svårt att uppfatta vitsar och jag har svårt att nybilda ord)
Spanska. Förstår obehindrat vardagliga samtal och kan göra mig förstådd i grundläggande saker. Tvåa. Portugisiska. Förstår tv-prat, samtal, läser tidningar och litteratur obehindrat. En trea. Tyska. Knaggligt. Hade fyra på högstadiet och gymnasiet. Etta.
Hur som helst. Det jag ville komma fram till är att jag i ett svenskt forum då och då läser inlägg som skrivs av en person som egentligen inte kan svenska. Ligger på mellan noll och ett i min tiogradiga skala. Han använder inte rakt av en översättningstjänst men har väldigt liten känsla för språket. Och då blir det så totalfel. Jag skulle kunna mata er med exempel här om hur konstigt det låter men jag avstår, men tro mig: han menar så rätt och det blir så fel. Jag läser mellan raderna vad han menar och förstår vad han är ute efter men när han skriver så blir det tokigt.
Språket är så oerhört värdekänsligt. Varje ord och uttryck är laddat inte bara med innehåll utan också med värde och värderingar. Vi väger och värderar språk med precisionsvåg och bedömer avsändaren om allt ifrån social klass, sexuell attraktion, intellektuell förmåga och en massa andra saker.
Kan man då inte svenska så hamnar man helt utanför referensramen. Den här killen som tragglar sig fram på svenska på ett forum kan jag inte bedöma om han är smart eller dum, snäll eller elak. Hans språk överför möjligen innehåll men har inget värde.
Skulle jag använda min språkkänsla när jag bedömer den där forumkillen så skulle jag säga att han är skvatt galen. Han är tokig. Jag måste liksom tänka hela tiden att han inte ska bedömas som andra för han kan inte svenska och hans språk är rent innehållsmässigt och inte värderingsmässigt. Det där gör honom också tråkig och ointressant för mig. Jag kan skriva tillbaka och kommentera innehållet men jag får liksom ingen känsla för honom. Jag vet inte var jag har honom.
Kan ni gissa varför det är svårt för invandrare att ta sig fram i det svenska samhället? Kan ni gissa varför jag inte blir förvånad över alla rapporter som säger "trots genomgången SFI-kurs i svenska, trots att han kan prata svenska, så kan Xx inte få något jobb"? Jag undrar om den personen som dom säger kan svenska verkligen ligger på en tia på min tiogradiga skala. Eller en etta. Överför personen mer än innehåll i sitt språk? Är det bra om en potentiell arbetsgivare under en intervju tror att personen berättar mer än innehåll i sitt språk? Eller är det dåligt om arbetsgivaren tror det?
Många frågor.
Till exempel vet jag inte hur jag ska bedöma min svenska. Det är mitt modersmål och jag tycker själv att jag är rätt duktig både på att skriva och läsa det och förstå och allt annat men räknas det som en tia på en skala 1-10? Nja, min stavning är inte perfekt. -1. Andra språkfel -1. Förmåga att beskriva och skriva -1. Kunskap om svenska författare -1. Jag hamnar nog på en 6a på den 10-gradiga skalan om jag kan svenska.
Ska vi köra vidare med engelska? (som jag hade femma i slutbetyg i på både högstadiet och gymnasiet och sedan har bott i engelsktalande land i drygt ett år) Där får jag nog sätta en fyra på den tiogradiga skalan. (som svenska men jag har svårt att uppfatta vitsar och jag har svårt att nybilda ord)
Spanska. Förstår obehindrat vardagliga samtal och kan göra mig förstådd i grundläggande saker. Tvåa. Portugisiska. Förstår tv-prat, samtal, läser tidningar och litteratur obehindrat. En trea. Tyska. Knaggligt. Hade fyra på högstadiet och gymnasiet. Etta.
Hur som helst. Det jag ville komma fram till är att jag i ett svenskt forum då och då läser inlägg som skrivs av en person som egentligen inte kan svenska. Ligger på mellan noll och ett i min tiogradiga skala. Han använder inte rakt av en översättningstjänst men har väldigt liten känsla för språket. Och då blir det så totalfel. Jag skulle kunna mata er med exempel här om hur konstigt det låter men jag avstår, men tro mig: han menar så rätt och det blir så fel. Jag läser mellan raderna vad han menar och förstår vad han är ute efter men när han skriver så blir det tokigt.
Språket är så oerhört värdekänsligt. Varje ord och uttryck är laddat inte bara med innehåll utan också med värde och värderingar. Vi väger och värderar språk med precisionsvåg och bedömer avsändaren om allt ifrån social klass, sexuell attraktion, intellektuell förmåga och en massa andra saker.
Kan man då inte svenska så hamnar man helt utanför referensramen. Den här killen som tragglar sig fram på svenska på ett forum kan jag inte bedöma om han är smart eller dum, snäll eller elak. Hans språk överför möjligen innehåll men har inget värde.
Skulle jag använda min språkkänsla när jag bedömer den där forumkillen så skulle jag säga att han är skvatt galen. Han är tokig. Jag måste liksom tänka hela tiden att han inte ska bedömas som andra för han kan inte svenska och hans språk är rent innehållsmässigt och inte värderingsmässigt. Det där gör honom också tråkig och ointressant för mig. Jag kan skriva tillbaka och kommentera innehållet men jag får liksom ingen känsla för honom. Jag vet inte var jag har honom.
Kan ni gissa varför det är svårt för invandrare att ta sig fram i det svenska samhället? Kan ni gissa varför jag inte blir förvånad över alla rapporter som säger "trots genomgången SFI-kurs i svenska, trots att han kan prata svenska, så kan Xx inte få något jobb"? Jag undrar om den personen som dom säger kan svenska verkligen ligger på en tia på min tiogradiga skala. Eller en etta. Överför personen mer än innehåll i sitt språk? Är det bra om en potentiell arbetsgivare under en intervju tror att personen berättar mer än innehåll i sitt språk? Eller är det dåligt om arbetsgivaren tror det?
Många frågor.
Kommentarer
Trackback