Vit, medelålders man

Lyssnar på lördagsintervjun i P1 med Margot Wallström (EU). Hon berättar om Barroso som är ordförande för kommisionärerna. Hon berättar att han kommer från en annan förvaltningstradition (han är från Portugal) och att han har svårt att förstå den svenska inställningen om öppenhet och offentlighetsprincip. Hon säger inte att han har fel utan konstaterar bara att han kommer från en annan förvaltningstradition. Ja, hur är det nu... vi har ju så mycket att lära av varandra och vad kan vi då lära oss av Barroso? Jo, liiiite mindre öppenhet, tack. Om inte Wallström blir lite mindre öppen så är hon främlingsfientlig och ställer inte upp på alla människors lika värde.

(jaaa! Det var satiiiir!)

Nu är det inte satir:

Wallström säger en skrämmande sak: hon pratar om sin efterträdare (hon ska sluta) och hon säger såklart att hon inte har någon åsikt om vem som ska efterträda henne. Det enda hon säger är att hon självklart hoppas att det blir en kvinna. Brrr... Snacka om könstänk! Och hur var det nu... män väljer män och kvinnor väljer kvinnor? Fast jag har mycket svårt att tänka mig en man som sitter och säger att han inte har någon åsikt om vem som ska bli hans efterträdare "bara det blir en man". Men är det så så måste vi bort från det tänket och att som Margot Wallström sitta och säga det här öppet i radio och inte skämmas ögona ur sig för hur hon tänker är tamejfan skandal.

Styckmordet på Catrine da Costa 1984 är ju en klassiker i svensk rättshistoria. Senaste vändningen är att polisen begärt ut vävnadsprover från Karolinska sjukhuset av en man som dog 1988 för att kunna kolla hans DNA och jämföra med någon handduk som hittats bredvid en säck med likdelar.

På sätt och vis förstår jag att polisen vill kolla det där DNAt samtidigt som jag tycker det är en smula konstigt. Den här mannen kommer naturligtvis aldrig att bli dömd för mordet och även om han levt idag så tror jag inte att en handduk bredvid en liksäck med hans DNA skulle räcka för att fälla honom för mord. Och för dom två läkare som fälldes, nej, rättare sagt blev utpekade som skyldiga för själva styckningen spelar det inte heller någon roll (dom friades för mordet men domen slog fast att dom styckat kroppen men det brottet (brott mot griftefriden) var preskriberat så dom kunde aldrig formellt dömas för det - och därmed inte överklaga för att bli friade. Snacka om Kafka-liknande moment 22: domen slår fast att du är skyldig men brottet är preskriberat så därför går det inte att överklaga...). Men låt säga att dom skulle hitta klara bevis för att det inte var dom här läkarna som mördade henne så spelar det ju ingen roll för dom är ju inte dömda för mordet utan bara utpekade som skyldiga för själva styckningen...

Rent juridiskt ser jag ingen poäng med att polisen vill göra det här DNA-testet. Men ändå tycker jag det finns en poäng. Mordet preskriberas om några månader och efter det kommer inte polisen att göra något mer åt saken och då lämnas vi med en stor olöst gåta. Ett positivt DNAtest från den här mannen skulle i alla fall vara en viktig pusselbit och jag tror att då kommer nog dom flesta att anse att mordet är uppklarat.

Fast just nu när jag sitter och skriver det här kommer jag på en sak som jag inte tänkt på tidigare. Om man nu tar DNA från den här mannen som varit död i ca 20 år och det blir träff och alla kommer att betrakta det som mer eller mindre klart att han är skyldig, men att han aldrig kommer att dömas, jag då råkar ju han ut för en ganska Kafka-liknande situation också. Nej, inte han personligen såklart, men jag tänker att den mannen har väl säkerligen släktingar och vänner och hur kul är det för dom att han pekas ut som mördare när han aldrig kommer att få en chans att försvara sig i en rättegång. De kommer att få leva med att någon dom haft som när&kär för alltid utpekas som en mördare utan att varken de eller han kan göra något åt det och utan att en domstol dömt honom... Inte så jävla bra, faktiskt.

Ja, jag blir lite tveksam nu till om polisen verkligen bör göra det där DNA-testet. Suck. Varför är inte allt så enkelt som man först tänker sig :S

Jag hör nu på Lunchekot om att ett kommunalråd greps för rattfylla i lördags och nu vill han tala ut och vill vara "ärlig och öppen" med det här. Hm...

Jag tänker så här:

Jag ställer inte krav på politiker att dom ska vara perfekta eller någon slags övermänniskor. Man kan vara en bra politiker och ändå köra rattfull, även om jag hatar rattfyllerigrejer.

Men nu gick den här politikern ut och var öppen och ärlig efter att han hade gripits av polisen. Det finns ju inte en chans i världen att han skulle kunna ha hemlighållit rattfyllan i och med att han gripits av polisen och antagligen kommer att åtalas. Så vad har han för val? Det kommer ut nu eller det kommer ut sedan. Att då gå ut och berätta att han vill vara öppen och ärlig om det som hänt känns lite... oärligt. Låt mig gissa att om inte polisen haffat honom så hade han idag inte varit så angelägen att vara öppen och ärlig om att han kört rattfull i lördags.

Om ett kommunalråd som inte haffats av polisen när han kört rattfull går ut i media och berättar att han vill vara öppen och ärlig och berätta att han kört rattfull, ja, då känns det öppet och ärligt.

---

Update: idag toppar regionala nyheterna i SVT-GävleDala med den här nyheten och ägnar sju minuter av 15 åt nyheten. Det är ju ingen hemlighet att det handlar om ett centerpartistiskt kommunalråd från en kommun som vi kan kalla Ovanåker... GävleDala sänder ett reportage om rattfylleri. Varje dag kör 401 människor rattfulla i Gävleborg, säger dom, och varje år dör 125 personer i hela landet i trafikolyckor som har samband med alkohol. "Och vilka är det då som kör rattfulla? Jo, det är män. Nio av tio rattfulla är män". Jag blir så trött på att vi män alltid, alltid pekas ut som skurkar. Visst, statistiskt är det säkert så att nio av tio rattfulla är män men var det nödvändligt eller ens nyttigt att påpeka det? Invandrare är överrepresenterade i trafikolyckor men jag tror inte SVT skulle säga "Och vilka är det som orsakar trafikolyckor? Jo, invandrarna". Det känns så onödigt att göra det här också till en könsfråga.

---

Update 090519: idag berättar man i SVT Gävle-Dala om att det här kommunalrådet motsatte sig provtagningen när polisen ville alkoholtesta honom. Han låste in sig i sitt hus och vägrade öppna dörren och polisen var tvungna att slå sönder ett fönster för att ta sig in. När kommunalrådet ville vara så öppen och ärlig om vad som hänt varför berättade han då inte om det dramatiska gripandet? Ville han försöka dölja det? Han som ju skulle vara så ärlig och öppen? Va?

Det diskuteras just nu mycket om Apoteket ska släppa sitt monopol. Jag är lite småkåt på tanken att vi faktiskt ska ha ett statligt monopol när det gäller läkemedelsförsäljningen. När det gäller receptfria smärtstillande tabletter och allergimediciner så tycker jag det är självklart att dom ska få säljas i vanliga butiker men sedan tar det nog stopp för min del.

Jag ser massor av argument som snurrar hit och dit som är för eller emot en privatisering av Apoteket men till slut sätter jag ner foten och säger att nej, jag tycker Apoteket ska vara ett statligt monopol.

En sak som fick mig att tveka en aning var när jag idag gick till Apoteket och frågade om dom sålde munskydd. Ni vet - svininfluensan. Jag är rätt så lugn och tror inte det kommer att bli en stor katastrof av den men man vet aldrig och jag kan inte se att det skulle skada att ha ett paket munskydd hemma. Om det inte behövs den här gången så kanske det kan behövas någon annan gång. I alla fall så sa tanten på Apoteket som jag frågade om munskydden att dom inte sålde munskydd, men att massor av folk frågade efter sådana. Jag frågade om dom tänkte ta in munskydd och sälja men nej, det tänkte dom inte för det "ingick inte i Apotekets sortiment". På frågan om var jag då kan köpa munskydd så sa hon "Vet inte. Men dom har ju sådana inom sjukvården". Jaha.

Hade det varit ett privat Apotek så är jag ganska säker på att hon svarat "vi har inte munskydd men det är många som frågar efter sådana så därför tänker vi göra allt för att försöka köpa in sådana så kom tillbaka imorrn så finns det säkert. Kan vi inte hitta sådana på marknaden så tänker vi börja tillverka egna". Apoteket känns lite stelt inför förfrågningar från kunder på ett sätt som jag inte tror ett privat Apotek skulle vara. Och det har garanterat med vinstkravsfrågan att göra.

Sedan tycker jag det är helt sjukt att Apoteket börjat sälja dildos och andra sexhjälpmedel för kvinnor. Det är inget sjukt med att sälja dildos eller sexhjälpmedel och säkert har dom en eh... "kroppslig effekt", men Apotekets monopolstatus tycker jag handlar om att dom kan erbjuda något som inte kommersiella aktörer erbjuder och vad jag vet finns det gott om privata aktörer som säljer sådana saker. Det undergräver monopolet att börja ge sig in på marknader där det finns privata aktörer och där kopplingen till det egna uppdraget inte är glasklart. Och sedan kan man såklart fråga sig om ifall Apoteket ser det som sin uppgift att sälja sexhjälpmedel till kvinnor varför då inte till män? Porr, uppblåsbara dockor osv? Sånt säljer inte Apoteket.

Men ska man sammanfatta så bör Apoteket vara ett monopol som lyssnar på kunderna men ha tydliga gränser för sin verksamhet. Då får vi se munskydd på Apoteken (om det nu är det som kunderna efterfrågar) men inte sexleksaker.

Det har blivit ett visst ståhej dom senaste dagarna om att TV4 kommer att tillåta politisk tv-reklam. Dom partier som vill får helt enkelt köpa reklamtid. Självklart blir det i reklampauserna och inte i TV4s ordinarie program.

Jag tycker det är märkligt att vissa människor verkar tycka att det här är så himla konstigt och fel. Det känns som moralpanik. Om några år tror jag vi kommer att titta tillbaka och le åt att det faktiskt fanns vissa som inte tyckte det var ok. Ungefär som dom som tidigare tyckte att Pippi Långstrump-böcker inte skulle finnas på biblioteket för att hon var omoralisk eller kapitalist.
 
Kanske tror vissa att TV4 tar politisk ställning bara för att dom sänder politiska partiers reklam men det är ju mycket viktigt att komma ihåg att TV4 ju sänder det här i reklampauserna och självklart inte lägger sig i själva politiken. Så man ska inte koppla ihop tv-kanalen med partierna. Att någon ens kan tro det känns... ja, lite märkligt.

Dessutom så ser jag en chans i det här att utveckla demokratin. Småpartier som normalt inte har möjligheten att få ut sitt budskap på samma sätt som stora partier får faktiskt en fair chance. Jag tycker absolut mitt favvoparti Sverigedemokraterna borde utnyttja den här möjligheten att nå ut på ett ärligt sätt och slippa få sitt budskap filtrerat på ett ojysst sätt av media som inte vill partiet väl och därför inte vill släppa fram budskapen eller förvränger dom för att dom vill förvränga dom.

Ett annat parti som jag tror skulle kunna få en rimligare chans att komma till sin rätt genom betald tv-reklam är Feministiskt initiatv. Nu är det inte mitt favvoparti så jag kanske inte ska ge dom goda råd men skulle jag sitta i ledningen för FI så skulle jag garanterat kolla närmare på den här möjligheten.

---

Uppdate: Nu har TV4 sagt att SD inte får göra reklam i TV4. SD har inte frågat om det men ändå berättade TV4 det... Motivet är att bara riksdagspartier får göra reklam i tv-kanalen. Jahapp, då sket det sig för SD, FI och Junilistan med reklam inför EU-valet.

Jag kan faktiskt inte riktigt förstå vad som vore så fiffigt med att bara låta riksdagspartier köpa reklamplats. Varför har man en sådan regel?

Nåja, nu tror ju jag att SD kommer in i riksdagen nästa år så då blir det fritt fram för Sverigedemokraterna att annonsera i TV4 (om nu inte regeln då ändras så att bara partier som inte sitter i riksdagen får annonsera).

Idag är det en stor nyhet att justitieminister Beatrice Ask tillsatt en utredning om att utländsk polis kanske ska få agera på svensk mark.

Jag är försiktigt negativ till det här.

För det första förundras jag över den svenska beslutsprocessen där en justitieminister som vill att utländsk polis ska kunna agera på svensk mark inte gör det i form av en proposition utan i form av en utredning. Det råder en utredningskrati i Sverige där ministrar beslutar genom att tillsätta utredningar, och självklart väljer dom utredare med omsorg, och sedan råkar dessa utredningar komma fram till just det ministern ville och sedan så beslutar riksdagen i enlighet med utredningens slutsatser. Som i själva verket är ministerns politiska åsikter men som ministern via utredningen slipper ta politiskt ansvar för och i riksdagen så blir det en ineffektiv politisk debatt eftersom den dödas av att det är något så "neutralt och vetenskapligt" som en utredning som sagt en viss sak. Ingen orkar ta debatten varken intellektuellt eller politiskt. Suck. Jag blir så besviken.

Managing by SOU är ett demokratiskt problem.

Men till saken om utländska poliser:

Jag är ju som ni vet väldigt EU-positiv och tycker EU borde bli mer som en federal stat med USA som förebild. Och brottslighet är gränsöverskridande i ordets alla bemärkelser och kräver gränsöverskridande åtgärder.

Men vet ni vad jag sett i ett annat land? På mycket nära håll. En polis försöker stoppa en bil vid en trafikkontroll, bilen stannar inte utan gasar och polisen går då ut i gatan och tar upp sin pistol och skjuter tre-fyra skott efter bilen. Pang, pang, pang. Fullständigt livsfarligt. Polisen var inte utsatt för en nödsituation men ändå skjuter han mot bilen och kan såklart döda någon i bilen eller någon by stander.

I Sverige skulle den polisen självklart kunna åtalas för tjänstefel och förmodligen sparkas (en annan möjlig brottsrubricering är mordförsök. Finns många brottsrubriceringar att välja mellan). Inte för att jag gått på någon polishögskola i Sverige men jag utgår från att man där får lära sig att det här sättet att hantera situationen med bilen är helt fel. I andra länder... ja, jag vet inte. Vi i Sverige har ingen koll på andra länders polisutbildningar eller anställningskrav för poliser. Kanske hade skjutpolisen lärt sig att det här är rätt sätt att hantera situationen och den polismyndighet som anställt honom sagt att så ska man göra och då blir det ju så oerhört komplicerat om han ska jobba i Sverige. Det blir svårt för honom och det blir svårt för oss som är "bilförare".

Men det finns ändå poänger med att länder ska kunna samarbeta över gränserna polisiärt. Men vi måste tänka oss för. Kanske kan man tänka sig att utländska poliser som ska agera på svensk mark måste genomgå en utbildning för vad som gäller här. Få en licens att verka här. Och det är inte någon licence to kill.

Igår hörde jag ett reportage på radio (P1, men kommer inte ihåg vilket program det var) som handlade om fattigauktioner. Alltså auktioner där fattiga barn auktionerades ut - till lägstbjudande. Dom förekom i Sverige fram till 1918. Idag känns det ju som science fiction att auktionera bort barn, och som grädde på moset göra det till lägstbjudande. I programmet berättas om hur folk gick och klämde på ungarna och kollade om dom dög till arbete... Ja, det känns väldigt märkligt att sådana auktioner hölls för mindre än 100 år sedan på ett torg nära dig.

Men en kvinna intervjuas som säger några tänkvärda saker. Hon säger att dom här auktionerna faktiskt var en slags socialtjänst. Barnen var fattiga och kunde inte tas omhand av sina föräldrar och måste ha ett nytt hem och då är det ju rationellt att ha en sådan här auktion. Och hon sa att vi egentligen gör på samma sätt idag där samhället upphandlar olika former av boenden för barn som inte kan bo med sina föräldrar - kommunerna tar in offerter från olika boenden och köper sedan upp dom platser som är billigast (och bäst, skulle jag gärna vilja skriva men det vete sjutton om det är så. Men billigast i alla fall).

Hon som intervjuades sa att en vanlig anledning till att barn auktionerades bort förr i tiden var att mamman dött och då förutsatte samhället att pappan inte kunde ta hand om barnen och då blev det auktion. Känns det igen från hur vi tänker idag...?

Jag tycker det var härligt att höra det här reportaget och kvinnans kommentarer. Det är ju en grej som man från början så automatiskt tycker är så oerhört konstig och hemsk som att auktionera ut barn till lägstbjudande. Direkt tänker man "herregud hur kunde dom pyssla med något sådant här? SÅ skulle vi ALDRIG göra nuförtiden!". Så kommer hennes förklaringar och genast så förstår man att dom här auktionerna ändå var ganska rationella och att vi faktiskt inte kan slå oss för bröstet och tänka att vi aldrig skulle göra så nu för vi gör faktiskt så. Visst, vi gör det på ett helt annat sätt och mer förfinat genom upphandling och offerter och inte genom auktioner där man ställer ut ungarna på torget men det är ändå same shit different name.

Två slutsatser:

- vi ska inte tro att vi är så mycket bättre än människor som levt i andra tider. Vi är nog ungefär lika bra. Vi gör ungefär samma saker nu som då men vi gör det på ett annat sätt. Innan du kastar första stenen mot människor som levt under helt andra förhållanden så tänk efter om vi är så mycket bättre själva.

- man ska inte reagera instinktivt på vad vi tycker om t.ex. barnauktioner. Hör man om sammanhanget och orkar ta till sig åsikter och kunskaper så visar det sig ofta att allt inte är så svart eller vitt som man tänkte från början. Det är viktigt att vara nyanserad. Vi SKA fördöma sådant som är dåligt men vi får INTE göra det förrän vi tänkt efter en smula.


PS Rubrikvalet är gjort medvetet för att skapa ett visst intresse för min text. Blev du provocerad av rubriken? Bra! DS

Jag hörde idag på radio att tre personer nu är misstänkta för brott i samband med att en häktad person hängde sig. Det hela går i korthet ut på att häktespersonal upptäckte att mannen hängt sig i en häktescell och dom stängde då rummet och larmade ambulans som efter nio minuter kunde plocka ner mannen - dock efter att en polisman avbrytit ambulansmännen för att fotografera. Ambulansmännen fick igång hjärtat på killen som hängt sig men han dog ett par dagar senare på sjukhuset.

Det här fallet upprör mig något så in i helvete mycket. Det är skitbra att nu en åklagare kollar på det här och att vissa misstänks och kanske åtalas men hur sjutton är man funtad om man hittar någon som är hängd och inte automatiskt vill plocka ner personen?
 
Jag förstår mycket väl att det kan utbryta kaos när man hittar någon hängd och man vet inte om man ska ringa 112 först eller plocka ner den först och man kanske springer runt i någon minut och inte vet alls vad man ska göra. Jag accepterar kaosgrejer även om häktespersonal kanske är anställd med utgångspunkt att kaosgrejer inte ska uppstå i krisiga situationer. Nåja. Men att ringa 112, där jag hoppas man fick rådet att plocka ner den hängde, och sedan stänga dörren och låta den hängde hänga och invänta på ambulansen... det är så fruktansvärt chockerande och bryter mot allt jag kallar mänsklighet.

Nu åtalas tre personer men hur är det ens möjligt att det hände? Det är knappast ett utbildningsproblem eftersom man inte behöver berätta för människor att om någon hänger i en snara så befinner den sig i livsfara. Varför springer man inte automatiskt fram och försöker ta ner någon som hängt sig (eller som jag sa springer runt och är chockad)? Varför stänger man dörren och går därifrån!?
 
Jag är rädd för att det här säger något om mänskligheten som jag inte ens vet om vi vill veta. Jag är rädd för att få reda på att dom här personerna helt enkelt inte brydde sig. Dom brydde sig inte om att någon hängde där. Det är mycket möjligt att jag inte är en bättre människa än dom tre som nu är misstänkta. Men jag tror faktiskt att jag agerat mer mänskligt. Jag hoppas det.

Jag hade kanske sprungit runt och varit förvirrad och ringt 112 på mobilen och inte kunnat få fram det jag ville säga så snabbt och jag hade kanske inte agerat rationellt men jag hade faan inte konstaterat att "jaha, här hänger han" och stängt dörren. Så jävla lågt tror jag inte jag sjunkit. Jag är fortfarande en människa hoppas jag.

Nu blir det förmodligen rättegång och jag hoppas så djupt, just för att jag vill bevara människovärdet, att det blir maxstraff om dom befinns skyldiga. Allt annat än maxstraff vore en skymf mot mänskligheten.

Från och med 1:a maj så blir det tillåtet att låta homosexuella par ingå äktenskap. Då börjar den nya könsneutrala äktenskapslagen att gälla. Den röstades igenom med stöd från alla partier utom KD.

Jag är inte överdrivet förtjust i den nya lagen. Jag hade föredragit KDs motförslag, faktiskt. Den nya lagen innebär att alla samfund får viga homosexuella par. Får. Om dom vill. Med andra ord kommer det även i framtiden vara så att homosexuella par inte behandlas på samma sätt, och inte har samma rätt att gifta sig. Särbehandlingen kommer att kvarstå. KDs förslag innebar att man skulle ta bort vigselrätten från samfunden och låta det skötas av en civil myndighet. Med andra ord så ingår man äktenskap genom att skicka in en blankett till Försäkringskassan eller Skatteverket eller kanske tingsrätten. Självklart skulle då även homosexuella kunna ingå äktenskap på samma villkor.

Detta hade varit en mycket bättre lösning. Då hade vi sluppit den särbehandling som de facto kommer att finnas kvar ute i kyrkorna och vi hade också tagit ett principiellt viktigt steg för att skilja stat och kyrka. Jag vill som bekant ha ett strikt sekulärt samhälle där kyrkorna inte ska ha några juridiska funktioner. Som det är nu och även kommer att vara i framtiden så sköter nu kyrkorna en sak, dvs. äktenskapsgrejen, som jag egentligen tycker myndigheterna ska sköta. Myndigheter kan vi också kontrollera och styra på ett helt annat sätt, tex. så skulle det bli en självklarhet att inte särbehandla homosexuella, medan det är mycket svårare att styra kyrkornas verksamhet, vilket också visas i det här fallet att inga kyrkor kommer att tvingas behandla homosexuella och heterosexuella lika.

Visst - den här lagen är ett steg i rätt riktning, men den kommer också att bromsa utvecklingen på det här området. Många kommer att hävda att "nu får det vara nog, nu är det ju en könsneutral äktenskapslag" och därmed hindra ytterligare förändringar, plus att det alltid är så att när det kommit en ny lag på ett område så är riksdagen alltid ovillig att ändra den snabbt. Man vill alltid se vilka effekter som den nya lagen har fått och då krävs det naturligtvis att den får gälla några år innan man kan dra några slutsatser.

Jag läser på SVT-text att brandkåren i Malmö inte tänker rycka ut för att släcka "meningslösa" bränder i Rosengård. Med meningslösa menar dom bränder som inte hotar människor eller egendom. Tidigare har brandkåren tydligen ryckt ut på bränder som inte hotar vare sig människor eller egendom. "Bra brandkår".

Anledningen är att brandkåren ofta möts av stenkastning när dom rycker ut till Rosengård. Sverige har alltså de facto förlorat kontrollen av en del av vårt territorium. Att sätta in militär för att att återställa ordningen är omöjligt så länge vi inte formellt avsäger oss Rosengård som svenskt territorium. Enligt lagen får vi inte sätta in vår militär på svenskt territorium för att försvara oss mot svenska medborgare. Nu när vi förlorat kontrollen över en del av vårt territorium så ser jag dock inga hinder för att avsäga oss den delen av territoriet och sedan göra det till ett svenskt protektorat. Ockupera Rosengård. Då kan vi mycket väl sätta in militära styrkor för att skydda brandkåren.

Sverige har fått sitt Gaza. 

När vi ändå är inne på att prata om preventivmedel och att kunna vara flexibel (se mitt förra inlägg) så tänker jag på det Uppdrag granskning jag såg igår på SVT. De sände ett reportage om en 16-årig tjej som fått en p-stav insatt för att inte bli gravid. Sedan så blev hon gravid i alla fall och det visade sig att den p-stav som hon hade var en låtsasstav, en övningsstav.

Frågan var hur en låtsasstav hade kunnat sättas in. Vårdcentralen där hon fått den insatt sa att det var otroligt att dom gjort fel, Apoteket som sålt den sa att det var otroligt att dom gjort fel och läkemedelsföretaget som tillverkat den sa att det var otroligt att dom gjort fel. Men ändå hade hon en låtsasstav och blev gravid och födde sedan ett barn. Hon kunde heller inte få någon ersättning från läkemedelsförsäkringen som ska betala ersättning ifall man skadats av läkemedel för det var ju inget läkemedel hon fått. Problemet var ju faktiskt att hon inte fått något läkemedel.

Det går i det här fallet inte att avgöra vem som gjort fel utan man kan bara konstatera att någonstans i kedjan har det gått snett. Och sedan finns ett försäkringsbolag som förvisso drar en korrekt slutsats men den kanske inte ligger inom gränsen för hur det var tänkt att läkemedelsförsäkringen skulle användas.

Mitt förslag till lösning: eftersom skulden inte kan hamna hos någon av dom inblandade (vårdcentralen, Apoteket, läkemedelsföretaget och försäkringsbolaget) så borde dom vara så flexibla och vidsynta att dom kan ta ett gemensamt ansvar. Nått har gått fel, och dom är ju på ett eller annat sätt inblandade i att inget får gå fel och då borde dom kunna ta ett gemensamt ansvar för att rätta till det. Rätta till innebär i det här fallet inte att göra graviditeten ogjord utan att helt enkelt ge mamman pengar.

Dom kunde nog skrapa ihop lite pengar och ge dom ex gratia.

Ex gratia är en term som betyder ungefär "vi har ingen skyldighet att göra det här utan vi gör det av nåd". Försäkringsbolag kan dela ut ersättning ex gratia om det känns motiverat, företag kan ersätta kunder ex gratia, och regeringen kan dela ut pengar till privatpersoner ex gratia.

När det gäller regeringens ex gratia-utdelningar så kommer jag på två stycken på rak arm. Den ena handlar om när ett flygplan störtade i Oskarshamn för sisådär 20 år sedan och 16 personer dog. Många av dom var kommunpolitiker och kommunalråd och regeringen betalade ut 1 miljon till varje dödsbo. Ex gratia. Det andra fallet jag kommer på är när en 8-årig pojke blev påkörd av en polisbil och dog. Utryckningsfordon är dom enda fordon i Sverige som inte är trafikförsäkrade - trafikförsäkringen ger alltså ersättning till den som en bil kör på eller skadar. Vilket som helst fordon utom ett utryckningsfordon som kört på pojken hade gjort att trafikförsäkringen trätt in och gett dödsboet en ersättning. Då trädde regeringen in och gav dödsboet en ex gratia på 100.000 kronor. Dom behövde inte men dom kunde.

Lika borde alla inblandade i p-stav-gate göra. Alla är lika oskyldiga och skyldiga och formellt kan ingen skurk hittas och då borde alla kunna ställa upp ex gratia.

Ibland måste man vara lite pragmatisk och inse att det blir absurdt om regler tolkas bokstavligt istället efter deras intention.

Jag tänker på dagens första-nyhet i media som handlar om att en åklagare kräver att alla som skriver ut p-piller till tjejer under 15 ska åtalas för medhjälp till våldtäkt på barn. Rent formellt kanske åklagaren har rätt. Dom som skriver ut dom vet ju mycket väl varför tjejerna vill ha dom och de facto så underlättar dom att dom har sex, vilket alltså är olagligt om dom är under 15 (det är inte olagligt för tjejerna utan för den som har sex med tjejen). Här tycker jag vi måste inse att massor av 14-åringar och kanske ännu yngre faktiskt har sex oavsett vad lagen säger. Det mesta av det handlar om nyfiket sexuellt utforskande med människor i ungefär samma ålder och som utforskar sin sexualitet lika nyfiket. Jag kan inte tycka att det är fel eller omoraliskt på något sätt. Det som ju kan "ställa till det" är ju om tjejen blir gravid. Jag är ingen abortmotståndare så man kan göra abort men det är ju inget som är särskilt trevligt att göra så bäst är att inte bli gravid in the first place. Och att föda barnet och bli mamma när man är typ 15 är inte lätt i dagens samhälle.

Därför tycker jag absolut att vi måste vara lite pragmatiska här och se att dom under 15 har sex oavsett vad vi säger om det och att det som inte är bra med det är risken att tjejen blir gravid och då är p-piller faktiskt något som kan lösa det.

Rent generellt tycker jag det är bra att det finns en 15-årsgräns för sex, men den måste tillämpas med omdöme. Den är ju tänkt att skydda från sexuella övergrepp och då måste den användas på det sättet. Är det uppenbart att det inte handlar om något sexuellt övergrepp (utan typ om nyfiket sexuellt utforskande eller ung kärlek eller kåthet eller kalla det vad ni vill) så bör den inte tillämpas. Tillämpas den strikt så leder ju det till att 15-åriga pojkar som har haft sex med sin 14-åriga flickvän kan dömas för våldtäkt på barn och det ser jag inte någon mening med. Det leder också till att om någon skriver ut p-piller till en 14-årig tjej så kan den dömas för inblandning i våldtäkt. Eller - som ett fall som hänt mig privat (nej, jag var inte inblandad på något sätt, men jag har hört om det privat) där en tjej som var 15 upptäckte att hon var gravid och inte ville göra abort och födde ett barn. Enkel matematik (räkna bort 9 månader) sa att barnet blivit till innan hon fyllt 15. Inför alla myndigheter har hon tvingats säga att hon inte vet vem pappan är. Fader: okänd. För hon kan ju inte tala om vem det är som är pappa för då riskerar han att åtalas för våldtäkt på barn. Att hon inte kan tala om för myndigheterna vem som är pappan kan jag inte tänka mig är bra för någon - varken för tjejen, den som är pappa eller barnet. Där borde man kunna vara lite pragmatisk och utfärda någon slags dispens eller nått.

Lagar måste vara tydliga men det är ändå deras intention som är viktigast. Kanske kan man skriva något i stil med att det finns en 15-årsgräns men att om det är uppenbart att det inte handlar om en övergreppssituation så gäller den inte. 

Jag har nyss sett en diskussion i SVTs morgonsoffa som handlar om att Stockholms Stad har gjort en undersökning om hur utbrett hedersförtrycket är bland ungdomar. Ca 10% av alla flickor är utsatta och det upprepas att det innebär att bara i Stockholm så är 3000 15-åriga flickor utsatta och att det är helt oacceptabelt. Siffror visas och vad jag kan se så är ungefär hälften så många killar utsatta, alltså i Stockholm 1500 15-åriga pojkar. Dom pratar dock bara om att det är oacceptabelt att 3000 flickor är utsatta, men dom nämner vid ett par tillfällen att man nu även måste göra insatser för killarna (killgrupper i skolan nämns konkret).

Jag är ju antifeminist och konspirationsteoretiker så jag misstänker att man bryr sig om flickorna mer, och inte bara för att det är fler flickor utan för att det är just flickor. Pojkarna verkar det som om dom inte tycker det är lika viktigt att bry sig om, återigen inte för att det är färre som utsatts utan för att det är just pojkar.
 
Min andra konspiratoriska tanke är att när det gäller att hjälpa pojkarna som är utsatta för hedersrelaterat våld så är det inte som offer utan som potentiella förövare. Dom där killgrupperna tror jag kommer att handla om att pojkarna får sitta och prata om hur hedersvåldet mot flickor ska stoppas, dvs. att dessa pojkar inte ska utsätta sina systrar och andra flickor för hedersförtryck. Men så är det förhoppningsvis inte utan det är bara något jag fantiserat ihop i min konspiratoriska antifeministiska hjärna.

Sedan, och det är ju inget som nämns i diskussionen, så tror jag att hedersvåldet är väldigt överrepresenterat bland människor som inte har svensk kultur. Det sägs dock att det här bryter mot svensk lag och det antyder på något sätt att det här är ett brott mot svensk sed och svensk kultur. Det vardagliga hedersförtrycket sätter jag dock ett stort frågetecken för om det verkligen bryter mot svensk lag. Det är knappast ett lagbrott att föräldrar inte vill att ens dotter ska ha pojkvän, inte träffa killkompisar, inte gå ut på kvällarna osv. Det är ett brott mot svensk kultur att detaljövervaka sitt barn på ett extremt sätt men brott mot svensk lag? Jag tror inte det (att slå eller hota sitt barn är såklart olagligt, men jag tror att oftast är hedersförtrycksmekanismerna mycket mer sublima än så och faller utanför lagboken. Föräldrar kan förtrycka sina barn utan att behöva slå eller hota dom). Men det kanske är enklare att säga att det är ett lagbrott för annars riskerar det att bli en mycket känslig fråga... Mycket känslig fråga.

Så länge vi inte tar ordet kultur i munnen utan pratar om att det är en lagfråga, eller ett individuellt problem eller handlar om en könsfråga (att göra allt till en könsfråga är ju en svensk specialitet) så kommer vi inte att kunna stoppa hedersförtrycket som vissa flickor och pojkar utsätts för av sina föräldrar.

Ett mångkulturellt ideal leder till att olika människor har olika kulturer och sedan står vi där och är förvånade över att människor har olika kulturer! Suck. Hur naiv får man vara?

---

Tilläggsfundering till sista stycket: många av dom som förespråkar mångkultur tror att det handlar om att alla ska få äta den mat dom vill eller lyssna på den musik dom vill eller välja om man vill be till Allah eller inte. Sån mångkultur är jättelätt att förespråka. Sådan mångkultur vill jag också ha. Men mångkultur handlar ju om att vi ska ha olika grupper sida vid sida i samma land som har mycket annorlunda syn på vad som är ok inom barnuppfostran, olika förväntningar på hur en flicka eller pojke ska beté sig, olika syn på jämställdhet, olika syn på familjens roll gentemot individ och samhälle, olika syn på religionens roll, olika syn på vad det innebär att vara barn och vara vuxen osv osv. Den som tror att det inte skulle leda till problem i ett samhälle att ha mångkultur på dessa områden tycker jag ska titta på utredningen om hedersvåldet och säga "YESSS! Den här utredningen visar att Sverige är mångkulturellt!!!". Jag överdrev lite i sista meningen men faktum är att varje undersökning som visar t.ex. att det finns en stark hederskultur inom vissa grupper i Sverige är ett tecken på att Sverige är mångkulturellt. Och är det mångkultur man vill ha så måste man ju glädjas åt det. Är du glad?

Även i ett monokulturellt samhälle så kommer såklart alla människor att ha olika syn på barnuppfostran och jämställdhet och sådana saker. Och det är helt ok. Så kommer det alltid att vara och måste få vara det också. Men individuella skillnader i uppfattningar om grundläggande värderingar är inte samma sak som kulturella skillnader i uppfattningar om grundläggande värderingar. Det är en oerhörd skillnad.


(jag har skrivit en kommentar till det här inlägget som ni gärna får läsa också. Det är någon slags tilläggsfundering till min tilläggsfundering)

Jag kollar just nu på ett uppföljningsreportage av Uppdrag Gransknings reportage om att svenska kyrkan krossar kistor  när dom gravsätter dom. Av praktiska skäl, eftersom man vill undvika framtida sättningar i marken.

Av någon anledning så blir jag oerhört upprörd av det här. Jag är väldigt icke-religiös och är inte medlem i någon församling och bryr mig inte om vad som händer med min egen kropp efter min död men ändå blir jag djupt upprörd.

Här står verkligen det praktiska och pragmatiska mot det etiska. Klart jag fattar att det är mer praktiskt att krossa kistorna och att om man inte gör det så blir det problem. Jag förespråkar i stort sett alltid praktiskhet före det etiska men det här är ett undantag. Även om det blir besvärligt för kyrkogårdsvaktmästarna, även om det höjer begravningsavgiften, även om det leder till sättningar på kyrkogårdar, så förespråkar jag att det ska bli absolut förbjudet att krossa kistor. Om kistor sedan knäcks naturligt av jordens tyngd så tycker jag inte det spelar den minsta roll utan det är det medvetna krossandet som är så fruktansvärt motbjudande.

Svenska kyrkan säger att det här (det medvetna krossandet) inte förekommer utan det som filmats med dold kamera på en kyrkogård i Vännäs var ett undantag och har bara hänt en gång och på ett ställe. Den kyrkogårdsvaktmästaren är nu åtalad för brott mot griftefriden.

Jag ska inte beskylla Svenska kyrkan för att ljuga. Det vore att ta i. Men den här kyrkogårdsvaktmästaren träder fram i Uppdrag Granskning och säger att det här är något som är mycket vanligt vid begravningar. Frågar ni mig så tycker jag det låter trovärdigt och inte som en bortförklaring.

Jag uppskattar den här kyrkogårdsvaktmästarens mod. Har man gjort fel men sedan erkänner och sedan inser att det var dumt så får man sympatipoäng från min sida. Och jag är som sagt övertygad om att den här killen "gjort som man alltid gjort" och egentligen inte är en ond människa.

Ändå tycker jag han ska hängas. (alltså inte bokstavligen)

Någon måste hängas. Det är skrämmande primitivt att hänga en enskild person som förvisso är skyldig men som faktiskt bara levt upp till förväntningarna och gjort som alla andra gör. Jag tänker direkt på Nurnbergrättegångarna där man hängde ett dussin framträdande nazister efter andra världskriget men det är snarare dom hundratals (tusentals?) mycket mindre kända hängningarna, halshuggningarna och arkebuseringarna av nazistiska hantlangare och medlöpare som följde efter andra världskriget som jag tänker på. Dessa människor var säkert inte onda människor (inte för att jag kände någon av dom, och säkert var vissa onda, men jag tänker generellt) utan var på något sätt offer för systemet. Dom gjorde som dom förväntades att göra.

Skulle man leta den verkliga skurken så måste man titta på diffusa saker som tidsandan, kulturen och "systemet" i vid bemärkelse. Det går inte att hänga ett diffust system. Dom som avrättades efter WW2 var förmodligen alla skyldiga till hemska brott men var dom verkligen skyldiga? Ja, smaka på den frågan. Den frågan kan man sitta och fundera på under en helkväll med massor av rödvin.

Min primitiva tanke är att man måste statuera exempel. Vaktmästaren i Vännäs som erkänt brott måste få ett ordentligt straff, trots hans otur att vara en i mängden som blir upptäckt och trots att han erkänt. Han är skyldig precis som alla som i nazismens tjänst "bara lydde order" och gjorde som det förväntades av en. Andra är mer skyldiga och väldigt många andra är lika skyldiga men hey, det är viktigt att hänga dom. Låter jag omänsklig och brutal nu? Ja. Men eftersom vi inte kan straffa hela system så måste vi välja ut vissa som ingår i systemet och straffa dom oerhört hårt just för att krossa systemet.

You have to hang, mr kyrkovaktmästare.

Ikväll är det den s.k. Earth Hour, då vi uppmanas från flera håll att släcka lyset under en timme. Detta för att vi ska visa andra att vi bryr oss om miljön.

Jag kommer inte att släcka någon endaste lampa. Detta av flera skäl. För det första så gillar jag inte den här typen av symbolkampanjer där man ska visa hur god man är. Att släcka en timme räddar inte miljön så det handlar bara om en symbolisk grej.

Hela miljödebatten är dränkt i moralism där mycket handlar om att andra talar om för mig och oss vad vi ska göra, och det handlar snarare om symboliskt uppoffrande åtgärder än något som verkligen har miljöeffekt. Det är som om det egentliga målet är att vi ska ändra oss (på andras begäran) för att bli någon slags godare människa. Sedan ska vi såklart visa hur goda vi är för andra genom att t.ex. släcka lamporna en timme. Sådant står mig verkligen upp i halsen och det ska bli ett sant nöje ikväll att inte släcka ljuset.

På ett annat plan så är jag också en så kallad klimatförnekare. Jag tror inte att vi är på väg att hamna i någon klimatkris med en växthuseffekt (att klimatet förändras förnekar jag inte - klimatet har alltid förändrats och kommer alltid att förändras). Och även om vi är på väg att få ett förändrat klimat på grund av en växthuseffekt så tycker jag inte det gör något. Även här är debatten alldeles för moraliserande och politiserad.
 
Jag har en tes:

Vänstermänniskor som egentligen är emot frihandel och stora företag och globalisering har i miljödebatten hittat ett sätt att nå sina egentliga mål. Och därför ser dom inte bättre miljöteknik eller en överflyttning av förbränning av fossila bränslen till tex. kärnkraft som lösningen utan deras lösning är mindre konsumtion och absolut inte någon ny kärnkraft utan minskad energianvändning. Det är inte miljön dom är oroade för utan det är konsumtionssamhället. Det är ett evigt moraliserande om att vi konsumerar för mycket och att vi "inte behöver alla prylar". Målet känns som att vi ska leva som på stenåldern och sitta och frysa i grottorna... och att alla ska göra det tillsammans och att ingen ska äga mer än någon annan. Men om jag då som inte vill leva så utan vill ha mycket prylar, resa ofta och långt och alltid ha billig el i kontakterna, äta kött och helt enkelt inte vill ha deras icke-konsumtionssamhälle, ja, då dyker genast det moraliserande miljöargumentet fram igen. Min livsstil, som är den som dom egentligen vänder sig emot, är fel på grund av "miljön".

Suck.

Ikväll tycker jag till och med det är viktigt att inte släcka lamporna!

Alla har fördomar och förutfattade meningar. Den som säger att den inte har det ljuger. Det är min förutfattade mening om människor, haha.

Häromdagen så såg jag filmen Män som hatar kvinnor. En mycket bra film. Men en scen som just nu ploppar fram i mitt sinne är där när man får se en av huvudpersonerna, Lisbeth, minnas tillbaka när hon var liten flicka. Hon gick fram till en bil där en man satt och hade fönstret nervevat. Hon hade en mjölkkartong med någon brännbar vätska i och så hällde hon den över mannen och tände på och mannen brann som en fackla.

Grejen är att man genom filmen fås att tycka att det är rätt, att hon gör rätt. Vi har fåtts att förutsätta att den här mannen är en läskig pedofil eller någon som slår barn eller vete fan men någon som förtjänar att dödas. Det enda vi vet om den här karaktären i filmen är att han sitter i en bil. Han har inte synts i någon scen förrän i den scen där han bränns ihjäl. Automatiskt, ja, automatiskt, så tar vi flickans parti och förutsätter att det hon gör är rätt. "Rätt åt honom". Rätt åt honom, för han satt ju i en bil, eller? Och även om han nu hade våldagit henne eller slagit henne eller var en allmänt elak person... har vi dödsstraff i Sverige? Hur många tycker att vi ska ha dödsstraff? Hand upp. Och hur många tycker att dödsstraff ska utdömas och verkställas av privatpersoner? Hand upp. Och hur många tycker att det är ok att privata dödsdomar utdöms och verkställs av barn? Hand upp.

Människor som vanligen är emot dödsstraff, utdömda genom en legal domstol och för människor som man vet har gjort dom mest hemska brott man kan tänka sig, tror jag tycker det var rätt av den här flickan att bränna ihjäl mannen som satt i en bil. "För det fattade man ju... han måste ju ha...". Hej fördom.

Fördomarnas makt är nästan starkare än kunskapen. Om vi VISSTE att mannen i bilen var ett svin så skulle vi nog helst vilja släpa honom till en domstol och sedan in i fängelse. Då skulle han ju få sitt rättmätiga straff. Men nu FÖRUTSATTE vi att han var ett svin och då var det rätt att döda honom direkt. Skrämmande.

Skrämmande, skrämmande, skrämmande. Människan är ett ganska läskigt djur. Det är chinchillor också. Jag skulle inte vilja ha varken en människa eller en chinchilla som husdjur.