Vit, medelålders man

På TV4s regionala nyheter i Gävleborgsområdet så visar dom idag ett reportage om att nu har Länsstyrelsen i Gävleborg dragit igång ett projekt för att få stopp på traffickingen (dvs människor som används för prostitution).

Trafficking är det brott som växer snabbast i hela världen får vi veta. Antal traffickingbrott som utreds i Gävleborg är dock noll. Inte en enda pågående utredning. Men nu ska det tas krafttag för att få bukt med den här brottsligheten.

Länsstyrelsens projekt går ut på att involvera hotell, taxiföretag och bostadsvärdar för att upptäcka trafficking. En man från Gavlegårdarna (som för övrigt är min bostadsvärd) säger att dom ju har tillgång till lägenheter och går in för att sköta underhåll. Dom ska nu hålla koll på tecken på om det förekommer trafficking. Tecken på detta som nämns är om det är stor åldersskillnad mellan män och kvinnor eller om det står män och väntar utanför lägenheter. Då är det misstänkt.

Jag blir helt matt av det här. Jag gillar inte trafficking men jag tycker det är en morallag det här med att förbjuda prostitution. En morallag som jag inte stödjer. Och nu ska vi alltså ha moralpoliser som springer runt i våra lägenheter (och skjutsar oss i taxi och sköter hotell) för att kolla åldersskillnader mellan män och kvinnor och om män kan stå och vänta på ett mystiskt sätt.

Jag gillar inte det här. Det minsta man kan kräva är ju tillstånd om husrannsakan från Gavlegårdarnas personal om dom ska komma in i min lägenhet och samtidigt som dom reparerar något har i uppgift att kolla om det är så stor åldersskillnad mellan mig och min fru att det bör rapporteras till polisen.

Annars kan man ju sätta en portvakt i varje trappuppgång som registrerar och rapporterar allt och alla som rör sig i trappuppgången. Som i DDR. Nej, usch, nu var jag lite cynisk, men jag tycker helt ärligt att en morallag (dvs den som förbjuder köp av sexuella tjänster) nu har tagit ett steg till på moralstegen.

---

 

Tillägg skrivet någon timme senare: undrar om det står i mitt hyreskontrakt med Gavlegårdarna att personal från dom har tillträdesrätt till den lägenhet jag hyr för att kolla saker som att jag inte verkar för gammal för den tjej jag har i min lägenhet eller "står och väntar på något konstigt sätt" som gör att jag kan misstänkas köpa sexuella tjänster. Jag kan inte komma ihåg att det står något sådant i hyreskontraktet om att det är bostadsvärdens uppgift och rätt att gå in i min lägenhet för att kontrollera sådana saker.

Jag är en sk klimatförnekare. Jag får rysningar så fort jag hör talas om FNs klimatpanel. Det finns nog olika orsaker till det, men för det första handlar det nog om att jag inte gillar "konsensuslocket" som läggs på diskussionen. Det är ett moraliskt konsensuslock som innebär att det inte går att ifrågasätta det här med CO2-grejen utan att bli närmast hånad som att man är en idiot ("alla vet ju hur det är...") och som en moraliskt dålig människa.

Det här med moraltrycket ogillar jag extremt mycket. Man framstår som en god människa om man vill minska CO2utsläppen och som en ond om man dristar sig till att ifrågasätta. Det här mönstret känner jag igen och det har förekommit många gånger under historien och då har det handlat om saker som Guds existens eller om Jorden är platt eller inte. Jag ser också det här mönstret i feminismdebatten där det under många år inte gått att ifrågasätta feminismen utan att utpekas som en ond människa. Har man sagt att man inte är feminist så har man fått det moraliska onda ögat på sig och utpekats som att man är emot Det Goda och Det Rätta.

Jag ska inte gå in på det vetenskapliga här om CO2 för det finns andra som kan det bättre, men miljödebatten har alla kännetecken som finns om att vara en debatt som styrs av moral.

Varför blir det så här i debatten? Ja, för att det inte går att vara emot. Man kan inte vara FÖR mer miljöförstöring eller FÖR könsdiskriminering. Det bryter mot moraliska värderingar och därför är det så svårt att inta en sådan position där man utsätter sig för moraliska skottytor.

Ska jag vara konspirationsteoretisk så tror jag att många av dom som nu värnar miljön egentligen inte är så intresserade av miljön. Dom är egentligen mer intresserade av att minska världshandel, dom är emot kapitalism och "storföretag", dom gillar inte CocaCola, McDonald's eller USA... och i miljöfrågan så har dom hittat ett perfekt recept för att uppnå sina mål och göra det under en oförvitlig moralisk flagg, nämligen att man är för miljön. Ingen kan säga emot utan att drabbas moraliskt.

Miljöargumentet blir ett slags slagträ för en helt annan världsordning där det egentliga målet är just en ny ekonomisk världordning där stora företag inte har så dominerande roll och där pengar inte är så drivande i hur världen fungerar. Miljön råkade bara bli ett bra argument.

Jag ska som sagt inte gå in på det vetenskapliga här men två saker: jag tycker inte vi ska vara rädda om det nu är så att temperaturen höjs. Människor och livet på Jorden har alltid och kommer alltid att ställas inför miljöförändringar och det måste vi hantera. Klimatet kommer att förändras. Arter kommer att dö ut och landområden kanske läggs under vatten. Men so? Vi kan inte stoppa det utan vi måste hantera det.

Det andra är att den här fokuseringen på CO2 kan få oss att göra fel saker. Personligen tycker jag ftalater är ett större hot mot mänskligheten men det är inte många som bryr sig om det eftersom det är CO2 som ses som det stora hotet. CO2fokuseringen riskerar att göra så att vi gör fel saker.

En tilläggssak är också det här med istiden som kommer att komma. Norra halvklotet kommer att drabbas av en ny istid inom några tusen år och det kommer att få enorma konsekvenser för hela världen. Sverige kommer att läggas under ett istäcke på flera kilometer och vilka konsekvenser det får för vårt liv är värt att tänka på. En uppvärmning genom CO2utsläpp kanske är vår enda räddning undan en väntande istid.

Och slutligen: dom som pratar mest om riskerna med CO2utsläpp tycker jag är utvecklingsfientliga och människofientliga. Dom ser ökande folkmängd som en risk och ökad konsumtion som något dåligt. Jag tycker precis tvärtom. FLER människor och MER konsumtion är BRA! Det är något som vi måste sträva efter och se som mål. Att se färre antal människor och minskad konsumtion som en lösning ger mig rysningar.

Idag presenterades alla deltagare i nästa säsong av Let's dance i TV4. En av deltagarna är Gudrun Schyman (FI). Hon säger att hon tycker det blir en bra inledning på Feministiskt initiativs valkampanj.

Jag kan inte låta bli att tänka på att för bara några veckor sedan så stoppades Jimmie Åkessons (SD) medverkan i TV-programmet Parlamentet i TV4. Han hade bjudits in av produktionsbolaget men när TV4s ledning fick höra talas om det så sa dom absolut nej till att han skulle få vara med i ett underhållningsprogram i kanalen.

Men nu tillåter dom alltså en feminist vara med...

Tycker ni att jag är helt ute och cyklar om jag påstår att Sverigedemokraterna särbehandlas negativt i media?

Ser på Rapport i Gomorron Sverige ett inslag om att miljöminister Andreas Carlgren (C) går emot Vägverket och flera andra myndigheter och vill ÖKA trafiken på våra vägar. Han vill i alla fall inte MINSKA den!

Andreas Carlgren borde få medalj för att han säger det här! Jag blir trött, förundrad och rädd när jag hör hur "alla" säger att vi måste minska vår trafik och att resor är ett hot mot miljön. Jag blir rädd för att jag ser det som utvecklingsfientligt och en strävan åt fel håll att MINSKA resorna, jag blir förundrad för jag tycker det är helt orealistiskt att tro att vi medvetet ska ändra vår livsstil åt det sämre hållet och jag blir trött för att jag tycker det är så mycket tjat om miljöfrågor. Sätt upp på rädd-kontot också att jag blir rädd när man ser målet om att minska koldioxidutsläppen som överordnat allt annat - överordnade icke förhandlingsbara mål kan innebära att man gör helt tokiga saker (vi skulle helt kunna avskaffa fordon och bara använda fötterna. Det skulle skicka vår ekonomi tillbaka till stenåldersnivån och vi skulle få ett samhälle som åtminstone JAG inte vill ha tillbaka. Men visst, det skulle minska koldioxidutsläppen. Om inte annat genom befolkningsminskning).

Av dom här anledningarna är det därför så befriande att höra Carlgren säga att målet inte kan vara att resa mindre men att vi däremot kan resa mer miljövänligt genom t.ex. nya bränslen. Precis vad jag tycker. Oljan kommer ju förr eller senare att ta slut (åtminstone bli så dyr att utvinna att den kommer att fasas ut av ekonomiska skäl) och då är inte lösningen mindre resande utan att hitta andra bränslen. El är mitt tips, men jag är ingen expert. Framtidens bilar kommer inte att vara färre utan drivas av mer miljövänliga bränslen.

Jag tycker det är värt att upprepas: lösningen på miljöproblemen är inte att minska på resandet!

Reaktionerna på minaretförbudet i Schweiz har varit hårda och ensidiga. Fördömandet är massivt. Jag har inte läst en enda kommentar på någon ledarsida i en vanlig svensk dagstidning som inte varit kritisk till förbudet. Alla politiker i Sverige, utom från SD, som uttalat sig (t.ex. Carl Bildt) har kritiserat förbudet.

Kritiken går ut på att dom som röstat för ett förbud gjort det på grund av fördomar, okunnighet, islamofobi, främlingsfientlighet osv.

Aj, aj, aj. Nu missas en historisk chans.

Resultatet i folkomröstningen visar ju med all önskvärd tydlighet att det finns en oro och en motvilja bland "vanligt folk" mot en islamisering av Europa. Den oron tas inte på allvar av dom etablerade partierna och det sk etablissemanget och det är därför som dom partier som kallas för främlingsfientliga växer. Folk är oroliga för islamisering och röstar därför på dom partier som tar oron på allvar.

Det som nu händer är att hela det sk etablissemanget med dom traditionella partierna avfärdar resultatet i folkomröstningen som att det bara handlar om fördomar och okunnighet och inte förtjänas att tas på allvar. Eller jo, dom tar det på allvar, men då i den meningen att dom tycker det är allvarligt att det blivit ett sådant här "förskräckligt" och "felaktigt" resultat, och dom ojar sig ikapp om hur hemska människorna som röstat igenom förbudet är.

Nu, när folket äntligen fick en chans att uttrycka sin oro i en folkomröstning, så fanns ju chansen att säga "hey, vi har inte förstått att ni är så oroliga. Nu måste vi tänka efter lite här. Vi tar er oro på allvar". Men nej, icke. Istället är det operation peka ut folket som fördomsfulla dumbommar som gäller.

 

Jag tror att resultatet kan bli att dom sk främlingsfientliga partierna bara fortsätter att växa. Dom är ju dom enda som tar oron på allvar. Jag är lite rädd för att det tillslut blir så att vi får fler och fler partier som är mer och mer extrema och kanske kommer dom bruna skjortorna att åka på och där kommer dom partier som idag dumförklarat väljarna att stå och undra vad det var som egentligen hände.

Det har varit mycket prat om islamisering idag appropå schweizarnas nej till att bygga fler minareter. Jag tillhör en av dom som är rädda för islamisering. Ska försöka förklara lite varför:

För alla muslimer som individer är islam en religion. Men för ett kollektiv så är det en kultur. Islam som religion på individnivå skrämmer mig inte ett dugg. Där måste vi ha religionsfrihet. Det är den kulturella nivån (som hör ihop med en politisk nivå) som skrämmer mig.

Jag ser islamsk kultur som utvecklingsfientlig, totalitär, ojämställd (mellan män och kvinnor) och självuppoffrande (dvs man ska underkasta sig religionen och kollektivet och ge upp sin individ).

När jag hör muslimer förklara att islam går ut på att man ska leva asketiskt, kyskt, anständigt, inte förhäva sig osv så blir jag rädd. Detta sägs som positiva egenskaper men jag ser det som ett läskigt ideal.

Det hävdas ofta att man inte ska bedöma islam efter religiösa extremister och att det finns extremister även i kristendomen. Jajemän, det stämmer. Och det är inte dom muslimska extremisterna och terroristerna som skrämmer mig med islam utan det är det som jag uppfattar som den islamiska kulturen som utövas av kollektivet (oftast fredliga) muslimer som skrämmer mig. Extremister som använder hot och våld finns det lagar emot och dom är egentligen inget problem (om man nu inte råkar bli utsatt själv, såklart) men mot en kultur finns det inga lagar. Därför blir jag lite orolig när jag hör människor som säger att det växande antalet muslimer i Sverige inte är något problem bara dom håller lagarna. Ja, tycker man att det är okej att vår kultur islamiseras så är det såklart bara att säga att man ska hålla lagarna och så är det inte mer med det men vill vi att vår kultur inte ska islamiseras så måste det till något annat (min lösning är mer svensk kulturnationalism och mindre mångkultur).

Individer ska ha religionsfrihet men nationer måste kunna ha "kulturfrihet" (dvs rätten att bestämma sin egen kultur).

Ojoj! Vilken skräll! Jag tänker såklart på folkomröstningen idag i Schweiz som sa nej till att bygga fler minareter i landet. Det här är en dag som jag tror kommer att få stor betydelse i historien.

Självklart handlade inte folkomröstningen om själva minareterna utan om islamiseringen. Man var nog tvungen att hitta en sådan konkret fråga som minaretbygge för det är svårt att folkomrösta om islamisering eller ej.

Jag gillar det här förbudet även om jag inte tror det kommer att få någon direkt praktisk verkan. Beslutet är symboliskt. Men jag tycker det är dags att säga att vi vill inte ha en islamisering av Europa. På frågan varför inte det så tänker jag svara barnsligt men enkelt: för att vi inte vill det. "Varför? Därför!".

Mona Sahlin (S) har nu tydligt sagt att om Sverigedemokraterna får en vågmästarställning i riksdagen efter nästa val så vill hon bilda en bred koalitionsregering med företrädelsevis C eller FP. Det här gör hon såklart för att det förmodligen är enda sättet för (S) att få regeringsmakten efter valet. Vänsteralliansen måste få minst 50% av rösterna för att de ska kunna få bilda regering, och kommer SD in så kommer det att bli svårt. Orsaken är att Sahlin lovat dyrt och heligt att hon aldrig kommer att göra sig direkt eller indirekt beroende av SD, varken nu eller någon gång i framtiden. Alltså oavsett vad SD säger eller gör så kommer Sahlin aldrig att acceptera att SD fäller nuvarande regeringen så att vänsteralliansen kan ta makten. Hon har helt enkelt målat in sig i ett hörn där hon hellre låter sina väljare gå miste om regeringsmakten om SD skulle välja att i riksdagen rösta bort högeralliansen. Snacka om prestigepolitik.

Kommer det här att lyckas? Ja, jag tror det. Att inte låta SD få något som helst inflytande verkar vara något som alla andra partier tycker är viktigast av allt. Jag tror nog C och FP hellre spräcker nuvarande regeringsarbetet och sätter sig i regeringen med S, V och MP bara man kan se till att SDs väljare inte få något inflytande. Så SD kommer nog aldrig att få någon annan politisk makt annat än att dom bryter upp både vänster- och högeralliansen. Och det är ju också ett slags makt.

Även Reinfeldt har ju sagt att om SD blir vågmästare så tänker han avgå och därmed spräcka regeringen. Risken finns att ett SD i riksdagen skapar politiskt kaos. Det kan bli så att varken höger eller vänster vill ha regeringsmakten och då måste man ju skapa en bred koalition. Politiken blir då ganska uddlös och landet blir svårtstyrt om väldigt många och dessutom väldigt olika partier ska samsas om regeringsmakten. Tänk er högerflanken inom C och FP sitta och regera med vänsterflanken inom V... ja, då blir det nog inte så mycket regerande. Man sitter nog då bara där och väntar på nästa val för att hoppas att SD då ska åka ur. Och självklart kommer SD att få skulden för oredan i landet och därför är sannolikheten stor då att det bara blir en mandatperiod.

För att SD ska få något reellt politiskt inflytande så krävs att partiet får egen majoritet och själva bildar en regering. Men helt ärligt tror jag inte det är realistiskt att tro att SD kommer att få mer än 50% själva. Siffror på uppemot 20% tror jag dock inte är omöjliga och då får vi alltså en situation där 20% av befolkningen inte har något som helst inflytande och det kan nog skapa en slags demokratisk frustration. Politikerföraktet, eller mer korrekt politikföraktet, kommer nog att slå nya rekord under nästa mandatperiod och jag förutspår minskat intresse för politiken och extremt lågt valdeltagande i valet 2014.

Jag vill svara på en kommentar till mitt förra inlägg och jag väljer att göra det i en egen bloggpost eftersom jag tycker det är så pass viktigt att det förtjänar en egen postning.

Kommentaren från Demokratibloggen: "Det är väl bra med kommunal själbestämmanderätt i flyktingfrågan!

Nu kan olika kommuner demonstrativt visa var de står när det gäller att ta emot folk som lanserar sig som flyktingbarn."

Mitt svar är:

 

Näej, jag tycker faktiskt inte att kommunerna ska få bestämma i flyktingfrågan.

Det är riksdagen som beslutar om lagarna kring invandring och asyl. Det är staten Sverige som tar emot flyktingar och då tycker jag det ska vara statligt hela vägen. Kommuner har inget att säga till om ifall Sverige ska ta emot eller inte ta emot invandrare och då blir det konstigt om dom sedan helt plötsligt ska kunna säga nej. Som det är nu kan riksdagen och staten säga ja, ja, ja till att ta emot flyktingar och sedan lämpar dom bara över ansvaret på kommunerna. Då är det lika bra att staten sköter det hela från A till Ö och står för besluten och står för det praktiska mottagandet ute i landet och självklart också står för kostnaderna. Man klipper helt enkelt bort kommunerna totalt från hela flyktingmottagandegrejen. Staten får ta ansvar för sina egna beslut.

 

Rent praktiskt borde Migrationsverket ha ett totalansvar för ensamkommande flyktingbarn, dvs ordna med boende på olika orter i landet. Eftersom Migrationsverket förmodligen vill att det hela ska gå så smidigt som möjligt så måste dom ju självklart kolla på dom lokala förutsättningarna (lokaler, personal, bostadsmarknad, arbetsmarknad, skolsituation, you name it) när dom väljer var dom ska placera ensamkommande flyktingbarn så viss hänsyn kommer dom ju ändå att ta när det gäller kommunen men i princip ska kommunen inte kunna säga nej och alltså har kommunen inget ansvar heller.

Så tycker jag det borde vara.

Vellinge kommun i Skåne har hamnat i debattens centrum den senaste tiden eftersom Malmö har valt att öppna ett hem för ensamkommande flyktingbarn - i Vellinge.

Vellinge är en moderatstyrd kommun. Moderaterna fick mer än 67% av rösterna där i valet 2006. Ett vallöfte från Vellingemoderaterna var att kommunen inte heller i fortsättningen skulle ta emot flyktingar i kommunen. Därmed har man också sagt nej till att ta emot ensamkommande flyktingbarn och är därför en av ca 190 kommuner i Sverige som har valt att säga nej till detta. Malmö kommun har valt en helt annan väg och tar emot ensamkommande flyktingbarn och när dessa kommer i en högre takt än någon kunde förutspå så löser Malmö detta genom att öppna ett boende i en annan kommun - Vellinge. Alltså en kommun som sagt nej till flyktingmottagande.

Som det ser ut nu i frågan så verkar Moderaterna i Vellinge svänga i frågan och vill nu att kommunen ska ta emot ensamkommande flyktingbarn. Det har också slagits upp stort i media att vellingeborna faktiskt vill ha flyktingbarn till kommunen. Grunden är en opinionsundersökning som Sydsvenskan gjort som visar att 63% av vellingeborna är positiva till att ta emot ensamkommande flyktingbarn. Och så svänger Moderaterna.

Jag får en besk smak i munnen av det här. Det känns som ett slags övergrepp på demokratin. Först och främst är det oerhört fräckt av Malmö att själva säga ja till att ta emot flyktingbarn och sedan placera dom i en kommun som säger nej till flyktingbarn. Varför kan inte t.ex. Bräcke kommun i Norrland säga ja till att ta emot alla ensamkommande flyktingbarn som kommer till Sverige och sedan placera dom i en kommun i Skåne som säger nej till flyktingbarn eller varför inte i Malmö som ju säger ja? Varför inte? Just det - för det vore fräckt. Disrespect.

 

Jag vet inte varför Vellinge och vellingeborna röstat på ett parti som sagt att dom inte ska ta emot flyktingar. Alla som röstat har säkert sina skäl. I en demokrati så spelar det ju mindre roll varför folk har röstat si eller så för nu kan man konstatera att dom gjort det. Den där opinionsundersökningen som visar att vellingeborna faktiskt vill ta emot flyktingar tycker jag man ska ta med en nypa salt. Det är som med alla opinionsundersökningar att dom inte har någon betydelse i jämförelse med ett valresultat.

Det som händer nu är att Malmö kör över Vellinge kommun, och Vellinges Moderater kör över sin befolkning och valresultatet.

Regeringen vill se över (dvs ändra) lagstiftningen på det här området så att kommunerna inte själva ska bestämma över flyktingmottagandet. Det tycker jag vore en välkommen förändring eftersom flyktingmottagandet är en nationell angelägenhet och inte en kommunal. Men än så länge är det en kommunal rätt att själva bestämma om dom vill ta emot ensamkommande flyktingbarn eller inte och så länge systemet ser ut som det gör så tycker jag vi inte ska köra över det.

Moderaterna i allmänhet och Moderaterna i Vellinge i synnerhet tror jag kommer att förlora väljare på det här. Jag kan inte få bort tanken att det här kan ha varit en mycket medveten kupp från det socialdemokratiskt styrda Malmö att både få en ändring i systemet när det gäller mottagningen av ensamkommande flyktingbarn (Malmö har sagt ja till att ta emot barn men det håller på att spåra ur för dom när det kommer så många) och också att kunna ge ärkerivalen Moderaterna ett subtilt knivhugg.

Här är Sverigedemokraternas kampanjlåt inför valet 2010. Den heter Vi är på gång nu och är skriven av Ringdahl/Bylund.






Jag tycker den är riktigt bra!

SVT GävleDala visar just nu en serie reportage om ett program Arbetsförmedlingen i Gävle har för att hjälpa invandrare in på arbetsmarknaden. Har nyss sett del två i serien som handlade om en kvinna som genom programmet fått en praktikplats på ett bankkontor i Gävle. Där sökte jag också praktik (men det är nog ett par år sedan) fast då sa dom nej...

Jag fattar att invandrare kan ha svårt att få jobb. Men jag tycker inte det är något skäl för att skapa en gräddfil på grund av ursprung. Som det ser ut nu så får alltså invandrare mer och bättre hjälp av Arbetsförmedlingen för att dom är invandrare. Hur vore det om man skulle behandla människor lika oavsett ursprung? Om man inte skulle göra skillnad på folk och folk? Har man svårt att få jobb så borde man få extra hjälp av Arbetsförmedlingen och det oavsett härkomst!

Jag tycker vi måste betraktas som individer. Vissa invandrare har inte ett dugg svårt att få jobb eller praktikplats. I det här reportaget som jag pratade om så sa bankdirektören att han inte gett henne en praktikplats för att hon var invandrare utan för att han behövde hennes kompetens. Alltså hade hon ju inte behövt gräddfilshjälpen från Arbetsförmedlingen. Andra människor som är etniskt svenska kanske har mycket svårare än hon att få jobb och då borde dom få den extra hjälpen istället. Kort sagt: gärna extra hjälp till dom som har svårt att få jobb (och i den gruppen är jag övertygad om att invandrare är överrepresenterade) men gör inte urvalet av vilka som ska få extra hjälp efter etnisk tillhörighet eller ursprung!

Jag vet ju att Sverigedemokraterna är kritiska mot den här typen av gräddfilsprogram baserat på ursprung men ändå är det paradoxalt nog Sverigedemokraterna som brukar bli beskyllda för att göra skillnad på folk och folk och vilja särbehandla folk beroende på ursprung osv. Märkligt.

Socialdemokraterna har just nu sin jobbkongress. Igår inledningstalade Mona Sahlin. Självklart tog hon upp Sverigedemokraterna. Så här sa hon:

"Men, partivänner,

I dag nämner jag Facundo Unia av ett annat skäl. Facundo blev angripen och sönderslagen av nationalsocialistiska ungdomar när han gick i Prideparaden 2003. Angriparna var alltså medlemmar i ett ungdomsförbund vars moderparti är och har varit representerat i flera kommunfullmäktige i vårt land – bland annat Södertälje och Haninge.

Deras bröder och kusiner försöker idag komma in i riksdagen. I slips och kavaj och med gott självförtroende. Och en politik byggd på fördomar, på öppen främlingsfientlighet. På allt annat än den demokratiska principen om alla människors lika värde.

Stieg Larsson (efter sin död mer känd och respekterad än någonsin) har skrivit mycket om Sverigedemokraterna. Det var så vi träffades första gången. Hans råd var alltid: bemöt Sverigedemokraterna som den politiska rörelse de är. De kan inte bekämpas med förbud, våld eller socialvård. Bemöt dem med en politisk motrörelse som värnar demokrati och yttrandefrihet!

En sådan motståndsrörelse måste vi vara – och är vi i vårt socialdemokratiska parti! Därför har vi tagit debatten. Därför är beskeden så tydliga från vårt rödgröna regeringsalternativ. Vi ger aldrig Sverigedemokraterna inflytande – aldrig någonsin, aldrig någonstans, aldrig någon gång! Och det gäller också passivt inflytande."


Det där sista om att (S) aldrig någonstans ska samarbeta med SD gäller tydligen inte i Trelleborg. Där röstade (S) och SD häromdagen tillsammans mot ett borgerligt förslag att införa en avgift på skolmat...

Men det jag tänkte på här är hur hon tar upp en misshandel av en person som hon säger gjorts av ett ungdomsförbund till ett parti som nu vill in i riksdagen. Jag blev mäkta upprörd över att SDU, Sverigedemokraterna ungdomsförbund, har medlemmar som utfört en sådan här misshandel och jag googlade på det här för att se om dom blivit uteslutna ur SDU. Men då visar det sig att misshandeln inte alls utförts av någon i SDU utan av folk från Nationaldemokraternas ungdomsförbund! Det är ju ett helt annat parti! Att försöka lägga skuld på SD för vad människor från andra partier gör är lite väl magstarkt, tycker jag.

---

 

Tillägg skrivet 091103:

 

Även LOs ordförande Vanja Lundby-Wedin pratade i sitt tal under jobbkongressen (S) om Sverigedemokraterna:

"Men det finns ett parti vars själva existens vi ska ta avstånd från. Vi har ett gemensamt uppdrag och det är att förhindra att Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen.


Det handlar om att vi måste ta avstånd från Sverigedemokraterna på ideologisk grund. För att bara säga, vi ska ta kampen mot Sverigedemokraternas politik, det räcker inte."


Hon tycker alltså inte att det räcker att ta kampen mot SDs politik, utan det är mot SDs själva existens som parti som man ska ta kampen mot.

Jag tycker det känns väldigt olustigt att hon inte ens erkänner SDs rätt att existera som parti. Okej om hon inte gillar SDs politik och tycker att (S) ska bekämpa den, men att bekämpa SD som parti tycker jag verkar odemokratiskt.

Och det känns inte så väldigt roligt för mig som SD-sympatisör och medlem i Kommunal (som är med i LO) att höra högsta företrädaren för mitt fack stå och säga att dom ska bekämpa mitt favvoparti. Spä på med att jag som medlem i Kommunal tvingas skänka pengar till Socialdemokraterna via fackavgiften så förstår ni hur kul det känns på en skala.

Alla människor är lika mycket värda. Det tycker jag också, men i praktiken är det svårt att efterleva den principen.

Idag när jag scrollar genom Aftonbladet.se och kollar nyhetsflödet så ser jag en rubrik om att för två veckor sedan så kidnappades ett fotbollslag och nu har alla i laget utom en hittats döda. Mördade. Det står inte var det skedde, men tror ni det var i Borås? Eskilstuna? Sundsvall? Gävle? Jag vet inte var det var, men låt mig gissa att det var utomlands.

Nu blev det en relativt liten artikel i Aftonbladet men jag tror att om det hänt i Sverige så hade det varit löpsedlar, förstasidesnyhet och sida upp och sida ner.

Vad visar Aftonbladets nyhetsvärdering? Att Aftonbladet inte ställer upp på principen om alla människors lika värde? Nej. Nej, nej, nej. Att dom som jobbar på Aftonbladet är människor? Ja. Ja, ja, ja.

Jag tycker vi människor måste erkänna att vi är människor. Det kanske låter konstigt, men icke desto mindre. Vi är människor.

Dör din mamma så blir du förmodligen mer ledsen än om någon annans mamma dör. Exploderar en bilbomb i ditt kvarter så tycker du att det är en större nyhet än om en bilbomb exploderar i Bagdad.

Den här relativiseringen av nyheter kan såklart tolkas som att man inte erkänner alla människors lika värde. På sätt och vis är det så! Du blir mer ledsen om ditt eget barn dör än om någon annans barn dör. Dör din grannes barn så blir du mer ledsen än om ett barn i Afrika dör. Bevisar det här att du är omänsklig? Nej, det bevisar att du är mänsklig!

Om man utgår strikt efter principen att alla människor är lika mycket värda så kan man såklart inte ge sitt eget barn mat med gott samvete. Då får man sitta där vid köksbordet och förklara för sin 8-åring att "nej, tyvärr, stumpan, jag kan inte ge dig någon mat idag för jag har inte råd för jag satte in matpengarna på ett insamlingskonto för fattiga barn i Afrika". Svin? Nej, inte svin. Men omänsklig.

Och gråter man lika mycket när någon annans mamma dör som när ens egen mamma dör så måste man ju antingen vara fruktansvärt kall eller gråta hela tiden. Det dör mammor hela tiden. Varje minut. Så antingen går man omkring och gråter hela tiden eller så är det så att man inte bryr sig nämnvärt när ens egen mamma dör. "Du... din mamma dog nyss" - "Jaha... och? Det dör mammor hela tiden". Den inställningen vore så oerhört omänsklig.

Ramlar en 31-årig mamma i Venezuela ihop mitt i stan av en massiv hjärnblödning och tvärdör som har två barn, 5 och 9 år gamla, så skulle jag inte säga åt dom barnen att "varför gråter ni nu!? Det dör ju folk hela tiden!". Låt dom gråta. Det är mänskligt.

Är man människa så bryr man sig alltid om alla andra människor. Man hjälper dom som har det svårt. Man försöker lindra andras nöd. Men i begreppet "att vara människa" så ingår också att bry sig om de sina. Du bryr dig mer om din familj än om andra människor, Aftonbladet bryr sig mer om svenskar än om andra. Det är inte onaturligt utan naturligt. Det är inte omänskligt utan mänskligt. Bra eller dåligt? Vem vet. Det är en hypotetisk fråga. Det är som att säga att vi kanske hade haft en bättre värld om vi varit fiskar... "jaha?". Det går inte ens att tänka sig en värld för människor där vi inte är människor. Vi är människor hela tiden och kan inte låta bli.

Jag tror vi måste sluta skämmas för att vi bryr oss om våra nära och kära. Det handlar om att vi bryr oss om föräldrar, barn, släkt, vänner, nära och kära och hela faderuttan. Samtidigt som vi erkänner vår kärlek till dom vi står nära så tycker jag vi ska säga att vi kan erkänna vår kärlek till alla människor och säga att vi älskar människor och mänskligheten. Det är inte logiskt. Det vet jag. Men det är mänskligt!

---

Tilläggsfundering: Om jag såg en kossa springa mot en människa på en äng (sånt händer ju ofta... ;) så skulle jag instinktivt försöka rädda människan. Döda kossjäveln eller försöka rycka åt mig människan på något sätt så att han eller hon inte träffades av kossrusarn.

Det jag vill säga är att jag skulle bli helt fokuserad på människan och sedan är kojäveln helt sekundär. Jag vill inte döda eller skada kossor men ställs det mot ett människoliv så tvekar jag inte. Kossan är noll värd i en sådan här situation och människan är värd allt.

Skruvar vi upp obehalighetsgraden så kan man tänka sig att det står en kossa på en äng och 20 meter åt ena hållet ligger ditt barn och 20 meter åt andra hållet ligger någon annans barn. Kojäveln springer mot något barn. Jag är människa och skulle gallopera som en hind för att försöka rädda barnen men jag skulle absolut freaka ut extra mycket om det var åt mitt barn kossan skulle rusa. Då skulle jag... inte vara så snäll mot kossan.

Svenska kyrkan beslutade idag att det ska bli tillåtet att viga homosexuella par i kyrkan. Jag tycker det är en bra reform. Min enda fundering är hur mycket kyrkan ska styras av samhället och politiker och hur mycket kyrkan ska sköta sig själva. Jag är för ett sekulärt samhälle där banden mellan kyrka och stat är klippta men för det första kan man konstatera att nu är dom inte det. Äktenskapet har en betydelse även i det "vanliga" samhället när det gäller saker som arv och sådant, så därför tycker jag att då måste kyrkan finna sig i att dansa efter samhällets lagar också, och där, i "den stora världen utanför Sundbyberg", så får man faktiskt inte diskriminera människor på grund av sexuell läggning. Alltså inte i kyrkan heller.

Sedan tror jag det är oundvikligt att kyrkan anpassar sig efter samhället. Det har varit mycket prat nu om vad Bibeln säger om det här och visst, det är relevant, men kyrkan har ju alltid utvecklats i samklang med samhället och det går inte att undvika. Kyrkan är som sagt politiskt styrd, men inte ens om man avskaffar den politiska styrningen och istället inför något slags medlemsråd eller nått så kommer ju kyrkan att sluta styras av människor. Och människor är ju människor oavsett om dom har en partibeteckning eller ej. Så beslutet att viga homosexuella hade säkert kommit ändå även om kyrkan skötte sin egen business utan politikers inblandning.

Säkerligen blir det många avhopp från Svenska kyrkan i och med dagens beslut. Frikyrkorna gnuggar säkert händerna.

Så grattis till er homosexuella som varit sugna på att gifta er! Kanske dags att fria ikväll?